”Sötsakerna höll på att förstöra mitt liv”

Fridas kostomläggning har inte bara gett henne en bestående viktnedgång och en nästintill obeskrivlig energi. Det har även gett henne en tillvaro utan sockerberoende, en ny karriär och ett mer värdigt liv. Läs Fridas berättelse beskriven med hennes egna ord.

”Sötsakerna höll på att förstöra mitt liv!”

För åtta år sedan vände mitt liv totalt. Jag var då 37 år och anställd på ett stort företag med flera års historia av omänsklig stress. Jag hade dock bra lön och underbara arbetskamrater. Jag var ofta trött på jobbet och gick då en sväng till tekokaren och gjorde mig en kopp med mjölk och en sockerbit. Ju tröttare jag blev, desto fler svängar till köket.

Vid datorn kunde jag ibland känna som att jag tittade i en tunnel. Jag gick iväg till optikern eftersom jag tänkte att synen nog inte var vad den borde, terminalglasögon hade ju var och varannan kollega. Optikerna konstaterade att min syn var exemplarisk men jag fick ett par glasögon med väldigt lite styrka. De gjorde mig helt yr. Inte lösningen på problemet alltså.

Jag åt ofta en smörgås och fil till frukost, som väldigt många gör. Sedan en frukt till mellanmål och matlåda till lunch. I den kunde det vara allt möjligt, inte onyttigt enligt den kunskap jag hade då. Husmanskost helt enkelt. På eftermiddagen blev jag ofta vansinnigt sugen! Hade nötter i lådan, men ofta tog suget överhanden och jag tog en promenad för att köpa något sött, oftast godis. Ibland visste jag att jag inte skulle hinna med det och köpte något i förebyggande syfte.

Inför vårt bröllop 2009 gick jag och min man ner 10 kg med Viktväktarna. Det gick hur bra som helst, men på bekostnad av att jag var ganska hungrig. Jag köpte även en del viktväktargodis, det var ju det som var hela grejen med att gå och väga sig. Att kunna fira med deras ”sockerfria” produkter. Jag fick lära mig att det var helt okej att äta pasta, på den tiden var det fri mängd för ett antal points.

Inför sista vägningen på väg mot guldnyckeln hade jag en sommarklänning på mig, och innan vägningen tog jag av mig både BH och trosor på toaletten, allt för att lyckas nå det där strecket, och det gjorde jag någon vecka innan bröllopet. Lycka!! Nästa steg var att hålla vikten.

Vi blev gifta och åkte på bröllopsresa! En magisk kryssning med MAT i alla former och mest hela tiden. Vi träffade nya människor, åt och drack och dansade in på småtimmarna. Vi läste bok för varandra, solade, badade och njöt av nya livet som gifta.

Resan resulterade i en viktuppgång på 4 kg, på en vecka. Så mycket för ett halvårs slit. En graviditet på det och jag lade på mig ett antal kilo som sedan satt där.

Några år gick och situationen hemma var allvarligt lite sisådär. Jag har i efterhand läst en del dagböcker och jag mådde faktiskt inte alls särskilt bra. Vi bråkade mycket i familjen, både jag och min man men även med barnen, särskilt den äldsta. Jag tror inte det gick en dag utan någon form av konflikt. För många kanske det är vardagsmat, men jag är uppvuxen utan bråk (åtminstone på ytan) och minns ett enda gräl jag haft med min mamma, och det var för att jag inte fick åka till kiosken och köpa godis. Så jag avskyr faktiskt hårda ord och bråk. Jag upplever mig inte vara konflikträdd, men jag vill gärna reda ut och prata istället för att bråka och säga saker som man ändå inte menar.

Kraven på jobbet förblev omänskliga – de var inte möjliga att genomföra helt enkelt. Sedan bestämdes plötsligt att halva min avdelning skulle läggas ner, och mina tjänster behövdes inte längre. Jag hade dock ett drömläge trots allt, och fick gå hem med en årslön. Min första tanke var ”jisses, jag kommer gå upp 10 kg på en månad”. Att gå hemma med full lön innebar då fri tillgång till vad som fanns i skåpen.

En god vän föreslog då att jag skulle gå en kurs hos Bitten Jonsson, ”Intensivkurs för sockerberoende”, fyra dagar i Göteborg. Jovars, varför inte. En liten spark i baken var ju faktiskt precis vad jag behövde. Min spark i baken blev dock världens käftsmäll när jag väl var i Göteborg. Jag hade förstås knölat i mig en godispåse på vägen ner, ”den allra sista” liksom, så hjärnan var väl inte riktigt helt hundra. Väl där insåg jag vidden av mitt beteende.

Förutom att jag var sockerberoende, vilket inte kom som någon överraskning, insåg jag att jag faktiskt kickade på alkohol också. De senaste åren hade det sakta smugit sig på ett beteende av att ta ett glas för att koppla av. Jag och min man drack ALLTID fredagar och lördagar, men för min del kunde jag gärna ta en whisky på vardagar ibland när jag kom hem från jobbet. För att ”slappna av”. Inte varje dag, men alldeles för ofta och dessutom diskade jag ur glaset innan någon kom hem. Själva beteendet att smyga, ljuga och gömma är ju det som ofta definierar ett osunt förhållande till något, men det förstod jag inte då.

