Att sitta är det nya röka

Att sitta är det nya röka.

Den varningen har ni hört, va? Larmet drog som en löpeld genom folkhälsovärlden för några år sedan, och alla de som införskaffat höj- och sänkbara skrivbord för att kunna stå och jobba, kunde nu sträcka på sig lite extra: Se, så duktiga och hälsomedvetna vi är!

Det fanns nämligen studier som kopplade stillasittande jobb till kardiovaskulär sjukdom, typ 2-diabetes, cancer och för tidigt åldrande. Tidigare folkhälsoministern Gabriel Wikström tillhörde dem som spred budskapet, liksom professor och överläkare Mai-Lis Hellenius, en inflytelserik röst gällande livsstil, kost och folkhälsa. Plus många andra.

Problemet med dessa studier var att de inte undersökte orsakssamband, utan korrelationer. Ett blott alltför vanligt problem i forskningen om oss människor.

Eftersom det är enormt dyrt och etiskt djupt problematiskt att låsa in folk i laboratorier och utföra diverse kost- och hälso- och träningsexperiment på dem, så tar forskarna ofta genvägen via statistiska samband.

Ett slagkraftigt exempel på hur fel dessa samband kan leda handlar om glass och drunkningar.

Fler människor drunknar under glassätarsäsong. Det är ett oomtvistligt faktum. Men det beror ju inte på glassen. Det beror på att vi äter som mest glass under sommaren, då vi också badar som mest. Och därigenom utsätter oss för störst drunkningsrisk.

Men den obetänksamme forskaren utropar nu: Akta er för glass, glass leder till drunkning!

Hur ska vi då tänka kring ”sitta är det nya röka”? Jo, när det gäller stillasittande människor kan ju dessa ha andra gemensamma livsstilsfaktorer än just sittandet, eller hur? De kan vara tröttare än andra, de kan vara latare, de kan vara sjukare, de kan vara mer immuna mot hälsoråd et cetera et cetera.

Som moteld mot ”att sitta är det nya röka” kom häromåret en studie publicerad i tidskriften American Journal of Epidemiology. I den framkommer att stående arbetare har en dubbelt så hög risk att utveckla hjärtsjukdom som de som sitter ner under långa perioder.

Bland de stående drabbades 6,6 procent av hjärtsjukdom. Vilket kan jämföras med rökare där 5,8 procent drabbades! (En anledning misstänks vara att stående ökar blodtrycket i venerna vilket tillsammans med oxidativ stress ökar risken för hjärtsjuklighet.)

Ska vi därför rentav säga: Att stå är det nya röka, fast ännu farligare! Nja. Inte riktigt så. Poängen i mitt resonemang är inte att komma med en ny sanning. Utan att belysa på vilken svag evidens de gamla folkhälsoråden ofta vilar. Det är ju tyvärr så, att över kost- och tränings- och livsstilslandskapet haglar halvsanningarna och de kompletta lögnerna och allsköns fake news, samt medvetna och omedvetna feltolkningar och rena missförstånd.

Medier och så kallade experter och diverse försäljare av kurser och preparat och hälsoböcker är inte sena att haka på. I bästa – eller låt oss kalla det minst dåliga – fall, leder detta till att någon pajas oförtjänt tjänar en hacka.

I sämsta fall blir följden till att en stor mängd människor luras följa hälsoråd som leder till sjuklighet och död.

Att dåvarande Socialstyrelsen tyckte att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen – ett budskap Brödinstitutet spred i en uppmärksammad kampanj för över 40 år sedan – är ett minnesvärt skräckexempel.

En av stjärnorna på min LCHF-himmel är professorn i internmedicin vid Linköpings universitet, Fredrik Nyström. Vällustigt och välformulerat avlivar han med sin skarpa vetenskapsmannablick den ena folkhälsomyten efter den andra.

Ni kan kolla in honom här eller lyssna på honom här.

När jag tänker igenom mitt eget liv som kämpande (ibland mer, ibland mindre) tjockis (ibland mer, ibland mindre!) från cirka 20-årsåldern, ser jag för mitt inre en förödmjukande lång kö av folkhälsomyter. En kö bestående av alla dessa fullständigt falska – eller åtminstone ytterst svagt grundade – påståenden som förmedlats från myndigheter à la Livsmedelsverket, plus de läkare och dietister och andra ”experter” som kommit i min väg; eller dykt upp i min tv/radio/tidning.

