Om svårigheter att gå ner i vikt på LCHF

När jag föreläser frågar ibland någon i publiken en viss fråga. Vad är felet om man inte går ner i vikt trots strikt LCHF? Jag brukar svara att felet är att man är kvinna och över 40 år.

Det är inte så att alla kvinnor över 40 misslyckas med LCHF. Tvärtom lyckas de flesta bra. Men de som når en långsiktig viktplatå tidigare än de skulle önska är nio gånger av tio kvinnor över 40. Sannolikt har det delvis hormonella skäl, såsom att det kvinnliga könshormonet östrogen sjunker med åren. Lågt östrogen = svårare att hålla bukfetman borta. Men det finns även många andra möjligheter.

En som länge kämpat och delat med sig av sina försök på sin blogg är Margareta Lundström. Hon gick initialt ned en hel del med LCHF men inte så mycket som man kan önska. Sen har det varit segt.

Nu har Margareta tagit till det tunga artilleriet, ketonmätning med målet optimal ketos, under hela åtta månader. Resultatet ses ovan. Många knäcker sina viktplatåer på det viset (Jimmy Moore har på samma tid gått ner 30 kilo). Tyvärr gav det för Margareta bara en begränsad ytterligare viktminskning (tre kilo på åtta månader). Här är hennes berättelse:

Vägen till 65: 8 månaders ketonmätning

Brist på större viktminskning efter en rejäl period med optimal ketos (en månad eller mer) tolkar jag som att problemet som hindrar ytterligare viktminskning inte är för mycket kolhydrater eller för mycket insulin. Det är något annat.

Så vad kan det vara? Jag har skrivit en sida med hittills 14 tips för viktminskning. När inte optimal ketos räcker skulle jag föreslå att titta en extra gång på tips #8, 9, 10, 12 och 13. Om det ändå är ett mysterium kan de avslutande tre tipsen (kommer snart) möjligen ge svaret.

Vad tror du om liknande fall?

PS

Som synes i diagrammet överst tillbringas inte hela tiden i optimal ketos, men åtminstone i begynnande ketos. Det kan ge nästan lika god effekt.