”Blunda aldrig med ert kritiska öga!”

I mitt förra inlägg suckade jag över den ofta svaga eller svajiga eller rentav icke-existrerande grunden till många kostråd. (Om ni vill fräscha upp minnet, här en länk.)

De här råden har för många av oss varit förödande. De har fått oss att tvinga i oss och barnen frukost; undvika mättat fett och fett överhuvudtaget (vilket lett till högre kolhydratkonsumtion); välja sockrad lättyoghurt (nyckelhålsmärkt!) framför fet naturell; samt en massa annat tokigt. Typ välj margarin framför smör.

Därför var det kul att häromdagen springa på en studie som verkar helt igenom seriös. En studie som pekar på att feta mejeriprodukter – fulla av mättat fett! – inte alls är så farliga som många tror.

Snarare hälsobefrämjande, faktiskt. Forskarna fann ett samband mellan högt intag av mejerifett och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom.

Basen i studien var 4150 svenska 60-åringar som fick sitt blod analyserat. Bland annat mätte man nivåerna av de särskilda fettsyror som finns i framför allt mejeriprodukter. Detta för att få en korrekt bild av deltagarnas konsumtion av mejerifett.

Är ni med på det fiffiga? Nivån av ost- och- smör- och grädd- och fullfetyoghurtätandet fastställdes alltså inte genom självrapporterande formulär om vad och hur mycket man äter. Vi människor brukar ju ljuga/glömma om vår faktiska konsumtion när vi fyller i sådana rapporter.

Men blodet ljuger inte! Forskarna kunde alltså skilja högmejerifettätarna från lågfettmajeriätarna på objektiv grund. Inte på den subjektiva grunden utifrån vad människor tror/låtsas.

Deltagarna följdes sedan upp under i genomsnitt sexton år: hur många som drabbades av hjärtattack, stroke, allvarliga cirkulationssjukdomar, för tidig död? Och det visade sig således att ätande/drickandet av mejerifetter gav ett bra skydd. (Exakt vilka mejerifetter som var bättre eller sämre kunde man dock inte veta.)

De svenska siffrorna kombinerades sedan med data från 17 liknande studier från bland annat USA, Storbritannien och Danmark. Totalt fanns 43 000 personer med i underlaget. Resultaten från Sverige bekräftades även i dessa populationer.

Detta är den mest omfattande studien hittills om sambandet mellan mejerifetter uppmätta i blodet och risken för hjärt-kärlsjukdom och död.

Resultaten gick alltså stick i stäv med vad man skulle kunna tro baserat på gängse kostråd. Nutritionsforskaren Matti Marklund vid Uppsala univeristet, en av de ansvariga, kommenterar ödmjukt på Forskning.se:

Våra resultat ska tolkas försiktigt då de delvis kan ha påverkats av andra faktorer än konsumtion av mejeriprodukter och här behöver vi ännu mer forskning för att förstå dessa samband. I vår studie kan vi dock inte se att mejerifett verkar öka risken för hjärtkärlsjukdomar.¹

Här tänkte jag slänga in egen tolkning, väl meveten om att jag inte är forskare själv. Men det förefaller rimligt att denna studie bör ha undvikit den klassiska nutritionsforskningsfällan healthy user bias.

Ett klassiskt exempel på healthy user bias (alltså att det är de allmänt hälsomedvetna som är “extra bra” på den faktor man studerar) handlar om grönsaksätning. Om nu höggrönsaksätare är friskare än låggrönsaksätare behöver det ju inte bero på grönsakerna i sig. Det kan beror på att höggrönsaksätarna är bättre på att undvika dåligheter, som rökning, hårdgrillat kött, soffpotatisliv, högkonsumtion av alkohol, godis et cetera.

Och i den här studien är det ju inte sannolikt att högfettätarna var en särskilt hälsomedveten grupp. De har ju uppenbarligen levt emot gängse rekommendationer om mättat fett och fullfeta mjölkprodukter.

Därför är det väl åtminstone en kvalificerad gissning att mejerifetterna faktiskt gav ett visst skydd mot allvarlig sjukdom och för tidig död. Eller i alla fall att ost- och grädd-konsumtion inte ökar risken för dåliga utfall.

I så fall framstår alla nya och gamla avskräckningsråd från aktörer som Livsmedelsverket tydligt i all sin ynkedom. Nyckelhålsmärkningen var och är uppenbarligen – med ett modernt uttryck – fake news.

(Ni kan via den här länken se att ost och andra mjölkprodukter fortfarande har maxgränser för fett för att bli nyckelhålsmärkta).

Konsumenterna tror alltså de gör hälsoförnuftiga matval, baserat på nyckelhålet. Men nu har vi en stor och seriös studie som tydligt talar för att de blir lurade.

Tar Livsmedelsverket till sig av dessa rön? Och vilka andra av de råd de delar ut, vilar på lika skakig grund?

Avgå, Någon!

Vill avslutnigsbevis betona – i likhet med Matti Marklund ovan – att kunskapsläget förstås inte är en gång för alla avgjort nu. Vetenskap handlar inte om att fastslå Eviga Sanningar, utan om att komma fram till bättre hypoteser och slänga ut de gamla hypoteser som tycks sakna stöd.

Blunda aldrig med ert kritiska öga!

PS. Blev ni extra sugna på ost av den här artikeln, rekommenderar jag den här texten, skriven av en ostälskare: Veckans Hörstadius: Evangelium till osten – Diet Doctor

Erik Hörstadius