Intressekonflikter och evidensbaserad medicin

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Ett av de största problemen inom sjukvården idag är att medicinsk forskning har sålts till högstbjudande. Under skenet av ”evidensbaserad medicin” har allmänheten blivit lurad, och resultatet är att folk har blivit lidande av onödiga, lönsamma behandlingar och tagit onödiga läkemedel. Låt mig förklara; mycket av data vi använder inom sjukvården kommer från epidemiologiska studier – där varje faktor hänger ihop med en annan. Det är lätt att visa dessa samband, men mycket svårare att bevisa att en sak orsakar något, vilket är vad vi vill veta.

Det är väldigt riskabelt att godta data från epidemiologiska studier pga att det finns för många faktorer. Det var så vi hamnade i ett läge med miljontals kvinnor som fick utskrivet hormonersättningsterapi (HRT), vilket visade sig ge dem cancer. Under senare delen av 90-talet fanns det ett starkt samband mellan kvinnor som tog HRT och minskning av hjärtkärlsjukdom – en minskning på ungefär 50%. Baserat på detta tunna bevis fick miljoner kvinnor medicinen utskriven. Ett årtionde senare när prövningarna slutfördes visade det sig att HRT i själva verket INTE minskade hjärtkärlsjukdom överhuvudtaget. Däremot var kvinnor som tog HRT också friskare på många andra sätt och dessa faktorer stod för den till synes minskade risken för hjärtsjukdom.

Det visade sig också att HRT gav kvinnor bröstcancer. När förskrivningen av HRT ökade under 80- och 90-talen ökade även bröstcancer. Men när HRT minskade på 2000-talet minskade även bröstcancern med 6,7%. Det finns nästan inget inom sjukvård som orsakar denna typ av oavbruten minskning av cancer, implikationen är att HRT orsakade cancer för miljontals kvinnor. Det värsta är att det var LÄKARE som orsakade all cancer då de massförskrev detta lukrativa lukrativa enbart baserat på svaga bevis och med stor uppmuntran från läkemedelsföretagen.

Problemet ligger inte hos läkemedelsföretagen, som alltid kommer göra vad som helst för att få ut ett läkemedel. Läkemedelsföretagens plikt är att generera pengar till sina aktieägare, inte att skydda allmänheten. Problemet ligger i att läkare och universitet har en ekonomisk intressekonflikt där de kan tjäna miljoner på dessa företag. Läkare och universitet är skyldiga att skydda folkhälsan och vetenskaplig sanning – vilket är svårt när all investering kommer från företag med intressekonflikter. Läkare, universitet (och alla andra i världen) vet att man inte sågar av den gren man själv sitter på.

The New York Times rapporterade om den nya CABANA-rättegången om kateterbehandling för förmaksflimmer. Återigen, en komplicerad, men lönsam behandling som blev mycket populär, som dock inte var baserad på några bevis alls. Men en bred reklamkampanj av företag ledde till att många läkare testade och rekommenderade detta till tillitsfulla, men ovetande patienter. Hur kan vi skydda oss mot detta? Det är här evidensbaserad medicin bör ståta med randomiserade studier av hög kvalitet som bevisar att vissa ingrepp/läkemedel antingen fungerar eller inte. Toppen, eller hur? Nja, inte direkt.

Partiska forskare

Problemet är att när alla dessa studier betalas av industrin blir bevisen väldigt partiska. Om bevisen är partiska är evidensbaserad medicin helt värdelös. Det är en sak att säga att Harvardforskare bevisar att XYZ läkemedel botar cancer, det kan vi kanske tro på. Men det är en helt annan sak att säga att XYZ läkemedelstillverkare bevisar att deras läkemedel botar cancer. I detta fall skulle nästan ingen av oss tro på det. Vad är då lösningen om du är läkemedelstillverkare av XYZ? Enkelt. Betala Harvardforskare några miljoner för att göra en studie, men vinkla den så mycket att det verkar som att XYZ faktiskt fungerar. Sen kan läkemedelstillverkaren hävda att en Harvardforskare har bevisat att XYZ botar cancer.

Detta är en situation som alla vinner på. Tillverkaren är nöjd med att ha forskning som ”bevisar” att deras läkemedel fungerar. Harvard är nöjd med alla sina miljoner. Forskaren är också nöjd med sina miljoner och prestigen att ha ”bevisat” att ett läkemedel har fungerat. Det spelar egentligen ingen roll om läkemedlet egentligen funkar eller inte. Det är otroligt enkelt att utforma en studie och rigga resultaten, som vi snart kommer få se nedan. Den enda förloraren? Allmänhetens hälsa – vi spenderar pengar på meningslösa eller farliga läkemedel och människor dör. Ingen katastrof för universiteten och forskarna med fickorna fulla av pengar dock.

The New York Times publicerade nyligen en artikel som beskriver hur NIH (National Institutes for Health) avslutade en 100 miljoner dollar-studie. Studien var tänkt att besvara frågan om ifall måttligt alkoholintag kan gynna hälsan. Det är en stor fråga eftersom mycket av epidemiologisk data stöttar denna hypotes, men datan kan bara generera en hypotes och är inte definitiv. Därför bestämde NIH att göra en randomiserad studie på detta för att få svar på frågan. Men forskarna från Harvard fick alla sina pengar från öltillverkare. Fem stora öltillverkare, som Carlsberg, gick med på att sponsra det mesta av studien.

