Den klimatsmarta köttätaren, del 3

Del 1 av den här serien undersöker den infekterade debatten som skuldbelägger köttätare och hävdar att de bidrar med mer växthusgaser i atmosfären än bilar. Den ger tips på hur en medveten LCHF:are kan finna frid med sitt kostval och en väg framåt.

Del 2 tittar närmare på länken mellan nötboskap och klimatförändringen och hur en växande global rörelse inom regenerativt holistiskt jordbruk använder boskap och roterande bete för att ta hand om kol från atmosfären och binda det i jorden.

Del 3, som du läser nu, fokuserar på ekonomi och det praktiska för ett mer omfattande holistiskt jordbruk och hur politik, en växande marknad (handel med utsläpp och koldioxidskatt), konsumentval och andra mekanismer kan öka incitamenten att producera miljö- och klimatsmarta animaliska produkter som är allmänt tillgängliga, överkomliga och hjälper planeten genom att minska utsläppet av växthusgaser. Är det möjligt att komma dit?

Del 3: Fem faktorer som bidrar till att det regenerativa jordbruket blir realistiskt, ekonomiskt hållbart och tillgängligt för alla

”Gräsbetat kött? Det är för dyrt!”

”Stötta lokala bönder som bedriver regenerativt jordbruk? Det finns inga där jag bor!”

“Regenerativa jordbruk skulle kräva en total omstrukturering av våra livsmedelssystem och att de skulle kunna föda nio miljarder människor är helt orealistiskt!”

”Det är lite för sent för jordbruket att hjälpa till med att reversera klimatförändringarna.”

”Klimatförändringarna är inget problem, så jag kommer inte att förändra något.”

Dessa och andra kommentarer är typiska svar från personer som hör talas om, och avfärdar, den spirande rörelsen för regenerativt jordbruk och dess dokumenterade påverkan på miljöförbättring, särskilt vad gäller att fånga upp växthusgasutsläpp och lagra mer kol i marken.

Det kan verka som en utomordentligt svår, till och med omöjlig, uppgift att få tillräckligt många av världens jordbrukssystem att gå från förorenande industriella fabriksmodeller till regenerativa jordbruksmetoder för att göra tillräckligt stor skillnad.

Men experter säger att det är genomförbart – om människor förstår vilka förändringar som är nödvändiga på lokal, regional och global nivå.

I del 2 utforskades regenerativa jordbruksmetoder och ökad markkolbindning genom tillämpning av planerat bete, plöjningsfri odling, täckgrödor, komposttäckning, samodling och skogsjordbruk, exempelvis bönder som planterar snabbväxande träd på mark som ligger i träda eller låter boskap beta bland träden, s k skogsbruk.

Lyckligtvis finns det betydande fördelar för bönder att göra så här: bördigare jord, lägre driftkostnader, högre kvalitet på produkterna. Och en av de fantastiska fördelarna med att tillämpa dessa metoder – för kreaturen – är att de är mer humana och innebär en naturligare form av djurhållning. Djuren lever utomhus huvuddelen av sina liv på ett sätt som i så stor utsträckning som möjligt efterliknar deras naturliga miljö. Eller som den berömda regenerativa bonden, Joe Salatin från Polyface Farms, uttrycker det: ”Att hedra svinets svinaktighet och hönans hönsighet.” Alla vinner på det: djur, bönder, konsumenter, planeten.

I många länder stöds emellertid de mer industriella fabriksmetoderna för uppfödning av djur av jordbrukspolitiken och subventionerna till en summa av uppskattningsvis 486 miljarder dollar per år. Det är detta som gör industriellt uppfött kött billigare; de verkliga kostnaderna för den sortens uppfödning – inklusive vad det gör för miljön – beaktas inte till fullo.

”Det finns så många oavsiktliga konsekvenser av vårt befintliga livsmedelssystem,” sade fil dr Jason Rowntree, docent i djurvetenskap vid Michigan State University, som undersöker effekterna av olika jordbrukssystem. ”Om vi konfronterades med de verkliga [miljömässiga] kostnaderna för livsmedelsproduktion, tror jag att mycket skulle förändras snabbt.”

