Blodtrycksmedicin: de 4 vanligaste grupperna för blodtrycksmedicin

Om du har högt blodtryck som efter försök med livsstilsförändringar inte har sjunkit, kan din läkare rekommendera att du får blodtryckssänkande läkemedel.

Det finns fyra huvudgrupper av blodtryckssänkande läkemedel som är förstahandspreparat.

Varje grupp av läkemedel har olika effekter i kroppen som sänker ditt blodtryck. Att välja rätt läkemedel, eller kombination av läkemedel, är en noggrann process som avgörs utifrån din medicinska historik. Det kan ta lite tid för dig och din läkare att hitta den behandlingen som passar just dig bäst.

Den här guiden kommer gå igenom det mesta du behöver veta om de olika huvudgrupperna för blodtryckssänkande läkemedel, på vilket sätt de sänker blodtrycket, vem de är bäst lämpade för samt eventuella biverkningar.

---

Varför är det så viktigt att sänka högt blodtryck?

Innan vi går vidare vill vi passa på att tipsa om våra andra guider inom ämnet blodtryck för en mer fördjupad kunskap; Snabbkurs i blodtryck samt Vad är normalt blodtryck?

Normalt blodtryck brukar anges till att ha lägre än 120/80 mmHg. Den potentiella risken för hälsoproblem ökar stadigt över det normala intervallet. Blodtryck som ligger strax över 140/90 mmHg (eller över 135/85 mmHg om du mäter ditt blodtryck hemma, själv) benämns som mild hypertoni grad 1 och det öka risken för flera medicinska tillstånd som hjärtsjukdomar, hjärtinfarkter, stroke, njurskador och till och med tidig död. Observera att man i USA har sänkt nivån för högt blodtryck, ganska nyligen, till att vara över 130/80 mmHg, men det har ännu inte slagit igenom i Sverige.

Även om lågkolhydratkost, träning och viktminskning kan få ett högt blodtryck att återgå till det normala intervallet, är det inte alltid tillräckligt. Är ditt blodtryck fortfarande högt bör du rådgöra med din läkare om blodtryckssänkande läkemedel kan behöva sättas in.

---

Information som din läkare behöver veta

Det bästa valet av läkemedel kommer att baseras på faktorer som din ålder, blodprovssvar, medicinska tillstånd samt utifrån den specifika orsaken till ditt höga blodtryck om denna har fastställts.¹

Innan du ordineras en specifik medicin kommer din läkare sannolikt att utföra följande:

• minst två blodtrycksmätningar vid två separata tillfällen.
• en fullständig utvärdering av din sjukdomshistorik, speciellt med hänsyn till eventuella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, såväl som tidigare hjärtinfarkt, stroke, kärlkramp; eller annan hälsotillståndshistorik som kan ha betydelse för blodtrycket såsom sköldkörtelproblem och sömnapné.
• en bedömning av om du tar några kosttillskott, receptfria läkemedel eller receptbelagda läkemedel som kan bidra till högt blodtryck.
• en undersökning av din fysiska hälsa.
• blodprover (fasteblodsocker, fullständigt blodvärde, kolesterolvärden och triglycerider, njurfunktion och saltbalans) samt ett urintest för att hitta eventuella tecken på njurpåverkan.
• ett elektrokardiogram (EKG) kan vid behov beställas för att bedöma ditt hjärtas storlek och rytm.

Skulle ditt blodtryck visa sig vara mycket högt vid ditt läkarbesök (exempelvis högre än 180/120 mmHg) och/eller du riskerar att drabbas av akuta skador, kan du behöva få behandling omgående med blodtryckssänkande, detta är dock mycket sällsynt.²

---

Vanliga huvudgrupper av blodtrycksmediciner

De vanligaste blodtrycksmedicinerna tillhör en av fyra grupper som utgörs av förstahandsval då de har bäst data att inte bara sänka blodtrycket i armen utan också skydda hjärta, hjärna och njurar:³

1. Vätskedrivande läkemedel, så kallade tiaziddiuretika
2. ACE-hämmare
3. Angiotensinreceptor-blockerare, ARB
4. Kalciumflödeshämmare

---

Hur fungerar varje läkemedelsgrupp?⁴

1. Vätskedrivande

Vätskedrivande, så kallade diuretika, har använts i mer än 50 år och är en av de äldsta grupperna av blodtrycksmediciner. De sänker blodtrycket genom att ta bort extra salt (natrium) och vatten från kroppen genom njurarna, de ger också en kärlvidgande effekt efter en tids behandling.

Samtidigt som diuretika sänker blodtrycket minskar den också svullnad. En del personer som tar diuretika kan behöva kissa oftare, men detta är en biverkning som de flesta anpassar sig till med tiden.