Nutidsmänniskan fnissar gärna åt människor bakåt i historien, som trodde jorden var platt och att man var oskyldig till häxeri bara om man drunknade när man skickades ut på sjön. Eller att åderlåtning var prima medicin. Men oj, vad mycket tokerier jag och många moderna människor med mig gått på. Uppenbarligen har vi varit precis lika okritiska inför felinformerade auktoriteter som våra förfäder på 1400-talet…

Så här kommer strax en liten lista över några av de ”sanningar” jag övergett sedan jag för några år sedan började sätta mig in i livsstilsforskningen och kostdebatterna lite mer på allvar. Och – vill jag tillägga – sedan jag med viss uppmärksamhet och noggrannhet började experimentera på mig själv.

Inom området folkhälsa kan vi ju faktiskt alla bli ”experter” – på vår egen kropp! I alla fall är det min erfarenhet, att det går att vässa sin förmåga att lyssna av kroppens signaler. Framför allt om man kombinerar detta genom att läsa på lite. Kunskap är makt! I det här fallet makt över det egna måendet.

Här vill jag för säkerhets skull vara tydlig med att det kan finnas allt från genetisk sårbarhet till fysisk och psykisk ohälsa till en svårnavigerad livssituation som ställer sig i vägen för att förbättra måendet. Livet är sannerligen inte rättvist. Men visst vore det dumt om korkade livsstilsråd ställer sig i vägen som ett onödigt hinder?

Nu till några av de viktigaste myter som länge hindrade mig från att ta kommando över vikt och hälsa:

• Om man fastar förstör man kroppens förbränning och sina egna muskler
  Fake news. Så länge fettprocenten inte är alltför låg, sparar kroppen förstås sina muskler. Varför skulle den inte använda fett som ju är just energireserv? Och den minskade förbränning som kan uppstå kortsiktigt (här är studierna lite spretiga) är inget permanent.
• Man ska äta ofta för att gå ner i vikt
  Fake news. Det är förstås lika dumt som det låter. Ändå är föreställningen fortfarande utbredd, att man måste ösa på med mellis och snacks för att kontrollera hunger och hålla uppe förbränning. Professor Nyström har för övrigt berättat om studier som visar att få mål mat om dagen ger högre förbränning än lika många kalorier utspritt på ett flertal mål.
• Att äta frukost är viktigt
  Fake news på många sätt. Betänk en normal svensk frukost. Flingor och juice och rostat bröd är ju förödande för en insulinresistent person. Och många av oss är inte ens hungriga på morgonen – verkar det vettigt att överviktiga ska tvinga sig själva att äta? Vidare: den enligt allt fler studier hälsobringande korttidsfastan blir ju knepigare att åstadkomma om man äter frukost, eller hur? Och en sak till. De studier som frukostfanatikerna hänvisar till visar på samband, inte på orsak. Det är ungefär lika seriöst som det där med glass och drunkning.
• När tjockisar skyller på dålig förbränning ljuger de
  Fake news. Förbränningen – givet viss kroppsstorlek, viss fysisk aktivitet, viss ålder, visst kön – skiljer sig åt mellan individer. Ibland så mycket som över 500 kalorier per dygn. Det betyder att åtminstone vissa tjockisar faktiskt har sämre förbränning än smalisar.
• Att röra på sig mer och äta mindre är enda vägen till viktminskning
  Fake news. Eftersom olika livsmedel har olika metabol påverkan avseende förbränning och hunger, spelar det roll även VAD vi äter, alltså inte bara HUR MYCKET. Och eftersom fysiskt aktivitet mycket väl kan öka hungern och minska förbränningen (på övrig tid än själva träningen), så ska det rådet inte tillskrivas alltför stort värde. (Dock finns det bortanför viktkontrollen troligen en del poänger med träning, men de är inte lika välbelagda i forskningen som många tror.)

Jag skrev ovan att kunskap är makt. Här kommer en till klyscha med mycket sanning i: Nyfikenhet är en dygd. Bra att ha med sig på den vindlande och och spännande och livslånga hälsoresa vi gör tillsammans!

Och förresten, att lyssna på den gamla stammens så kallade experter som sitter fast i kaloriräknandets och den usla forskningens fälla: det är det nya röka!

Erik Hörstadius