Låt näsan jobba!

Budskapet har jag hämtat från vetenskapsjournalisten James Nestor, som i sin nya och bästsäljande bok Breath: The New Science of a Lost Art (Penguin) tar läsaren med på en fascinerande resa igenom andningens funktion och idé- och medicinalhistoria, späckad med spännande studier.

En del låter i förstone jätteknasigt, men Nestor argumenterar övertygande, och jag kan därför inte låta bli att dela med mig av lite av det som fastnat under läsningen.

Du andas runt 25 000 gånger under ett dygn, och totalt passerar i runda slängar 15 kilo luft under de 24 timmarna. Hur du gör detta – sättet du andas på – tycks vara starkt sammanlänkat med såväl din fysiska som psykiska hälsa. Immunförsvar, blodtryck, inflammation, stressnivå, självförtroende, sömnkvalitet – allt detta och mycket mer är enligt James Nestor i spel.

Nestor utsatte sig själv och en kompis, den svenska andningsexperten Anders Olsson, för ett experiment. De såg till att bara andas genom munnen under 10 dygn.

Redan första natten började Nestor snarka; den fjärde natten hela fyra timmar. Hans blodtryck gick upp med 15 enheter, han fick sömnapné, presterade sämre i fysiska tester, fick ökade inflammationsmarkörer i blodet och högre puls. Med mera elände. För Olsson var resultaten likartade.

Sedan tejpade de för munnen och näsandades konstant i tio dygn. Alla tecken på ohälsa försvann.

Låt oss nu titta på näshålans anatomi:

Redan i näsborrarna sätter luftreningen igång. Hårstråna där inne fångar upp smuts ur luften du andas in. Det är första försvarslinjen.

Innanför näsan finns nästa försvarslinje: näshålan. Den är uppdelad i två halvor (kopplade till varsin näsborre). Där inne återfinns så kallade näsmusslor, gjorda av av ben.

Och precis som havets snäckor och musslor kan filtrera ut skräp, kan våra näsmusslor göra det. Med hjälp av flimmerhår och slemhinnor förs skräpet – bland annat bakterier och virus – ner till svalget, för oss att spotta ut eller svälja.

(Det är bättre att magen tar hand om skräpet än att det kommer ner i lungorna).

Genom att ligga i nära anslutning till fina blodkärl, underlättas dessutom ett annat försvar mot bakterier: kväveoxid.

Näshålan har också funktionen att värma och fukta luften vi andas in.

”Use it or lose it”, lyder en av grundsanningarna i Nestors andningsuniversum. När vi övervägande andas genom munnen, tillbakabildas förmågan att näsandas, genom förändringar i brosk och annan vävnad. En cancerforskare han intervjuade berättade att strupcancerpatienter som efter operation andas genom ett hål i halsen, får anatomiska effekter i näshålan som gör att den i princip stänger igen.

Den goda nyheten är att man snabbt kan träna sig till effektiv näsandning. En enkel övning är att andas in 5-6 sekunder, och sedan andas ut under lika lång tid. Genom näsan, förstås.

En annan grej du kan testa – för att få ett hum om det intrikata med andningen – är att först andas genom munnen, och känna efter var tungan då befinner sig. Sedan andas du genom näsan. Troligen kommer tungan då att stiga upp mot gomseglet.

Själv tycks jag andas blandat, fast med en relativt större proportion näsandning. Men när jag prövat att jogga med munnen helt stängd, funkar det inte. Jag får för lite luft, helt enkelt. Men Nestor påstår att med andningsträning fixar jag till det där lätt som en plätt, och att jag då kommer att kunna syresätta mig mer effektivt.

Han menar rentav att även elitidrottsmän har något att lära här. Bättre andningsteknik ger mer ork.

Orden ”lost art” i bokens titel syftar på att människan under årtusenden gett akt på andningen som vägen till hälsa, men att det är en kunskap som hamnat lite i skymundan.

Tittar vi på till exempel yoga, så handlade den i sin ursprungsform om andningstekniker. De olika rörelserna kom senare. Och den kinesiska vägen till visdom – dao – uppmärksammar även den andningens betydelse. Nestors historiska exempel är hur många som helst.

Varför har då inte andningen givits en mer central roll i västerländsk skolmedicin? Ja, en förklaring kan vara att de gamla österländska lärorna var mer inriktade på att förebygga sjukdom än att bota den. En annan att den är så självklar att vi inte tänker på den vetenskapligt.

En tredje, något mer konspiratorisk, är att det inte är lika lätt att tjäna pengar på andning – som ju är gratis – jämfört med dyra piller. Här gör åtminstone jag en association till LCHF. Ur ett läkemedelsbolags synvinkel är det ju dåligt för lönsamheten om många patienter kan äta sig ur sin sjukdom i stället för att förskrivas livslång medicinering.

Korrekt andning förebygger alltså, enligt bokens rön, sjukdom. Men inte nog med det, den kan också bota, eller åtminstone lindra, viss sjukdom. Nestor berättar bland annat om framgångsrik astmaterapi, där människor dramatiskt förbättrat sitt tillstånd genom andningsövningar.

Astmatikern befinner sig ju annars ofta i en ond spiral. Känslan av andnöd skapar stress, stressen skapar sämre andning, så småningom tillbakabildning av näsandningens funktion, därmed ännu sämre andning, mer stress…

I det här sammanhanget – bota sjukdom – kan vi också nämna Katharina Schroth, en tysk kvinna född i slutet av 1800-talet. Hon led av ryggsjukdomen skolios. Genom andningsterapi kunde hon stärka upp vissa strukturer i kroppen, vilket tydligen gjorde hennes rygg bättre. Utifrån sina egna erfarenheter utvecklade hon sedan en ryggterapi som blev vida spridd.

Nestor menar att ett av skälen till den moderna människans dåliga andningsteknik, är att vi tränar för lite på att tugga. Jägare/samlare gymnastiserade huvudets inre organ mycket mer än vi, och höll därför andningsvägarna mer öppna, bland annat genom att skelett och tänder stimulerades växa på ett mer adekvat sätt.

Han citerar forskning som visar att bröstdiande barn får bättre vuxenandning än flaskmatade barn, eftersom de som spädbarn fått jobba mer med munnen för att få i sig maten.

Mycket av det jag skriver låter ju ganska bananas för den skeptiskt lagde, men Nestor är ingen charlatan, evidensen han lägger fram är tankeväckande. Och vältajmad. Coronavirusets framfart i världen har ju lyft fram betydelsen hos både andningen och immunförsvaret för vår hälsa. Nestor hävdar vidare att lungornas funktion bättre än alla andra indikatorer kan förutspå vår livslängd.

Ge alltså akt på hur du andas. Andas in… andas ut… genom näsan!

Erik Hörstadius