”De är förvånade över all min energi”

28 maj 2016 av i Framgångshistorier

Röstskådespelaren Bill Johnston lade sakta men säkert på sig kilo efter kilo medan han åt lättprodukter och fullkorn. Till slut bestod garderoben av kläder han inte längre kunde komma i. Det var då han hittade till Diet Doctor och LCHF.

Det här hände sedan:

Mejlet, översatt från engelska

Dela gärna med dig av detta på din blogg:

Det här är historien om min hälsorevansch. I slutet kommer jag att avslöja en högst ironisk vändning. Min berättelse börjar i januari 2012. Jag såg Michelle Obama på TV. Hon pratade om de nya riktlinjerna för skolmåltider. Det handlade om att barn ska äta mer grönsaker, frukt och spannmål. Det är del av hennes program ”Let´s Move!” som arbetar mot barnfetma. Den kom till på grund av att studier från 2009-2010 visade att 24,3% av barn och ungdomar ur den svarta befolkningen är feta, till skillnad från den 14,0% av vita barn och ungdomar.

Det fick mig att tänka tillbaka på min ungdom och jag mindes att mycket få var tjocka då. På den tiden åt man mycket kött och lagade mat med smör, ister eller kanske främst talg från nötkreatur. De flesta var friska och sunda. Min familj utgjorde inget undantag. Diabetes var sällsynt. Jag kände till en endaste person som hade det. Då kallade man det sockersjuka. Senare kallades det ungdomsdiabetes, numera typ 1-diabetes. Få hade vad man kallade åldersdiabetes eller idag typ 2-diabetes.

Jag la sakta och nästan omärkligt på mig hekto efter hekto, centimeter efter centimeter. När jag handlade mat la jag märke till att shoppingvagnarna var fyllda med lättprodukter, fullkornsbröd och dito flingor. Det ena mer ”hälsosamt för hjärtat” än det andra. Konstigt nog var de flesta som drog vagnarna synbart överviktiga, många var till och med sjukligt feta.

Om innehållet i shoppingvagnarna verkligen speglade personernas matvanor, borde de inte vara smala då? Rent logiskt borde det vara så, men ändå var de överviktiga. Hur kunde det vara så? Uppenbarligen följde dessa människor de officiella kostråden till punkt och pricka. Om det var sant, hur kunde de då bli så tjocka? Åt de helt enkelt för mycket? Det hela gick inte alls ihop.

Sedan var det mitt eget problem. När jag tog en titt i garderoben hittade jag många plagg som jag inte längre kunde använda. Inte för att de var utslitna eller omoderna, de var helt enkelt urvuxna. Jag hade byxor, jackor, kostymer, riktigt fina saker, kläder som hängt där länge. Det spelade ingen roll, jag kunde ändå inte komma i dem, de passade inte mitt då ökande midjemått. Varför hängde de då kvar i garderoben? Enkelt svar; jag hade helt enkelt inte insett fakta. Syns inte, finns inte? Kanske det var så.

Jag var oroad. Tiden gick, men livet var inte alltid så gott som det skulle kunna vara. Jag blev lätt trött, jag hade ofta halsbränna, mina knän protesterade när jag gick i trappor. Jag kände mig trög i huvudet och allmänt däst mest hela tiden; min mentala skärpa var verkligen inte på topp. Jag var hekton ifrån 110 kilo. Jag hade kulmage, mitt midjemått hade ökat och var nära metern. Kort sagt kändes det som om livet bara passerade förbi. Varför var det så? Varför mådde jag som jag gjorde? Det visste jag inte.

För att göra sakernas tillstånd än värre var min fru också överviktig; jag riskerar livet om jag berättar hur mycket hon vägde… Hon utvecklade dessutom typ 2-diabetes några år tidigare och hade medicinerat sedan dess samt även tagit medicin för att sänka sina höga blodfetter.

Jag tänkte tillbaka på när vi möttes. På den tiden var jag fortfarande i aktiv tjänst i U.S. Navy. Hon var slank och i form; mycket sexig! Hon hade ingen diabetes. Jag var också smal och i fin form; en vältrimmad gerillajägare (om än inte på jakt efter vältrimmade gerillasoldater längre).

Mina uniformer brukade sitta snyggt och ledigt. I garderoben hade jag en uniform (skräddarsyddd för mig i Hong Kong av Lee Chong Tai and Sun Kee Tailors) som jag hade burit när jag först lärde känna min fru. Jag tog ut den ur sin plastpåse och provade den. Eller, rättare sagt, försökte prova den. Inte en chans! Det var helt omöjligt. Jag försökte mig på samma procedur med en khakiuniform. Samma sak. Vidare, samma sak med flera av plaggen från den gamla goda tiden. En måttbeställd kostym från en Savile Row-skräddare i England. Det var bara att inse att jag hade plöjt ner mycket pengar i en garderob som nu var oanvändbar. Det var ingen rolig dag.

Min födelsedag var i antågande och min fru tog gärna upp det till diskussion. Det här var 2013. Hon ville gärna ordna en tillställning för att fira mig. Jag sa ifrån, så bestämt jag bara kunde: ”Jag vill inte ha någon fest, det kan du bara glömma. Jag vill inte bli påmind om min ålder och det sista jag vill är att fira det.” Men, hon envisades och jag var inte på humör för att bråka. Jag gav upp för hennes tjat.

Här kommer en liten parentes.

