The longevity solution – att leva länge och ha ett friskt liv

Här följer ett översatt inlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Ända sedan Hippocrates tid har det varit allmänt känt att kosten är en grundförutsättning för en god hälsa och ett gott välbefinnande. Det råder ingen tvekan om att oprocessade livsmedel, ett minskat sockerintag och att undvika mellanmål spelar en stor roll för att kontrollera både vikt och metabol hälsa. Men detta är inte det enda man bör tänka på ur kostsynpunkt om man vill åldras med hälsan i behåll.

Livslängd handlar inte bara om att leva ett så långt liv som möjligt. Ingen vill leva med kronisk sjukdom och smärta. Livslängden handlar om mer än att enbart öka antalet år vi lever, det handlar om att öka ”hälsospannet” – om att leva länge med god livskvalitet.

Det är ett fascinerande ämne, så jag har skrivit en hel bok om det tillsammans med dr James DiNicolantio, The Longevity Solution, (som ännu inte finns översatt till svenska). Jag har skrivit om fasta och livslängd, men boken innehåller mer än så. Vi tar upp de vetenskapliga teorierna bakom åldrande. Medan den kronologiska åldern är som en flod som bara rör sig i en enda riktning: man åldras, är den fysiologiska åldern något annat. Vissa människor åldras mer graciöst än andra och det är dem vi fokuserar på i denna bok.

Det dominerande temat i boken är konkurrensen mellan tillväxt och åldrande. Under våra tidiga år och upp till tidig vuxen ålder dominerar vårt ”tillväxtprogram”. Sedan slutar vi att växa. Vi når vår vuxenlängd och blir inte längre. Tillväxtfaktorer spelar en stor roll i detta. Näringssensorerna insulin, mTOR och AMPK är också nära kopplade till tillväxt.

När vi vuxit klart hamnar tillväxten i konflikt med livslängden. Precis som en bilmotor: om du varvar den åker bilen iväg snabbare, men det kommer att slita på motorn. Så samma ”program” som är optimalt under ungdomen bidrar inte till ett graciöst åldrande. Om vi vill sakta ner tillväxten måste vi även sakta ner näringssensorerna. Insulin och mTOR är viktiga sådana som även främjar tillväxt. Genom att minska på kolhydratintaget kan vi minska insulinproduktionen och därmed främja livslängden.

Den svåra frågan är emellertid vilket det optimala proteinintaget är. För lite protein är uppenbarligen dåligt, eftersom våra kroppar är beroende av att få tillräckligt för att behålla sina funktioner. Den mest kontroversiella frågan är huruvida för mycket protein är dåligt. Detta är en svår fråga och den kräver ett nyanserat närmande. Fram till ganska nyligen ansågs det praktiskt taget omöjligt att äta för mycket protein. Lågkolhydratdieter som Atkins rekommenderade ett lågt kolhydratintag, men saknade specifika rekommendationer om protein och fett. I kombination med fetträdslan åt människor en kost där intaget av både kolhydrater och fett var lågt – det blev en i det närmaste helt proteinbaserad kost. Den visade sig vara mycket svår att följa den då den var restriktiv och i grunden bestod av äggvita, sallad och kalkon.

Den stora skillnaden mellan de äldre modellerna med lågt kolhydratinnehåll och den populära ketogena kosten är att keto tillåter liberala mängder fett och föreslår ett måttligt intag av protein. De äldre kostmodellerna med mycket protein kunde bidra till att du föll ur ketosen om du åt ofta. Kom ihåg att det tidigare fanns en stark tro på att vi skulle äta 6-10 gånger per dag, ett budskap som helt saknade grund och ändå basunerades ut av många läkare. Genom att äta en diet med ett mycket högre fettintag gynnas ketosen och för vissa personer var det ett mycket framgångsrikt koncept.

Det finns flera andra aspekter vad gäller proteinintaget. Det är stor skillnad mellan animaliskt protein och växtprotein. Eftersom vi själva är djur är det animaliska proteinet generellt mer likt det vi behöver och har mycket högre biotillgänglighet. Animaliska proteiner är mycket mer näringsrika, och det är anledningen till att människan genom historien lagt så mycket tid och energi på att jaga djur, även om växter för många varit den huvudsakliga livsmedelskällan. Det högre näringsvärdet är bra om undernäring är problemet.

Idag tenderar tyvärr överätning att vara ett större problem och av den anledningen är det höga näringsvärdet inte alltid fördelaktigt. Protein, särskilt aminosyror, är den mest kraftfulla stimulansen för mTOR, näringssensorn som är känd som rapamycinets mekanistiska mål. Denna tillväxtsignal har kopplats samman med många av åldrandets sjukdomar och ett överintag av protein. Om du är intresserad av att gå in på djupet i denna svåra fråga om optimalt proteinintag rekommenderar jag The Longevity Solution.

—
Dr Jason Fung

Mer med dr Fung

Alla inlägg av dr Fung

Dr Jason Fung har en egen blogg: idmprogram.com. Han är också aktiv på Twitter.

Dr Fungs böcker Fetmakoden, Allt om fasta och Diabeteskoden finns samtliga på Bokus, Adlibris eller andra nätbokhandlare.