Den västerländska sjukan: metabolt syndrom
Hur många har hört talas om metabolt syndrom än? Antagligen inte lika många som kommer att höra talas om det i framtiden. Tidigare har man talat mycket om riskfaktorer för hjärtsjukdom. De säkra sådana är
och rökning. Dessutom kan psykosocial stress vara en riskfaktor. Detta är faktiskt de sex faktorer som är kända för att öka risken för hjärtsjukdom, såsom hjärtinfarkt.
Hur riskfaktorerna hänger ihop
Under det senaste decenniet har dock ett fenomen blivit allt mer klart när man forskar på detta – dessa riskfaktorer är inte slumpvis fördelade i befolkningen. Har man en av dessa är risken stor att man har fler, och inte så få har tyvärr allihop.
Framförallt är det fyra av dessa som väldigt ofta hänger samman – de första fyra i listan. Har man övervikt är risken till exempel mycket större att man också har högt blodtryck. Har man typ 2 diabetes har man mycket ofta rubbade blodfetter, osv. Det är faktiskt så vanligt att de hänger ihop att det har föreslagits att dessa fyra riskfaktorer (högt blodtryck, högt blodsocker/diabetes, dåliga blodfetter och övervikt) i de flesta fall är olika tecken på samma grundläggande störning/sjukdom i kroppen – det som kallas ”metabolt syndrom”.
Varför ”den västerländska sjukan”?
Alla dessa riskfaktorer har ökat kraftigt på senare årtionden, efter att innan dess ökat långsammare under en längre tid. Numera i västvärlden har de nått epidemiska proportioner. Med all sannolikhet beror de på något i den den västerländska livsstilen som kroppen inte är anpassad till. I takt med att länder som Kina och Indien börjar leva mer som vi blir dessa sjukdomar allt vanligare även där. Vad är då orsaken?
Vissa menar (och jag tror) att grundstörningen vid metabolt syndrom vanligen är för stort intag av (lättsmälta) kolhydrater/socker. Den västerländska kosten innehåller massor av socker och vitt mjöl till exempel, något som människor under 99,9% av vår utveckling åt lite eller inget av.
Detta ger högt upptag av socker i blodet och på grund av det även höga nivåer av hormonet insulin. Det är kroppens sätt att att kompensera för allt blodsocker, och så långt som möjligt hålla det inom normala nivåer. Höga insulinnivåer i sin tur kan i längden ge alla möjliga störningar i kroppen då det påverkar flertalet av kroppens celler. Det kan säkerligen medverka till övervikt, högt blodtryck och rubbade blodfetter. Många tror även att det i längden kan medverka till cancer- och demensutveckling. Förstorad prostata kan också bli ett resultat i längden. Andra sjukdomar som är vanliga vid metabolt syndrom är fettlever, gallbesvär, PCOS och gikt. Mer om troliga orsaker till dessa effekter kommer senare på Kostdoktorn.se.
Så länge möjligt kan alltså kroppen kompensera för en stor sockerbelastning med högt insulin, så att blodsockret håller sig inom normala gränser. Ett förhöjt insulinvärde kan dock i längden leda till andra problem, enligt ovan. Om sockerbelastningen blir för stor eller långvarig kan den överstiga kroppens förmåga att kompensera, varvid blodsockret stiger över det normala trots högt insulin. Då är man på väg mot diabetes typ 2.
Definition av metabolt syndrom
Detta är ett relativt nytt forskningsområde, och det finns flera något olika definitioner på vad som skall få kallas metabolt syndrom. Exakt var gränsen skall dras är ofrånkomligen något godtyckligt, eftersom det säkert rör sig om en gradvis skala från frisk till mer och mer metabolt sjuk. Detta är den vanligaste definitionen för närvarande (ATP III):
Minst tre av dessa fem faktorer:
Midjemått >102 cm (män) eller >88 cm (kvinnor)
HDL <1,0 (män) eller <1,3 (kvinnor)
Triglycerider >1,7
Fasteblodsocker >=6,1
Blodtryck >130/85 eller blodtrycksmedicinering
Som man inser ganska snabbt är det inte svårt att uppfylla dessa kriterier, har man lite mage och ett inte helt perfekt blodtryck, så krävs bara ytterligare en faktor – lite dåliga blodfetter eller något förhöjt blodsocker. Här finns tips om hur man kontrollerar sina värden.
Runt en tredjedel av alla amerikaner uppfyller kriterierna, lite färre bland europeer. Om man istället tittat på ursprungsbefolkningar som levt på traditionell jägar-samlarkost vågar jag påstå att det skulle ha blivit svårt hitta en enda person med metabolt syndrom.
Hur farligt är metabolt syndrom?