De goda nyheterna är att regenerativt jordbruk under det senaste åren har fått ett enormt uppsving tack vare ett antal viktiga globala rörelser. Denna utveckling flyttar den holistiska jordbruksmetoden från ”trevligt, men orealistiskt” till en möjligt kraft för framtida innovativt jordbruk.

Varför ska lågkolhydratätare bry sig?

Varför ska de som följer Diet Doctor, som äter LCHF, bry sig om dessa jordbruks- och miljöfrågor? Den viktigaste anledningen är att informerade och motiverade konsumenter kommer att spela en viktig roll för våra livsmedelssystem under de kommande åren.

Lågkolhydratätare vet, kanske mer än andra, vilken påverkan både typen av mat och dess kvalitet har på vår hälsa och vårt välmående. Vi har personliga erfarenheter av hur ultraprocessade, raffinerade kolhydrater (socker, vete, potatis och ris, som alla huvudsakligen kommer från industriella jordbrukssystem som odlar enbart en gröda) underminerar vår hälsa. Vi har ett direkt intresse i att försäkra oss om tillgänglighet, pris och kvalitet på kött, mejeriprodukter och ovanjordsgrönsaker, istället för att tvingas förlita oss på ultraprocessat ”låtsaskött” som är gjort av kolhydrater. Det är uppenbart att sättet livsmedel odlas och föds upp i våra jordbrukssystem inte bara påverkar dess kvalitet och näring, utan även vår hälsa och planetens hälsa. Allt hänger ihop.

Hur kommer vi då dit? Här är en rapport från ett internationellt möte i maj 2017 om tillämpandet av regenerativt jordbruk i syfte att lagra nog med kol i jorden för att göra skillnad. Att läsa rapporten är ett måste för alla som vill ha en nyanserad och detaljerad inblick i och förståelse för alla globala frågor, möjligheter och praktiska omständigheter. Det kanske viktigaste resultatet av detta möte är emellertid det överväldigande samförståndet att trots de utmaningar som måste lösas är kunskapen om att lagra kol i marken genom regenerativt jordbruk såpass känd att den omedelbart kan användas av bönder, regioner, stater och länder för att göra en verklig skillnad. Kort sagt: det är bara att sätta igång!

Och oavsett om de flesta konsumenter känner till eller bryr sig, görs det. Här är fem viktiga globala händelser under det senaste året som hjälper regenerativt jordbruk att lyckas. Denna utveckling har potential att göra det regenerativa jordbruket mycket mer ekonomiskt hållbart.

1. Viktiga milstolpar uppnåddes för jordbruket i klimatförhandlingarna

Får du en glasartat blick när du ser någonting om Parisavtalet 2015 eller de nu 24 årliga globala mötena som sedan 1995 förhandlar om tekniska frågor om klimatavtal, och som kallas Klimatkonventionens partskonferenser (COP)? Klimatförhandlingar består av svåra juridiska och politiska termer och är fulla av förkortningar som får alla utom de ivrigaste klimatnördarna att ge upp innan de börjat. Men här är två punkter som är viktiga att ha kunskap om:

• Parisavtalet inkluderar jordbruket: Fram till och med Parisavtalet 2015 togs inte jordbrukets betydande roll upp i klimatförhandlingar. Parisavtalet, som träder i kraft 2020, ändrar på detta och innebär ett helt nytt fokus på positiva åtgärder som kan vidtas av ländernas jordbrukssektorer. Hela 90 % av länderna har sagt att de kommer att förbinda sig till att tillämpa jordbruk i kombination med skogsbruk samt andra metoder för markanvändning för att minska utsläppen av växthusgaser. Dessa åtaganden kallas INDC — Intended Nationally Determined Contributions (Nationella bidrag till klimatplaner) — och jordbruket spelar för första gången en framträdande roll.
   