Det finns tre olika undergrupper av diuretika som samtliga verkar på olika delar av njuren för att spola ut vatten och salt:

• Tiazid eller tiazidliknande: Betraktas som förstahandsval av behandling om du har normal njur- och hjärtfunktion. Vanliga tiaziddiuretika utgörs av klortalidon och framförallt hydroklortiazid. Även om dessa anses förhållandevis riskfria kan de sänka mängden kalium i din kropp. Dessutom kan en liten andel människor utveckla gikt samt få ökade blodsockernivåer på tiazider. Har du därför haft gikt, eller lätt förhöjda sockervärden, kan din läkare istället välja att börja med en annan grupp av blodtryckssänkande läkemedel. Du kan också behöva kontrollera dina salter (natrium och kalium) medan du tar dessa mediciner, men det brukar var rutin vid all behandling av högt blodtryck.
• Loopdiuretika: Används vanligen om du redan har nedsatt njurfunktion, svullnad i armar och ben (ödem) eller hjärtsvikt. Vanliga loopdiuretika är: furosemid, bumetanid och torasemid. Liksom tiazider är loopdiuretika i allmänhet riskfria, men vissa människor kan utveckla elektrolytrubbningar, såsom lågt natrium och kalium.
• Aldosteronantagonister: Kallas även kaliumsparande diuretika, dessa läkemedel kan alltså öka kaliumnivån i kroppen. Vanligen förskrivs detta till personer med kombinerad hjärtsvikt och högt blodtryck. Vanliga aldosteronantagonister är spironolakton och eplerenon. I högre doser kan spironolakton orsaka gynekomasti (svullnad av bröstvävnaden hos män) och impotensproblem.

När du tar vätskedrivande läkemedel övervakas vanligtvis dina natrium-, kalium-, och urinsyranivåer samt din njurfunktion regelbundet. Om ditt diuretikum gör att du förlorar för mycket kalium kan din läkare rekommendera kaliumtillskott eller att du äter specifik mat med mycket kalium.

Anekdotiskt kan personer på ketogen kost vara mer känsliga för diuretika eftersom tillståndet ketos också kan ha en lätt diuretisk effekt.⁵

2. ACE-hämmare (angiotensin converting enzyme hämmare)

ACE-hämmare är ett annat vanligt förstahandsval bland blodtrycksmediciner eftersom de vanligtvis fungerar bra och har relativt få biverkningar. Vanliga ACE-hämmare är: kaptopril, enalapril, lisinopril och ramipril. Du kan vanligtvis identifiera en ACE-hämmare med ett läkemedelsnamn som slutar på ”-il”.

ACE-hämmare verkar genom att blockera ett enzym i kroppen vilket minskar halten av angiotensin II. Angiotensin II är ett ämne som gör att blodkärlen i kroppen drar ihop sig, vilket orsakar en ökning av blodtrycket. Genom att minska hur mycket angiotensin II som produceras av kroppen, hjälper ACE-hämmare blodkärlen att vidgas och slappna av och därigenom sänka blodtrycket.

Om biverkningar uppstår är de vanligtvis förhöjda kaliumnivåer eller torrhosta. Dessa kan dock vara tillräckligt besvärande för att behöva byta till en annan blodtrycksmedicin.

En sällsynt allergisk reaktion som kallas angioödem (svullnad av läppar och luftvägar som gör det svårt att andas) kan utvecklas hos personer som tar ACE-hämmare. Denna reaktion är mycket ovanlig i allmänhet men trots allt vanligare bland afroamerikaner – och kräver att man avslutar medicinering och söker omedelbar läkarvård. I USA brukar man anse att den inte skall ges till afroamerikaner eftersom det är en så farlig biverkan med potentiellt svår andningspåverkan och behov av akut sjukhusvård.

Det är viktigt att notera att gravida kvinnor (eller kvinnor som kan bli gravida) bör undvika att använda ACE-hämmare, eftersom dessa läkemedel kan vara farliga för fostrets utveckling.

3. Angiotensin-receptorblockerare (ARB)

I likhet med ACE-hämmare stoppar ARB angiotensin II från att få blodkärlen att dra ihop sig. Det minskar också produktionen av det saltsparande hormonet aldosteron.

Vanliga ARB utgörs av losartan, valsartan och kandesartan. Du kan vanligtvis identifiera en ARB med ett läkemedelsnamn som slutar på ”-tan”.

Denna grupp av läkemedel anses också vara ett möjligt förstahandsalternativ för personer med högt blodtryck. Vissa patienter, särskilt personer med njursjukdom eller de som tar kaliumtillskott, kan utveckla förhöjda kaliumnivåer, vilket gör att kaliumnivåer och njurfunktion kan behöva övervakas. Hos personer med normal njurfunktion ger ARB snarare mindre biverkningar än sockerpiller. De visar kort och gott att även lätt förhöjt blodtryck ibland ger upphov till att man till exempel får huvudvärk oftare med mer. Så man kan helt enkelt må bättre med ett mer välbehandlat blodtryck om man får rätt medicin.

