Andas lugnt

Varför ligger jag alldeles tyst på rygg på en – vad heter det? yogamatta? – i en luftig, kal och sval lokal, med stora fönster för maxat ljusinsläpp, på Östermalm i Stockholm?

Varför accepterar jag – normalt en pratglad hoppjerka med föga till övers för att ”bara vara”; jag vill ju snarare ”göra saker”, inte vara passiv – att denna sommarspirande junitisdag gona in mig i den softa instrumentala musiken, som gör själen lite mjukare, och lydigt följa den där lågmält karismatiska kvinnorösten, som med enkla instruktioner styr händelserna i rummet?

Varför är jag just nu – i en grupp på ett tiotal kvinnor, förutom en manlig journalistkollega på mattan bredvid mig – förvandlad till en andlig sökare som utifrån sett kan se vådligt flummig och alternativ ut?

Jo, det ska jag berätta för er: JAG ÄR EN NYFIKEN JÄVEL!!!!!
Och så vill jag veta mer om tummo.

Tummo, undrar ni. Kommer till det strax. Först lite kontext:

Att jag ligger på den där mattan, beror på att jag är inbjuden till en andningsövning med anledning av svenska releasen av internationella bestsellern ”Det perfekta andetaget – den nya vetenskapen om en förlorad konst” (förlag: Volante).

Boken kom i amerikansk originalversion 2020, den är författad av vetenskapsjournalisten James Nestor, och jag har skrivit om den här på Diet Doctor. Du hittar det här.

Boken är bland det galnaste jag läst, utifrån vad man har för förutfattade meningar om världen. Det Nestor visar – med övertygande evidens – är att det faktiskt spelar roll HUR DU ANDAS. Näsandning är t ex generellt sett bättre än munandning.

Här saxat ur min bokanmälan 2020:

”Redan i näsborrarna sätter luftreningen igång. Hårstråna där inne fångar upp smuts ur luften du andas in. Det är första försvarslinjen.

Innanför näsan finns nästa försvarslinje: näshålan. Den är uppdelad i två halvor (kopplade till varsin näsborre). Där inne återfinns så kallade näsmusslor, gjorda av ben.

Och precis som havets snäckor och musslor kan filtrera ut skräp, kan våra näsmusslor göra det. Med hjälp av flimmerhår och slemhinnor förs skräpet – bland annat bakterier och virus – ner till svalget, för oss att spotta ut eller svälja.

(Det är bättre att magen tar hand om skräpet än att det kommer ner i lungorna).

Genom att ligga i nära anslutning till fina blodkärl, underlättas dessutom ett annat försvar mot bakterier: kväveoxid.

Näshålan har också funktionen att värma och fukta luften vi andas in.”

Hur vi andas påverkar inte bara kroppen, utan också psyket.

Stötig, ytlig andning är mer förknippad med stress och fight/flight-systemet; djupare andning mer förknippad med lugn och återhämtning.

Ni får göra vad ni vill med Nestors fascinerade genomgång av andningens fysiologiska och andliga aspekter; och hur den som fenomen adresserats för tusentals år sedan av vishetslärare från Kina, tibetanska munkar, indiska vedaskrifter etc. Larv – eller på riktigt? Men hans argumentation om andningens betydelse är övertygande och samtidigt ödmjuk.

(Enligt Nestor är förresten den så globalt utbredda själochkroppbalanseraren yoga i grunden en idé om att ta kontroll över sin andning.)

Nestor själv är med på övningen, som åskådare. (Han är alltså här i Sverige för boklansering på svenska.) Inte som ledare; det tar den lågmält karismatiska kvinnan hand om. (Hon berättar för övrigt, på min fråga efter tummoövningen, att hon själv efter stökigt liv vunnit mycket styrka och grundläggande livskontroll genom fokusering på andning.)

I ett litet snack med Nestor – innan jag med andan i halsen måste hasta iväg! – får jag höra att även han själv tyckte det var en otroligt överraskande resa att hamna på, när han började borra i det allmänmänskliga urfenomenet andning. Att något så enkelt kunde vara så komplext… Och hur urbota dåligt han själv andades tidigare… Och så många av oss brett över hela världen felandas och därför blir sjuka, trötta, olyckliga…

Nu till själva tummo, som vi denna tisdag utför i en väldigt mild version (alltså liggandes tryggt på golvet; man kan svimma av tummo, och bör därför befinna sig i säker position).

Tummo betyder för övrigt ”inre eld”, och har praktiserats i årtusenden av tibetanska munkar. Inre eld syftar på att dessa munkar genom andningstekniker kan upprätthålla väldigt hög kroppstemperatur i sträng kyla. Fenomenet är numera väl beforskat.

Men samtidgt så crazy att jag inte hinner och orkar gå in på tänkbara förklaringar här!

(En internationellt välkänd lifstyle-hacker – holländaren Wim Hof; The Ice Man – har jobbat mycket med tummo. Tummo, menar han, är ett viktigt instrument för att, exempelvis, kunna springa marathon i polarkyla i princip utan kläder.)

Ska alldeles strax berätta om hur vi gjorde tummo. Men först: Andningstekniker handlar ofta om att hitta lugn och reducera stress. Tummo i sig självt bejakar tvärtom andningsstress! Varför? För att kortvarig stress, som sedan omväxlas i vila, hjälper oss att inte ligga i halvintensiv kronisk stress hela tiden. Jämför med träning. Man stressar kroppen kortsiktigt (själva träningspasset), för att sedan ge den lugn och balans långsiktigt!

Så här gjorde vi:

Näsinandningar 30 gånger med fokus på att verkligen fylla både mage (diafragma) och bröstkorg med luft. Direkt på inandningarna – ingen paus alltså – utandningar (genom näsa ELLER mun), utan att hjälpa till: släpp bara ut luften automatiskt.

Sedan en extra finemang-inandning, och efter det utandning av typ tre fjärdedelar av luften. Och därpå: hålla andan. (Gärna 30 sek eller längre, men prestation låg inte i luften!)

Efter det: Andas in och håll luften i 15 sekunder. Utandning. Och så på det 30 nya näsinandningar. Och efter det ny hålla-andan-tjossan-hejsan.

Och så gjorde vi hela proceduren typ en gång till, om jag minns rätt.

Hur det kändes? Rätt cool. Fick en känsla av att jag BEGREP min andning lite bättre; och hur den lirar med psyket.

Sprang på journalistkollegan, han på mattan bredvid, någon vecka efter. Han berättade att han helt sonika somnat.

Rätt cool, det också!

Erik Hörstadius