  Visst, USAs president Donald Trump såg förra året till att USA lämnade Parisavtalet, som det enda landet i världen som inte skrev under. Sedan dess har emellertid inte bara andra länder som Kina anslutit sig, utan ett stort antal amerikanska städer, stater och företag har skrivit på för att fylla klyftan, inklusive de amerikanska initiativen Climate Mayors och We Are Still In (samarbete mellan amerikanska stater), industrier, finansiella ledare och icke-statliga organisationer. Trump-medarbetare menar att han har lämnat dörren öppen för att komma in igen, men många i USA gör jordbruksförändringar lokalt utan det federala åtagandet.
• Stor implementering bryter dödläge: : Vid COP23 i slutet av 2017 upprättades Koroniviaavtalet — i huvudsak en regelbok om utsläppsreducering i jordbruket – som bröt ett sju år långt dödläge. Insiders kallade det ett ”betydelsefullt beslut som öppnar dörren till djärva förändringsåtgärder för att göra jordbrukarnas försörjning och livsmedelsutbudet mer motståndskraftigt samtidigt som klimatförändringarna mildras.”

Slutsats: Att omfatta jordbruk i Parisavtalet och att övervinna en teknisk återvändsgränd kring det betraktas som en stor seger som kommer att få länder och regioner att förbinda sig till positiva, inte bestraffande, jordbruksåtgärder mot klimatförändringar. Markkolbindning och regenerativt jordbruk – inklusive bättre boskapsskötsel – är de viktigaste prioriteringarna vad gäller jordbruket.

2. Den franska rörelsen 4 per 1000 får upp ångan

Ett stort frivilligt jordbruksinitiativ under ledning av Frankrike lanserades samtidigt som Parisavtalet. Det heter 4 per 1000 och syftar till att öka mängden kol som lagras i marken med 0,4 % varje år genom bättre jordbruksmetoder, återskogning och markförbättring. Hundratals partners, inklusive länder, regioner, stater, industrier, icke-statliga organisationer och flera andra, har redan skrivit under.

En årlig ökning av markkolbindning på bara 0,4 % skulle stoppa ökningen av CO2-koncentrationen i atmosfären som är relaterad till mänskliga aktiviteter. Initiativet 4 per 1 000 uppskattar att kostnaden för jordbrukare skulle vara cirka 10 dollar per hektar. Medan den har vissa tvivlare (som förespråkar kemiskt baserade och inte regenerativa metoder för jordbruk), hyllar andra det som ett lovvärt, djärvt och uppnåeligt mål.

Slutsats: Initiativet 4 per 1000 är det första frivilliga globala programmet för att genomföra och dokumentera lösningar för markkolbindning inom jordbruket. Betydande åtgärder pågår redan, vilket kommer att hjälpa till att sprida konceptet markkolbindning vitt och brett.

3. Kolmarknader: betala lantbrukare för att binda kol i marken.

Hur finansieras då allt detta? Vem betalar räkningen? Ett sätt att finansiera är genom ett system för handel med utsläpp eller kolmarknader som sätter ett pris på kol. Dessa marknader kan betala bönderna en avgift för att öka kollagring i deras jord.

Ett oändligt antal artiklar, videor, policydokument, organisationer med mera fördjupar sig i kolmarknaden och koldioxidskatter. Denna amerikanska rapport från 2017 framställer en del av den starka potentialen i ”The New Carbon Economy.”

Här är en kort animerad video som använder höns för att illustrera principen med det regenerativa jordbruket. För att verkligen bli inspirerad, se denna utmärkta 12-minutersvideo från juni 2018, som visar hur Australien redan betalar jordbrukare miljoner dollar årligen (1,9 miljarder dollar är öronmärkta för detta), för att anamma ett regenerativt jordbruk och lagra mer kol i marken – vilket resulterat i blomstrande gårdar och högkvalitativ mat, som gräsbetat nötkött.

Världsbanken noterade i maj 2018 att cirka 70 jurisdiktioner (länder och subnationella enheter) redan har fungerande kolmarknader. I ett pressmeddelande från maj 2018 rapporterade Världsbanken att olika initiativ för prissättning av koldioxid fortsätter få betydande dragkraft runt om i världen. Enbart 2017 samlade regeringarna in 33 miljarder amerikanska dollar i intäkter för koldioxid, en ökning med 50 % jämfört med de 22 miljarder dollar som samlades in 2016.

Att betala jordbrukare för att motivera dem att lagra kol är fortfarande i sin linda, men sker redan eller planeras i ett antal jurisdiktioner inklusive Alberta i Kanada, sex amerikanske stater och Australien.