Så jag lade ner allihop där och då. Det är bara åtta år sedan men det känns som ett halvt liv sedan.

Jag upplevde nog inte egentligen att jag mådde dåligt i mitt tidigare liv, men kan se tillbaka på det och idag tycka att det inte var ett värdigt liv. Och skulle jag idag få välja mellan att gå tillbaka till mitt gamla liv, eller att tacka för mig så väljer jag hellre det senare. Det är denna insikt som får mig att kämpa vidare, för jag vet att det inte finns ett alternativ, då skulle jag äta ihjäl mig.

Idag finns det inget socker, mjöl eller alkohol i familjen (nåväl, barnen är inte riktigt där). Vi bråkar inte om småsaker utan blir det bråk så finns det en anledning. Jag upplever inte heller falska känslor som jag nu insett att jag dragit omkring på. Känslan av att inte duga, att vara obekväm bland folk för “tänk om de genomskådar mig”, att känna mig sviken utan större anledning osv. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat gissa att livet kunde vara så här bra. Som bonus har jag inte ställt mig på vågen på sju år.

Jag gick ner till min rätta vikt och behöver aldrig tänka på vikten igen så länge jag håller mig till kött, grönsaker och fett. Jag är så oerhört tacksam att jag valde det här livet istället för att sitta kvar i det gamla. Jag valde att utbilda mig i ämnet och förstår nu vad som hände när jag satt där på jobbet och suget kom som en övernaturlig kraft som inte gick att stå emot. Först mjöl till frukost, sen frukt till mellanmål, ofta mjöl till lunch osv. Däremellan en sockerbit i mitt te, vilket kunde bli väldigt många på en dag. Mitt blodsocker åkte berg- och dalbana, och när jag kom hem till mer socker och sura miner och bråk så ramlade jag rakt ner i whiskyglaset. En karusell som aldrig tog slut.

Sedan dess har jag utbildat mig till bland annat sockerrådgivare hos Bitten Jonsson och kostrådgivare och livsstilskonsult hos Anna Hallén. Jag startade en egen salong med 10 anställda som nu är såld och jag driver just nu tre aktiebolag.

Den energin ett liv utan droger ger mig är helt enorm.

Nu får jag bestämma över livet själv, och jag träffar dagligen människor som varit i min situation och som jag nu har möjlighet att hjälpa utifrån min egen erfarenhet och nya kunskap. Det är magiskt att få ge tillbaka!

Jag delar dagligen öppenhjärtigt med mig om hur det är att leva med ett sockerberoende och vägen framåt mot ett friare liv. Att ha den möjligheten att hjälpa andra med samma problematik är magiskt roligt, och det känns verkligen som att jag gör skillnad! Som ung funderade jag ofta på hur lilla jag kunde göra skillnad, och ville gärna rädda hela världen, men nu vet jag bättre. Jag kan stå för kunskap och motivation, men jag kan bara hjälpa de som vill.

Min man har dessutom gjort samma resa, så jag fick ”en ny man” på köpet och konflikterna är nu oftast obefintliga. Vi hade helt enkelt trasig biokemi i hjärnan och orkade inte riktigt reda ut våra problem. Högst troligt fanns det inte så många men vi skapade dem med falska känslor, som är väldigt vanligt i en trött hjärna. Idag kan jag ibland tänka ”oj, så har jag inte känt på länge”. Känslor som att känna mig ensam bland folk, att andra trampar på mina känslor och behandlar mig orätt. Jag inser nu att de känslorna bara var upplevda i min hjärna och inget som jag utsatts för.

Jag kan verkligen rekommendera dig som känner igen dig i historien att fundera på vilket liv du vill leva. Vill du själv sitta vid rodret eller ska det du stoppar i munnen få styra dina tankar och beteenden?

Det du som nykter sockerberoende har att vänta måste kicka högre än det du försakar. Och det fick jag verkligen erfara – med råge. Och jag lovar – kan jag fixa detta så kan du. Men jag hade inte klarat det på egen hand så var inte rädd för att be om hjälp om du behöver.

Kommentar

Tack Frida, för att du hörde av dig till oss och ville bidra med din historia! Det är en otrolig livsresa, och den situationen du befann dig i är tyvärr långt ifrån unik. Det är underbart att du har tagit makten över ditt liv och inte låter socker och alkohol styra ditt mående och dina känslor. Vi är helt övertygade om att du inspirerar många där ute att våga ta steget mot ett liv med förbättrad hälsa och livskvalitet. Stort lycka till framöver!

/Madeleine

Mer

Skulle du vilja komma i kontakt med Frida? Mejla henne på frida@levasockerfri.se, där hon gärna svarar på eventuella frågor och funderingar!

Har du också en framgångshistoria som du vill dela med dig av? Läs mer här.

Kom igång

Vill du också gå ner i vikt och förbättra din hälsa? Anmäl dig till vår tvåveckors Ketoutmaning!

Du kan också använda vår stora guide Keto för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt för dig själv rekommenderar vi vårt populära verktyg Diet Doctors veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.