En matglad Alfred, mumsiga morotskaksbollar och andra bra mellistips

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil dr i molekylär bioteknik. Inlägget är också publicerat på Anns egen blogg annfernholm.se.

Det är en sak jag ofta undrar: Hur många barn skulle vara kräsna om alla fick ett ordentligt smakäventyr som bebisar? Vad skulle hända om vi föräldrar slutade att köpa söta klämmispuréer, konsistenslös pulvergröt och smakfattig burkmat, och istället gav barnen riktig mat?

Även om en hel del små krabater fortfarande skulle vara väldigt noga med vad de stoppade i munnen skulle sannolikt fler gladeligen mumsa på allt från chicken tikka masala och sushi till smörslungade primörer och linsgryta. Men exakt hur många som skulle bli matgladare, kommer vi nog aldrig få veta. Barnmatsindustrins lobbying är stark. De är väldigt duktiga på att övertyga både bvc-personal och föräldrar om att bebisar knappast kan överleva utan deras mat.

Varje gång jag hör om föräldrar som har lyckats genomskåda industrins lobbying, blir jag i alla fall väldigt glad. Nyligen fick jag ett mejl från Isabelle Ståhl, som är mamma till Alfred:

Så här skriver hon:

Jag lät min son få smaka på allt det jag åt

När jag väntade barn funderade jag nog inte så mycket över vad jag skulle servera honom för mat när han blivit stor nog för det. Men vi fick en skrikande bebis med kolik och mycket magont. Bebismassage, pysventiler, läkarbesök och jakten på en lösning var något som fyllde våra dagar och nätter. Jag lärde mig att det inte alltid finns ett enkelt svar på barns magproblem, då barns tarmar inte är helt mogna när de föds. Det jag däremot kunde påverka var att lära mig mer om barn och mat, och ge mitt barn de bästa förutsättningar för att få i sig mycket näring genom kosten och kanske på så sätt slippa de besvär som en mindre bra kost kan ge. Det var då smakäventyret började för oss.

Smakäventyret och Stora boken om barn och mat lärde mig otroligt mycket, till exempel att barn inte måste äta färdig barnmat, dricka välling och att det är viktigt att de får i sig mycket järn. I början lät jag min son få smaka på allt det jag åt. Sedan gjorde jag hopkok med olika smakkombinationer, jag mixade, mosade, blandade och hackade och lät min son äta olika livsmedel med olika texturer. Jag hade som mål att låta honom smaka på det mesta innan han fyllde två år, då neofobin brukar slå till; rädslan för nya saker (smaker).

Idag äter Alfred det som vuxna äter

Tidigt började han äta av den mat vi vuxna åt. Dessutom började jag baka egna så kallade grötpinnar. Ett fantastiskt litet mellanmål fyllt med fibrer, vitaminer och mineraler (bland annat järn) som ger barnet möjlighet att få i sig näring och samtidigt öva på pincettgreppet och oralmotoriken. Det här ledde till att jag började utveckla egna recept på mellanmål och fika, utan vitt socker och vetemjöl. Enkla, näringsrika och goda recept som går snabbt att göra och som hela familjen kan och vill njuta av. Dessutom är de flesta recepten järnrika och går att göra helt glutenfria och utan mejeriprodukter.

Idag är min son drygt två år och han äter det som vi vuxna äter, oftast med god aptit.

Detta är mycket tack vare den kunskap jag fått genom Stora boken om barn och mat.

Bra mellistips för småbarnsföräldrar

Som småbarnsförälder vet jag att det ofta äts mellanmål där hemma och att det kan vara svårt att komma på något snabbt som är både gott och näringsrikt istället för att alltid ge en banan. Därför vill jag hjälpa och inspirera andra småbarnsföräldrar och delar nu med mig av mina recept på grötpinnar, krämer, muffins, plättar och mycket mer på instagramkontot Mellistipset. Här kommer ett smakprov på ett uppskattat mellanmål:

Morotskaksbollar

ca 10–15 st

• 2 dl havregryn
• 1 nypa salt (ej till bebis)
• 1 krm kardemumma
• 1 tsk äkta kanel
• 7 färska dadlar (urkärnade)
• 2 dl finriven morot
• Eventuellt 1 msk vatten
• ca 1 dl kokos att rulla bollarna i

Skala några morötter. Finriv dem så att du har 2 dl. Mixa allt, förutom kokosen. Forma sedan små bollar av smeten och rulla i kokos. Klart!

Sprid och dela till alla som behöver tips

Ett stort tack till Isabelle för tipset! Vill ni ha mitt ärliga omdöme om bollarna? Hälften var slut på typ 10 minuter. Sedan fick jag fick tvinga mig själv att spara resten så att övriga i familjen fick smaka. De kommer att följa med på nästa familjeutflykt. Punkt slut.

Dela och sprid detta tips till alla föräldrar som känner att de behöver lite inspiration i sin vardag. Alltså till alla föräldrar. För visst finns det väl ingen som inte behöver lite inspiration?

Ann Fernholm