Världsbanken har inrättat Networked Carbon Markets för att arbeta med regeringar, den privata sektorn, utbildningsväsendet och det civila samhället. Syftet är att utveckla och testa innovativa verktyg, tjänster och institutioner för att stötta nystartade, sammankopplade internationella klimatmarknader – som enligt Parisavtalet nu kan inkludera lantbrukare och jordbrukssektorn.

Slutsats: Att sätta ett pris på kol gör förmågan att lagra kol i marken till en värdefull handelsvara – för bönder, investerare, företag och regeringar. En funktionell kolekonomi ger regenerativa jordbruk påtagliga anledningar och ekonomiskt lyft för att fortsätta använda sig av jordbruksmetoder som drar koldioxid från atmosfären. För en bonde kan markkollagring liknas vid att förvara pengar på banken.

4. Teknologi kan vara till hjälp med uppföljning och betalning med kolkrediter

Allt detta låter ju väldigt bra, men hur kan man försäkra sig om att kolmarknaderna är oberoende och transparenta? Hur betalas en liten lantbrukare? Ett av de stora problemen på befintliga kolmarknader är bristen på en transparent, oberoende verifiering och en tydlig ansvarsskyldighet. En brist som har minskat förtroendet för processen och gjort vissa kolmarknader känsliga för dubbelfakturering, bedrägeri och andra oavsiktliga konsekvenser.

Blockchain är en slags digital liggare som är decentraliserad, transparent och inte kan manipuleras. Denna lösning får nu ett enormt uppsving när det gäller klimatförändringsfrågor. Blockchain är omgivet av mycket uppståndelse och osäkerhet – och det är egentligen bara IT-nördar som förstår dess fulla potential. Även om systemet hittills har fått mest uppmärksamhet för sin användning inom handel med bitcoin och andra kryptovalutor, kan blockchain tillämpas på alla transaktioner. Det lyfts fram som ett viktigt verktyg för klimatförändringar och miljöfrågor.

Ett användningsområde skulle vara att säkerställa att kolmarknaderna är hederliga och transparenta samt göra kolkrediter till en konkret, spårbar tillgång som vem som helst kan använda – till exempel en bonde som lagrar mer kol i sin jord utifrån det sätt boskapen hanteras.

FNs klimatkonvention (UNFCC) beskrev i en artikel i juni 2017 ett antal fördelar som blockchain kan innebära för olika initiativ för klimatförändring. Dessa inkluderar grön finansiering via P2P-nätverk (Ett P2P-nätverk består av datorer och andra enheter som är anslutna till varandra utan att gå via en server), resultatbaserad betalning, uppföljning av växthusgasförändringar samt dokumentation och redovisning av kolbindning i markbearbetningsprojekt.

I januari 2018 informerade FN om bildandet av en blockchainkoalition med syfte att undersöka och utveckla den nya tekniken för att bekämpa klimatförändringarna. Ett av de viktigaste målen för koalitionen, som nu har mer än 30 internationella medlemmar, är att göra resultatutbetalningar tekniskt möjliga, till exempel även för fattiga bönder i Afrika som lagrar kol i marken på sina små gårdar.

Stora företag står också bakom konceptet. IBM har investerat stort i att utveckla blockchain för koldioxidmarknaden i Kina, det land i världen som släpper ut mest växthusgaser. I maj 2018, gjorde IBM ytterligare en stor investering i ett miljöteknisk uppstartsföretag, Veridium Labs, som använder blockchainteknik för att följa upp och handla med kolkrediter. Andra företag utvecklar applikationer baserade på blockchainteknik för kolhandel mellan privatpersoner. Även om tekniken fortfarande är i sin linda, skulle blockchain kunna tillhandahålla en pålitlig mekanism för att göra markkolbindning ekonomiskt genomförbart för bönder i en kolekonomi.

Andra tekniska applikationer utvecklas också för att hjälpa bönder göra regenerativt jordbruk mer lönsamt och livskraftigt:

• Colorado State University har utvecklat ett onlineverktyg Comet Farm, som hjälper bönderna att uppskatta sitt kolavtryck och utforska olika sätt att minska det genom att binda mer kol i marken.
• En ny mobilapp Pasture Map som baseras på Savory Institutes metoder för holistiskt planerad betesmark, har utvecklats det senaste året. Appen låter bönderna planera sina betesrörelser, övervaka sin boskapstillväxt och resultat samt få belöningar för att binda kol och förbättra sina betesmarker. Pasture Map bygger också en online-karta för konsumenter som vill hitta regenerativa, klimatvänliga bönder där de kan köpa sitt gräsbetade kött.