Som en liten lek med siffror kan man titta på hur stor riskökning man får av olika riskfaktorer. Den mest omtalade studien när det gäller detta är INTERHEART – där man jämförde ett stort antal personer med och utan hjärtinfarkt i hela världen.
Detta är hur mycket högre risk man i studien hade för hjärtinfarkt med de olika delarna i metabolt syndrom, jämfört med en person utan denna faktor:
Diabetes: 3,1 ggr högre risk
Högt blodtryck: 2,5 ggr högre risk
Bukfetma: 2,2 ggr högre risk
Dåliga blodfetter: 3,9 ggr högre risk
Detta är alltså riskökningen av dessa delar var för sig. Men som diskuterades ovan är det mycket vanligt att man har mer än en. Vad händer då om man har… alla samtidigt?
Vid samtidig övervikt, blodfettsrubbning, diabetes och högt blodtryck (”fullt utvecklat” metabolt syndrom) hade man i storleksordningen 20 gånger större risk att få hjärtinfarkt som en person utan någon av riskfaktorerna. Det är närmare 2000% riskökning!
Till jämförelse kan man ta cigarettrökning – där verkar varje cigarett vara ungefär lika farlig. Röker man 5-10 om dagen dubblar man sin risk för hjärtsjukdom. 20 om dagen ger fyrdubbel risk. Kedjerökare som får i sig två paket (40st) varje dag åttadubblar risken. Allt enligt INTERHEART-studien. Om man förutsätter att varje cigarett fortsätter vara lika farlig som den innan kan man göra en intressant jämförelse…
40 dagliga cigaretter ökar risken 8 gånger. De andra riskfaktorerna ihop ger 20 gånger ökning. (40/8)x20=100. Det vill säga:
Ett fullt utvecklat metabolt syndrom skulle kunna vara ungefär lika farligt som att röka 100 cigaretter om dagen!
Hur förebyggs / behandlas metabolt syndrom?
Fråga tio läkare och du får säkert flera olika svar. Gå ner i vikt, motionera mer, ät bättre till exempel. Tre bra råd, säkert. Vissa kanske dessutom rekommenderar någon medicin. Själv har jag läst mycket forskning på detta område senaste åren. Efter det sticker jag gärna ut hakan och ger ett enda råd, som jag tror i framtiden kommer att ses som det absolut viktigaste:
Ät mindre (snabba) kolhydrater, framförallt mindre rent socker.
Vad finns då för vetenskapligt stöd för denna åtgärd? Några exempel inkluderar att personer som äter mycket snabba kolhydrater har setts ha en starkt ökad risk att utveckla diabetes typ 2. Här är en genomgång av 37 studier på området som visar liknande ökad risk inte bara för diabetes utan även andra vanliga sjukdomar med koppling till den västerländska livsstilen.
Här finns en lista på studier av lågkolhydratkost, där det visas ha till synes god effekt på samtliga de ingående delarna i metabolt syndrom.
En bra sammanfattande vetenskaplig artikel är denna från april 2008: Dietary carbohydrate restriction in type 2 diabetes mellitus and metabolic syndrome: time for a critical appraisal
För den som hellre läser berättelser av personer som testat innan, än lite torrare vetenskapliga studier: Här finns ett antal personer med mer eller mindre metabolt syndrom, som upplevt mycket stora hälsoförbättringar av mindre kolhydrater i kosten: Anekdotiska bevis.
Och för de som vill sätta igång imorgon eller genast: Lågkolhydratkost för nybörjare.
De västerländska sjukdomarnas ankomst – läs vad som hände när Kenyaner började äta västerländsk kost, från början av 1900-talet.
Mer om metabolt syndrom
Intresserade kan läsa mer på sidorna för diabetes, högt blodtryck, viktnedgång och blodfetter.
För medicinhistoriskt intresserade: Per Wiklund tipsar i kommentarerna nedan om The Saccarine Disease (läsbar på nätet). Denna bok skrevs redan 1966 av Peter Cleave, en före detta läkare i brittiska flottan. I boken beskrivs hur sjukdomar som fetma, diabetes, hjärtsjukdom, karies och gallsten var nästan okända hos folk som inte hade haft tillgång till västerländsk kost.
När bland annat socker och vitt mjöl började konsumeras dök också dessa sjukdomar snabbt upp, varför Cleave föreslog att denna kostförändring kunde vara ansvarig. Det spännande är alltså att vad Cleave noterade liknar det vi idag kallar för metabolt syndrom…
Cleave´s teori passade dock inte i tidsandan – då istället fett, antagligen felaktigt, börjat anses farligt. Istället ”muterade” teorin och blev grunden till vad vi idag tror oss veta om fibrer.
Mer diskussion om detta inlägg på KiF.
