Vikten av tacksamhet – del 2

Observera verbet: ”kopplas till”. Att människor som är bra på tacksamhet har lägre blodtryck, bättre sömn och lider mindre av depression etc, är ju inte samma sak som att tacksamheten är orsaken till hälsovinsterna. Det omvända kan ju lika gärna gälla. Att man är tacksam för att man mår bra.

För en kort utredning om hur forskarna försökt runda den problematiken, hänvisar jag till ovan länkade inlägg.

Moving on. Som utlovat kommer här en liten guide till hur man kan stärka sina ”tacksamhetsmuskler”.

Den första övningen heter ”Eriks axel”. Den har jag snott från mig själv!

Det hände sig nämligen anno 2008, att min ena axel hoppade ur led. Vill ni fördjupa er i den dramatiken, rekommenderar jag min vän Peter Barlachs blogginlägg från 9 maj det året: Erik Hörstadius i ambulansdrama

Axelluxationen gjorde fruktansvärt ont och eftersom jag var på landet gick det oändligt många våldsamt smärtsamma minuter innan Norrtäljeambulansen var på plats med morfinet.

Ibland, särskilt när livet är lite motigt, kan jag tänka tillbaka på detta och andra smärttrauman och faktiskt känna tacksamhet över att jag just nu inte har ont!

Pålurad en dum extratjänst i Telenorbutiken? Gräl med dotter? Tappad älggryta på golvet? Avslag på stipendieansökan? Dåligt skrivflyt? Jag har i alla fall inte galet ont i axeln eller ryggen eller stortån!!!!! Yippi!!!

Det är ju som kineserna säger: en frisk man har tusen önskningar, en sjuk man bara en… (att bli frisk, alltså).

Från mig till Einstein är ju steget svindlande kort… Den store vetenskapsmannen lär ha sagt att han hundra gånger varje dag tänker på alla de döda och levande som hjälpt och hjälper honom leva just sitt liv.

Här i punktform några tacksamhetsövningar som ofta dyker upp i litteraturen på området.

• Skriv ett uppskattande tackbrev till någon viktig person i ditt liv. Gärna ett i månaden. Och om du pallar, läs det högt för personen.
• Om du inte hinner eller vill skriva brev eller ringa: Tänk intensivt på en sådan person. Och tacka denne mentalt. Han/hon märker det ju inte, inte just i stunden i alla fall – men det gör du!
• Skriv ner några saker under dagen som väckt tacksamhet (även dåliga dagar; alltid finns det något positivt att ta fasta på).
• Bestäm en fast tid i veckan då du tänker över ting att vara tacksam för i din tillvaro, och hur dessa får dig att känna.
• Be. (Om du har tron. För en fattig syndare som undertecknad känns bön inte särskilt fruktbart.)
• Meditera. Och ta då in sådant som väcker din tacksamhet i meditationen.
• Lider du av depression? Innan du kliver ur sängen, försök visualisera de bra saker som troligen väntar under dagen (även småsaker räknas!)
• Har du barn? Sätt dig på deras sängkant på kvällen och lirka dem till att ta fasta på något under dagen att vara tacksam över. Och visa dem egen tacksamhet.
• Har du försummat någon som förtjänar ett tack? Bättre sent än aldrig. Skriv ett brev eller ge dig och din tacksamhet till känna på annat sätt.
• Övermannad av stress eller känsla av otillräcklighet? Försök att identifiera något i stunden du kan lära – och känn tacksamhet om stressen kommer sig av att du just nu är behövd.

Amerikanska olympiska simcoachen Teri McKeever är en annan tacksamhetsapostel. Hon har frågat de simmare som precis klarat de stenhårda OS-uttagningarna, ett känslomässigt starkt ögonblick, vilken person de först tänker på av alla dem som hjälpt till under resans gång. Den emotionella responsen brukar bli stark.

I en övning ber hon simmarna att ägna några minuter åt att göra en lista över tio saker att vara tacksam över, vilken sedan delas med övriga teamet. Och hon uppmanar de upphöjda simstjärnorna att knyta band med alla ”hjälpare”, från resebokare till handdukstvättare och poolrengörare.

Hon reflekterar också över att kvinnor tycks generellt sämre på att genuint uppskatta vad de själva är bra på. För mycket fokus hamnar lätt på det negativa. Som botemedel mot detta, är hon noggrann med att först identifiera och hylla en simmares styrkor, innan hon sätter igång att finslipa bort svagheterna.

Ett annat, kanske lite udda, tips kommer här, förmedlat från världens troligen ledande tacksamhetsforskare Robert Emmons. Gå omkring med en sten i fickan.

Varför har jag en sten i fickan, tänker man då titt som tätt. Ja, just det! Det finns ju så mycket i livet att vara tacksam över! (Lätt glömma annars i vardagens pulserande stress.)

Emmons påpekar också klokt att tacksamhetsövningar inte ska göras till en plikt att lägga till en redan diger to-do-lista, då blir det en börda. Tacksamhet ska ju göra livet lättare och friare, inte tyngre och mer instängt.

Försök att integrera tacksamheten i livets naturliga gång, blir hans råd. Ta in det goda som vederfars dig just när det händer. Doften av en blomma, en främling som gör något vänligt, en glad nyhet.

Emmons betonar också – liksom McKeever – tacksamhetens sociala sida. Att den tacksamme blir benägen att på olika sätt bistå och hjälpa sin medmänniska, utan krav på ersättning och annan egen vinning.

I det sammanhanget tar han upp religionerna; hur i princip alla trosinriktningar uppmuntrar givande och (grader av) självuppoffring. (Muslimer, till exempel, ska ju ge allmosor till behövande en av de fem pelarna: zakat.)

Och i Bibeln läser vi om den barmhärtige samariten. En man blir överfallen av rövare mellan Jerusalem och Jeriko och lämnas halvdöd. En förbipasserande präst noterar mannen, men går förbi. Likaså en levit. Men en samarit (eller samarier; en föraktad folkgrupp) får se mannen och fylls av medlidande. Samariten sköter om mannens sår, tar honom sedan till ett värdshus och betalar för mannens vistelse.

(Ta nu inte detta som religiös propaganda! Envar salig på sin tro. Själv tror jag framför allt på Zlatan, lågkolhydratkost och att vi i möjligaste mån bör undvika att demonisera våra meningsmotståndare när det drar ihop sig till presidentval eller debatt…)

Emmons nämner också med starkt gillande boken The Power of Ideals: The Real Story of Moral Choice (Oxford University Press; 2015), skriven av William Damon och Anne Colby. I den beskrivs sex storslagna moraliska ledare – Nelson Mandela, Jane Addams, Dietrich Bonhoeffer, Eleanor Roosevelt, Abraham Heschel och vår svenske FN-chef Dag Hammarskjöld – och hur tacksamheten är ett återkommande tema hos dessa giganter. Tacksamhet över att få betyda något för sina medmänniskor; hur tillvaron besjälas och fylls med mening.

Innan vi slutar, ännu ett tips från Emmons. Nu handlar det om barn, som ju gärna tänker konkret och visuellt. Han berättar om en familj, som har ställt upp några burkar på en hylla i köket. De är märkta med olika positiva känslotillstånd, som har med tacksamhet att göra.

När en familjemedlem erfar en sådan känsla, ska en slant läggas i en av burkarna. Dessa pengar går sedan till välgörenhet.

Krystat? Jag vet inte. Men hjärteknipande och fint på nåt sätt, eller hur?

Erik Hörstadius