Slutsats: Snart kommer det att finnas metoder, såsom blockchainplattformar, som gör det möjligt för bönder att kontrollera och göra anspråk på kolkrediter och hantera sina hjordar, vilket ger både dem och konsumenterna möjligheten att fatta högkvalitativa och klimatsmarta matval.

5. Den nya, heta trenden: regenerativt jordbruk

För ett år sedan hade bara ett fåtal hört talas om regenerativa jordbruk och nu är det på allas läppar! Ett exempel är en Hollywooddokumentär och -rörelse, Kiss the Ground. I trailern till dokumentären medverkar inte bara kända bönder som Gabe Brown och Allan Savory, utan även kändisar som modellen Gisele Bündchen.

Författaren, bloggaren och dietisten Diana Rodgers från Sustainable Dish, arbetar också med en dokumentär långfilm: Kale vs Cow: The Case For Better Meat. Hennes gräsrotsfinansierade filmprojekt belyser, i en tid då många inom hälso- och miljöområdet kräver en köttfri värld, hur eliminering av djur från vårt livsmedelssystem skulle orsaka mer skada än nytta. ”It’s not the cow, it’s the how,” säger hon. ”Som praktiserande dietist har jag träffat många människor som slutat äta kött och de tänker att det här är det bästa valet för deras egen hälsa och för planeten, och det enda som händer är att deras egen hälsa försämras. Men till skillnad från populära antaganden är välskötta nötkreatur en av våra bästa chanser att förbättra markhälsan och binda kol.”

Traditionell media hoppar nu på tåget. Under våren 2018 gjordes flera stora reportage om det växande intresset för kolodling och friskare jordar bland bönderna av bl a National Public Radio och New York Times Magazine. De största jordbrukstidskrifterna har skrivit om det i några år. Konferenser och utbildningsprogram utbildar lantbrukare i att använda effektiva och ekonomiskt genomförbara regenerativa jordbruksmetoder.

Företag som producerar naturlig mat hoppar nu också på tåget. 2017 skapade ett konsortium bestående av fler än 200 producenter Climate Collaborative för att tillsammans verka ”för att vara en pådrivare av djärva åtgärder, förstärka företagens röst och främja sund politik som reverser klimatförändringar.” En studie från 2017 visade att 62 % av millenniegenerationen är villiga att betala mer för ansvarsfullt producerad mat.

Världens största mässa för naturprodukter, Expo West, hade i mars 2018 fler än 85 000 deltagare från hela världen. Rapporter från mässan gör det tydligt att regenerativt jordbruk var showens stora stjärna. Det fanns seminarier för livsmedelsföretag där man visade att boskap är avgörande för denna trend, såväl som en växande lista över nya produkter med sina rötter i det regenerativa jordbruket, inklusive ekologiska gräsbetade mejeriprodukter, gräsbetat nötkött och hundgodis.

Slutsats: Regenerativt jordbruk är ordet för dagen. Bönder, livsmedelsproducenter, politiker, media och konsumenter börjar i allt högre utsträckning ställa sig bakom den trend inom livsmedelsproduktionen som kan bidra till friskare jordar och lösningar på klimatförändringen.

Sammanfattningsvis visar dessa fem faktorer att det regenerativa jordbruket ligger i framkant och inte kommer att försvinna. Du kommer att få höra mycket mer under den kommande tiden om hur t ex jordbrukare som jobbar med djuruppfödning kan hjälpa till att återställa gräsmarker och lagra kol. Medan andra fortsätter att skylla dålig hälsa och miljöskador på köttätandet, kommer den kunniga, klimatsmarta ketogena köttätaren att veta att rätt kött, som är uppfött på ett regenerativt sätt, är en del av en kraftfull lösning för att hantera klimatförändringar samt är ett näringsrikt livsmedel som hjälper, snarare än att stjälper, våra kroppar och vår planet.

/ Anne Mullens

Tidigare delar

Den klimatsmarta köttätaren, del 1

Den klimatsmarta köttätaren, del 2