Så förlänger du ditt liv

I somras tittade jag på forskningen om att leva längre och friskare. Alltså att lägga år till sitt liv – och liv till sina år. Längre ”life span” och längre ”health span”. Ni hittar texterna här:

Ja må du leva uti hundrade år – del 1

Ja må du leva uti hundrade år – del 2

Ämnet är uppenbart högrelevant på en sajt som denna, och idag är det dags för en uppföljare. Detta efter att jag upptäckt en tvådelad australiensisk dokumentär som ligger kvar månaden ut på Svt Play, Så förlänger du ditt liv.

I den första delen, Kroppen, träffar vi pensionerade nyhetsankaret Ian Henderson, som efter ett hårt yrkesliv inramat av tjocka cigarettmoln och djupa klunkar i flaskan, undersöker vad han kan göra för att på ålderns höst få uppleva många och glada år med familj och vänner – och förhoppningsvis komma upp på sin gamla surfbräda igen.

Han träffar den internationellt erkände åldrandeforskaren Luigi Fontana, delvis australienbaserad, och får ”the switch” (omkopplaren) förklarad för sig.

För ett långt och friskt liv gäller det att kunna koppla om från ett stadium av tillväxt till ett stadium av underhåll.

Framför allt första halvan av livet präglas av cellaktivitet. Vi ska ju växa och bli stora och starka, och rent evolutionärt måste vi hävda oss väl för att kunna fortplanta oss framgångsrikt. Den här cellaktiviteten är påfrestande för kroppen och producerar på cellnivå en del skräp att städa undan. Det är där underhållsfasen kommer in. Om vi framgångsrikt reparerar våra celler och städar undan skräpet, så kallad autofagi, minskar vi risken för de skadliga mutationer som kan leda till sjukdom och död.

Städprocessen åstadkoms bland annat genom aktivering av det så kallade FoxO-proteinet. Hur åstadkoms då detta? Fontana, vars forskning inspirerat 5:2-metoden, rekommenderar Henderson att äta ytterst lite två dagar i veckan. Bara stärkelsefria grönsaker plus lite olivolja.

Med rätt kost och allmän livsstil och träning menar Fontana, med hänvisning till djurförsök, att så mycket som 90 procent av all hjärt- och kärlsjukdom är förebyggbar. Plus kraftigt minskad risk för annan sjukdom.

Henderson får fart på träningen också, utöver de två golfrundorna i veckan. Han får veta att motion en halvtimme per dag med viss pulsförhöjning ger uppskattningsvis 3-4 års livsförlängning, och att högintensiv träning med rejält höjd puls, så att han verkligen flåsar, adderar ytterligare till hälsovinsterna.

Han äter middag med några näringsforskare, som menar att man ska äta protein i varierande grad i livet. Yngre människor som växer och 65-plussare som Henderson ska gärna ta för sig av kött och annat, medan man i 50-60-årsåldern bör ta det lugnare med proteinet, eftersom protein signalerar tillväxt, och tillväxt kan provocera mutation (tänk på att cancer är ett tillstånd av celltillväxt).

Ni undrar: men varför ska gamle Henderson inte vara proteinförsiktig? Jo, det beror på att värdet av att underhålla musklerna är stort så pass högt upp i åldern.

Näringsforskarna hänvisar liksom Fontana till laboratoriemöss. Om dessa får mindre protein och mer kolhydrater blir de något fetare, men lever tydligen längre. Och de har påtagligt lägre blodtryck och blodfetter och mindre inflammation. Inget sägs om makronutrienten fett, vilket är lite synd utifrån ett LCHF-perspektiv.

I slutscenen vandrar en livshungrig Henderson ut med sin surfbräda i vågorna på en blåsig strand.

I dokumentärens andra del, Hjärnan, träffar vi hjärnforskaren Sarah McKey. Hon träffar en 31-årig biohacker i San Francisco som har en väldigt cool text på sin tröja: ”End aging or die trying”.

Denne biohacker – vars mål är att aldrig dö – experimenterar för närvarande med tillskott, han tar nästan 100 tabletter per dag, många med tämligen okänd effekt.

Särskilt mycket mer får vi inte veta om honom, inte heller om den kryoterapi Sarah testar. (Hon ställer sig i baddräkt och handskar i en cylinder som håller 130 minusgrader).

Mer intressant blir det när McKey besöker åldrandeforskningsinstitutet Bucks.

Professor Judith Campisi berättar om senescenta celler. Det är celler som slutat dela sig på grund av ålder men ändå motstår programmerad celldöd, apoptos. De gör inte längre någon aktiv nytta i organismen men är metabolt aktiva och tvingar immunförsvaret till reaktion, vilket leder till kronisk inflammation, vilket i sin tur leder till ökad risk för cancer och annan sjukdom.

Det spännande med upptäckten av senescenta celler är att de är en så uppenbar skurk och så tydligt urskiljbara. (I mikroskop har de ett helt annat utseende är friska celler.) Det pågår lovande forskning om senolytika – på möss, förstås, vad trodde ni!? – det vill säga medicin som ska söka upp dessa skurkaktiga celler och oskadliggöra dem.

I så fall ett starkt vapen för Människan i kriget mot Döden.

McKey passar också på att såga några livsmedel som många tror motverkar hjärnans åldrande. Kaffe, fiskolja, blåbär, gingko, olivolja, mörk choklad, bladgrönsaker – visst kan de ha goda hälsoeffekter, men inte just på hjärnans åldrande. I alla fall räcker inte bevisen

Därefter fastslår hon att medelhavskost minskar risken för alzheimer med 60 procent. Frukt, grönsaker, olivolja, nötter, fisk. Sparsamt med kött.

Men här sätter åtminstone jag ett frågetecken. Denna siffra kan ju bara bygga på observationsstudier, alltså att man frågar en massa människor vad de äter för att sedan korrelera med sjukdomsfrekvens. Bland annat så kallad healthy user bias är ju en fördunklande faktor. De som äter grönsaker och undviker kött plägar vara människor som tar till sig hälsoråd och därför troligen röker mindre, motionerar mer et cetera.

Dessutom vet vi att den kanske allra mest inflytelserika studie av medelhavskost som gjorts, PREDIMED, visat sig vara behäftad med allvarliga fel. Här en länk för den vetgirige: PREDIMED Study Retraction and Republication.

I några fina slutscener får vi följa med när människor på ett äldreboende sätts att sjunga i kör sex veckor. Deras stressnivåer (kortisolhalten) halveras, och många av dem har bättre sömnkvalitet.

Tidigare i programmet har psykologiprofessorn Alexander Haslam berättat att ensamhet är minst lika farligt som 15 cigaretter om dagen. Vi är sociala djur, behöver gemenskap. Och sociala medier är inte nog, vi måste träffas lajv.

När vi hör gamlingarna tillsammans sjunga What a wonderful word behöver vi inte tvivla på den saken.

Erik Hörstadius