Salta maten vid lågt blodtryck
Fråga: Hej,
och tack för att du delar med dig av din kunskap. Jag har två frågor:
1. Jag har lågt blodtryck och tycker att jag blir piggare av att salta mer än rekommenderat. Är det ett problem?
2. Jag har läst att kroppen behöver träna på att gå i ketos och det ska då förklara varför det tar tid att göra det. Men jag trodde att vi går in i ketos varje natt. Hur är det med det?
Professorn svarar: Det är helt normalt att man tycker salt är gott. Det har säkert varit en överlevnadsfördel för oss i Skandinavien som inte har så salta hav omkring oss att få fatt i salt när det inte finns tillgängligt. Saltbrist kan ge lågt blodtryck, absolut, och det kan man bli yr och därmed känna sig trött och svag av. Extra intag av salt höjer trycket medan saltet är kvar i kroppen och späds ut av vatten. 9 gram koksalt behöver en liter extra vatten för att späs ut så att man får normal salthalt i vätskan (motsvarande den i blodet, ca 140 mmol/l av natrium).
Men kruxet är att man på sikt sannolikt belastar kärl och njurar om man äter extra salt varje dag. Det syns när man jämför saltintag och stroke mellan olika populationer som har olika saltintag, där lågt saltintag = lite stroke, och i studier där man ser att kopplingen mellan högt blodtryck och ålder försvinner om man äter väldigt lite salt. Populationer med väldigt lågt saltintag har samma blodtryck bland gamla som bland unga, och så ser det ju verkligen inte ut här i Sverige till exempel.
Sedan är det absolut så att en del tål salt bättre än andra, och det gäller ju förstås särskilt om man är ung, har bra blodtryck samt friska njurar. Men om man skall minimera risker för stela blodkärl när man åldras så tycker jag det är bättre att man blir lite yr som ung och inte saltar för att kompensera det än att man försöker komma ikapp sin kärlstelhet med mycket blodtrycksmediciner när man blivit gammal och fått sitt höga blodtryck och då måste ta så mycket mediciner så att man blir yr om man reser sig fort.
Kroppen tränas knappast (men kanske psyket kan tränas förstås) så att man får lättare att gå in i ketos, men den anpassas vid varje tillfälle genom att den tar slut på kolhydraterna som finns lagrade och då ”tränas” den att efter några dagar tåla lite lägre blodsocker och att istället leva på mer ketoner. En del personer hamnar i ketos redan under slutet av natten, men det är egentligen inte så vanligt om man inte äter en väldigt kolhydratfattig kost. Det brukar ta längre tid att nå ketos om man har normala kolhydratlager i levern; dessutom gör ju levern nytt socker under natten från aminosyror/proteiner. Men denna process varierar lite beroende på hur insulinkänslig man är och hur mycket insulin som finns i kroppen.
Det är när insulinet sjunker och det motsatt verkande hormonet glukagon stiger, som kroppen börjar släppa ut fettsyror från fettvävens lager och använda dem för produktionen av ketoner. Det finns variationer i dessa hormoners effekter mellan olika individer som är en av flera faktorer som gör att benägenheten att nå ketos snabbt varierar mellan oss, utöver då förstås metabolismskillnader och kostvariationer.
Fredrik Nyström, professor i internmedicin och endokrinologi, medarbetare på Diet Doctor
Funderar du också över något som rör kroppen, hälsa, sömn, sjukdomar, mat, dryck – ja, nästan vad som helst? Du kanske vill veta hur mycket frukt och grönt du bör äta varje dag, om fasta egentligen är hälsosamt eller om vitamintillskott är nödvändigt? Skicka din fråga till professornsvarar@dietdoctor.com.
Håll utkik här på sajten eller på vår Facebooksida så du inte missar när Fredrik svarar på just din fråga. Kom ihåg att ingen fråga är för dum.
Vi ser fram emot din fråga!
Senaste inläggen
Nedsatt tolerans för kolhydrater
Gikt och LCHF
Ärftligt högt kolesterol
Klicka här för att komma till alla inlägg av Professorn svarar.