Jag har ägnat mycket tid åt att läsa på internet om kost och hälsa. Under mitt sökande snubblade jag över Skandinaviens största hälsoblogg, med över 50 000 besökare per dag. Diet Doctor drivs av läkaren Andreas Eenfeldt och jag rekommenderar precis alla att besöka denna sida.

Under mitt sökande efter fakta lärde jag mig att alla kolhydrater bara är olika former av socker. En del är snabba, eller enkla. Andra är långsamma, eller komplexa. Jag lärde mig också att fettet du äter, till och med det mättade, är hälsosamt för kroppen. Helt tvärtemot vad vi tidigare alltid fått höra. Jag lärde mig att kolhydrater blir till kroppsfett eftersom insulinet som frigörs bromsar fettförbränningen. I detta ligger nyckeln till hur allting fungerar. Jag hittade intressanta filmer som lärde mig om och varnade för alla typer av socker i kosten. Jag lärde mig socker i alla former, orsakar mycket elände som diabetes och andra obehagliga och dödliga sjukdomar.

Nu kan man tro att information från internet är en smula opålitlig eftersom det ändå finns så mycket skräp där. Det har du helt rätt i. För att vara på den säkra sidan sökte jag också efter material som motsade det jag fann och trodde på. Jag gjorde detta både på nätet och på biblioteket. Mitt mål var att hitta vetenskapliga belägg för det jag trodde på samt även motsatsen. Jag använde min analytiska förmåga och trots att källan för min kunskap inte var den absolut mest pålitliga tror jag att jag kom fram till min ståndpunkt på ett fullt acceptabelt vis.

I grunden kräver en strategi att man tar hänsyn till tre saker: slutresultat, tillvägagångssätt och medel. Slutresultatet betyder målet, sättet betyder den väg man tar för att uppnå målet. Varje steg möjliggör för nästa steg. Medlet utgörs av resurserna man har för att gå den utvalda vägen. Definitionsmässigt kan en strategi inte existera utan alla de tre komponenterna.

Jag bestämde mig för följande strategi: mitt mål skulle vara: ”Jag ska på mitt födelsedagskalas (om 17 månader) kunna ha på mig de kläder jag nu inte kommer i”. Sättet jag skulle minska midjemåttet på var: ”Att byta från min nuvarande kost, HCLF, till LCHF.” Medlen skulle vara: ”att strikt begränsa mitt intag av kolhydrater/socker, oavsett form.” Jag skulle heller inte äta eller dricka några av mina favoriter – bröd, pasta, potatis, fruktpajer och öl! Listan är lång.

Mot slutet av januari 2012 började jag verkställa strategin. Mot slutet av juli 2012, bara ett halvår senare, hade jag gått ner 17 kg och 13 cm i midjemått. Jag har sen dess gått ner lite mer. Jag kan ledigt ha mina 34-inch-jeans utan att magen hänger över! Jag mår mycket bättre, ingen halsbränna! Min uthållighet har kommit tillbaka. Jag känner mig 50 år yngre, kanske till och med 60 år yngre! En del i övre 50-årsåldern tar slut på energi innan jag gör det; de är förvånade över all min energi.

Och en annan vinst har med mitt jobb att göra. Som röstskådespelare är jag förstås känslig för allt som kan påverka hur min röst låter. Jag är glad att många har sagt att den nu låter bättre än tidigare. Det är coolt!

Och här kommer ironin jag nämnde tidigare. Det jag började med i januari 2012 var inget annat än att bara gå tillbaka till att äta som jag gjorde i min ungdom, dvs den livsstil jag hade följt innan jag accepterade statens kostråd.

Och kostråden? De kom ut 1978 och kallades för ”Dietary Goals for the United States”, eller ”The McGovern Report”. Jag (och antagligen alla andra jag kände) följde dessa kostråd. Ändå såg jag en gigantisk diskrepans mellan kostråden och resultaten av dem.

Jag har kommit över sorgen av den tillfälliga förlusten av hälsa under åren jag följde kostråden. Nu är jag istället så arg att de nya kostråden fortfarande inte erkänner vilken katastrof de har orsakat och nu fortsätter att orsaka. Man rekommenderar fortfarande 300 g kolhydrater om dagen. Det betyder ca 75 teskedar socker per dag. Varför vill någon, särskilt staten, rekommendera att man stoppar i sig så mycket socker per dag?

Baserat på min egen positiva upplevelse bestämde jag mig för att föra vidare informationen jag hade samlat in och analyserat till nära och kära. En av nycklarna till deras accepterande har varit min egen erfarenhet. En del tror fortfarande inte på det när de ser hur min kropp har förändrats till det bättre. Det tror att det måste bero på något annat; vad vill de inte säga, kanske för att de inte kan.

Jag avslutar med att berätta att jag använder samma bälte nu som innan jag började med LCHF. Jag måste dock fästa änden av det så att den inte hänger ner. Jag gör detta för att det blir en daglig påminnelse att se hur de olika märkena flyttades i takt med att midjemåttet minskade. Du kan se från bilden att jag behövde göra tre extra hål för att få bältet tillräckligt kort.

Tack, dr Eenfeldt. Tack LCHF.

Med vänlig hälsning,

William (Bill) Johnston, M.B.A.
Lieutenant Commander, U.S. Navy (Retired)
Voice Actor and Authorized ACX Audiobook Producer/Narrator

Kommentar

Grattis, Bill! Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter.

Din berättelse

Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.

Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.

Nedan kan du läsa och se hur du kan göra om du vill testa själv, samt historier från många andra som testat.