Kvinnor som redan är gravida, eller kan bli, bör undvika att använda dessa läkemedel, precis som vid ACE-läkemedlen, då de kan tänkas påverka fosterutvecklingen.

4. Kalciumflödeshämmare (CCB)

Kalciumflödeshämmare minskar inflödet av kalcium till muskelcellerna som drar ihop kärlen (de små artärerna) vilket resulterar i att blodkärlen vidgas. Allt detta leder till att blodtrycket sänks. Generellt anses CCB också vara ett förstahandsval.

De två stora undergrupperna av kalciumflödeshämmare är dihydropyridiner (DHP) och nondihydropyridiner (icke-DHP). Dihydropyridiner verkar mer på artärerna och nondihydropyridiner verkar mer på hjärtat. Vanliga kalciumflödeshämmare påverkar mest kärlen snarare än hjärtat och exempel är amlodipin, lerkanidipin och felodipin.

Dessa läkemedel undviks vanligtvis hos personer med vissa typer av hjärtsvikt.

Dessutom kan framförallt felodipin och amlodipin orsaka svullnad runt vristerna, vilket är vanligare hos kvinnor än hos män. Denna typ av svullnad är ofarlig men besvärande hos en del och den minskar inte med vätskedrivande läkemedel. Risken ökar om man dricker grapefruktjuice eller äter grapefrukt, så det bör undvikas (grapefrukt interagerar med rätt många mediciner och påverkar alltså läkemedelskoncentrationen i blodet).

5. Betablockerare (BB)

Betablockerare fungerar genom att blockera en del av effekterna av hormonerna adrenalin och noradrenalin. Adrenalin och noradrenalin gör att blodkärlen drar ihop sig och hjärtat slår snabbare och hårdare. När dessa hormoners effekt blockeras på hjärtat så sänks också blodtrycket. Man kan säga att de här läkemedlen fungerar som en skyddande ”broms” på hjärtat.

Vanliga BB är atenolol, metoprolol och bisoprolol. Du kan identifiera en betablockerare genom ett läkemedelsnamn som slutar på ”-ol”.

Betablockerare skrivs vanligtvis inte ut enbart för högt blodtryck. De används istället vanligen av personer som har högt blodtryck tillsammans med andra tillstånd, såsom hjärtklappning eller en nyligen inträffad hjärtinfarkt eller hjärtsvikt.

Personer med luftvägsproblem, såsom astma, bör undvika vissa typer av betablockerare eftersom de kan främja väsande andning eller orsaka andningssvårigheter. Några vanliga rapporterade biverkningar av BB är trötthet, såväl som viktökning, men andra uppskattar att pulsen sjunker och det får dem att känna sig lugnare.

6. Övriga blodtryckssänkande medel

Läkemedel som används mera sällan vid högt blodtryck är så kallade alfablockerare och centralnervöst verkande medel. De används då oftast som tillägg, främst om du inte tål flera av de vanligaste läkemedlen eller om du har riktigt svårbehandlat blodtryck.

Några vanliga mediciner inom dessa grupper innehåller: doxazosin eller moxonidin. Generellt ges dessa läkemedel endast till de med de svåraste blodtryckstillstånden, som ofta kräver mer än fyra läkemedel för att hantera.

Det är viktigt att notera att dessa grupper av läkemedel vanligtvis har fler biverkningar och inte har visat samma kardiovaskulära skydd mot hjärtsjukdom och stroke som de andra grupperna.

Hos män med godartad prostataförstoring, ordineras alfa-1-blockerare vanligen som en andra medicin för att hjälpa till med eventuella problem med att kissa samt behandla högt blodtryck.

---

Sammanfattning

Har du högt blodtryck kommer din läkare prata med dig om dessa olika mediciner och eventuellt påbörja behandling med ett av förstahandsalternativen.

Att börja medicinera för högt blodtryck är aldrig ett lätt beslut – och det är viktigt att veta när och varför det är dags att börja medicinera. Dessutom är det viktigt att din läkare uppmärksammar dina framsteg och ser upp för eventuella biverkningar, såsom elektrolytobalanser.

Även om ett beslut fattas om att börja medicinera, är det viktigt att du fortsätter med de förändringar av livsstilen som läkaren rekommenderar, som exempelvis äta kost med lågt innehåll av socker och kolhydrater, träna samt hitta effektiva sätt att hantera stress.

Genom hälsosamma livsstilsval, särskilt om du går ner i vikt, kan du möjligen med tiden minska dosen av din blodtrycksmedicin eller minska antalet mediciner som du behöver ta. Vissa människor som upprätthåller en hälsosam livsstil kan så småningom eliminera blodtrycksmediciner helt om deras blodtrycksmätningar återgår till det normala intervallet.

---

---