Så vågar barn smaka på maten

24 oktober 2019 av i Mat till barn

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil dr i molekylär bioteknik. Inlägget är också publicerat på Anns egen blogg annfernholm.se.

Många barn vill eller vågar inte smaka på sin mat. Samtidigt är smakandet en viktig nyckel till att börja äta. Nu tipsar logopeden Kajsa Lamm om hur hon jobbar för att få barnet att bli en ”smakare”: servera så små smulor att barnet absolut säkert kan äta utan att känna obehag.

Många föräldrar sliter sitt hår eftersom deras barn inte vill smaka på maten. I Stora boken om barn och mat får du tips på en rad knep som kan få barnet att vilja äta. Nu delar min medförfattare Kajsa Lamm, som till vardags jobbar med barn som har ätsvårigheter, med sig av ännu ett knep. Så här skriver hon:

Ge barnet en pytteliten smula

”Små barn tycker ofta att ny mat är skrämmande och vill helt enkelt inte bli pressad att smaka. Samtidigt vet vi att barn måste smaka för att kunna vänja sig vid ny mat. Man skulle önska att det räckte att ha broccolin på bordet i ett halvår och så poff älskade ungen det. Dessvärre fungerar det sällan så och vi måste ta till listigare metoder.

Mitt tips – som jag haft framgång med i behandlingar av barn med ätsvårigheter – är att lägga en pytteliten smula av broccolin på barnets tallrik. Den ska vara så löjligt liten att det inte alls går att känna smaken, än mindre konsistensen. Då kan en del barn tänka sig att testa. Andra barn kan behöva att man lägger den lilla, lilla smulan på en halv cocktailtomat. Eller så har man en klick ketchup på, om det kan hjälpa.

Förändra barnets självbild

Vad är då poängen med den lilla smulan, när ungen ändå inte känner den beska broccolismaken, kan man undra? Jo, barnet har plötsligt blivit ”en sån som smakar på nya grejer”! Så jobbar jag som logoped: att försöka ändra barnets självbild. För en del barn sitter identiteten som nej-sägare ganska hårt, och jag tror att de ibland tänker ”jag är en sån som inte äter nytt”.

När barnet lite då och då vågat smaka på smulan kan man försiktigt öka storleken, och variera sättet som barnet smakar på den. Man kan leka alltifrån korvkiosk då man lindar in den i ett ”korvbröd” (kanske en halv penne-pasta) till höna då man pickar i sig smulorna från tallriken med sin mun. Ju roligare man har tillsammans runt bordet, desto mer lockande är det att sitta kvar och prova nya grejer. Om stämningen är avslappnad, lugn och trivsam, kommer barnet att trivas. Så småningom har barnet ändrat sitt sätt att tänka runt maten till: ”Jag är en sån som äter allt!” Eller i alla fall en som testar det mesta…”

Kajsa är grym. Sprid och dela tipset! Vi föräldrar behöver verktyg som hjälper oss att skapa trevlig stämning kring matbordet.

Ann Fernholm