Detta är galenskap, och det försätter förstås forskarna i en intressekonflikt eftersom de är betalda av öltillverkarna och därför kommer de mycket, mycket mer troligt komma fram till resultat som gynnar öltillverkarna. Ta sockersötad läsk som exempel. När man tittar på alla studier som handlar om kopplingen mellan socker i läsk till övervikt hittar man 60 publicerade artiklar.

26 av dessa artiklar hittade inget samband och 34 hittade att det fanns en koppling mellan socker och fetma. Hugget som stucket, eller hur? Om du inte kände till intressekonflikter skulle du tycka att det var rätt tvetydigt om socker är kopplat till fetma eller inte. Vad händer om vi tittar på vilka av studierna som var sponsrade av sockerindustrin?

Det här är vad man hittar: 25 av de 26 (96,2%) studierna som visade att socker INTE är kopplat till fetma var sponsrade av sockerindustrin! När man tittar på studierna som säger att socker ÄR kopplat till fetma, så är det bara 1 av 34 (2,9%) som var sponsrad av sockerindustrin. Det ”vetenskapliga” bevisen baserades nästan helt på vilka det var som betalade forskarna. Universitetsprofessorerna och läkarna sålde sin ståndpunkt och integritet till högstbjudande. Till exempel har forskare vid Torontos Univeristet, bland andra dr John Sievenpiper, uttalat sig i media med jämna mellanrum och sagt att socker praktiskt taget är hälsomat. Det visar sig att hans forskningsgrupp får miljoner dollar för att ha denna åsikt. Det låter ju definitivt bättre att säga ”Läkare vid Torontos Universitet säger att socker inte är kopplat till fetma” än att säga ”Forskning gjord av sockerproducenter visar att socker inte är kopplat till fetma”.

Partisk forskning och överdriven utskrivning av receptbelagda läkemedel

Detsamma gäller läkemedel. Dr Aseem Malhotra, kardiolog från Storbritannien som skapade löpsedlar efter att ha skrivit en artikel där han beskriver ett av de värsta problemen i modern medicin; massförskrivning av läkemedel, driven till största delen av partisk forskning. Statiner är ett av de mest lönsamma läkemedlen under de senaste 20 åren. Nästan alla studier om dessa läkemedel har sponsrats enbart av företagen själva. Problem? Det är en känd hemlighet att läkare och universitet får miljonbelopp för att utföra dessa studier som sedan bevisar att statiner är det bästa som hänt sedan skivat bröd.

Var det överhuvudtaget några företag som inte var läkemedelsföretag som sponsrade studierna om statiner? Visst. ALLHAT studien, som värvat mer än 10 000 patienter att vara med i studien visade att pravastatin INTE minskade hjärtkärlsjukdom. Intressant nog används denna studie ofta i läkemedelsföretags-driven reklam riktad till läkare om att statiner är fantastiskt för hälsan och att praktiskt taget alla borde ta dem. Alla läkemedelssponsrade studier visar att statiner räddar liv. Den enda stora studien som inte är läkemedelssponsrad visar att det finns liten eller ingen förebyggande effekt.

Dessa ekonomiska intressekonflikter är inte bara akademiska grubblerier. Människor dör. Titta på opioidkrisen till exempel, läkemedelsföretag har spenderat enorma summor pengar till läkare som skriver ut opioider. Människor blev beroende, och många dog. CNN visade att en grupp läkare som tog emot över 10 000 dollar från opioidtillverkarföretaget skrev ut läkemedel till ett värde av 1,2 miljoner dollar, jämfört med att läkare som fick mindre än 20 dollar från läkemedelsföretaget endast skrev ut till ett värde av 34 000 dollar.

Lösningen är egentligen väldigt enkel. Eliminera alla ekonomiska intressekonflikter, alltså om en forskare jobbar för Harvard ska det betalas av Harvard, inte av ett läkemedelsföretag. Om Harvard-forskare vill publicera en studie ska den sponsras av Harvard, inte av något läkemedelsföretag som betalar miljoner för att få ett bra resultat. Om du jobbar för ett universitet ska du inte få lov att ta emot pengar från någon annan. Det finns regler för nästan alla yrken men inom forskning och medicin är det inte bara tillåtet att ta emot pengar från högstbjudande, det är standard.

Det finns de som säger att det inte kommer att finnas några pengar till forskning. Då säger jag – vad spelar det för roll? Det påståendet föreslår att partisk forskning är bättre än ingen alls. Det är som att argumentera för att en korrupt polis är bättre än ingen alls. Jag skulle hellre se att det inte fanns någon forskning, än ha partisk forskning.

—
Dr. Jason Fung

 

Mer med Dr Fung

Alla inlägg av dr Fung

Dr Jason Fung har en egen blogg: idmprogram.com. Han är också aktiv på Twitter.

Dr Fungs böcker The Obesity Code, The Complete Guide to Fasting och The Diabetes Code finns samtliga på Bokus.