”Min glädje och meningen med livet har kommit tillbaka”

1 juli 2016 av i Beroende, Framgångshistorier

John led av ett beroende och hade förlorat sitt företag, han var överviktig, skuldsatt och han hade inte ens kontakt med sina barn längre.

Så kom vändpunkten, och det började med mat.

Mejlet

Hej.

Här kommer min historia, den är kanske inte en saga i form av enorm viktminskning, mirakulöst utläkta sjukdomar eller liknande. Min resa har mera varit av den inre sorten, själslig kanske man kan säga… Den har i alla fall varit personligt utvecklande.

Min vikthistoria:

I hela min ungdom, tills jag blev 17-18 år, hade jag varit överviktig. Inte fet men alltid haft några kilon för mycket att släpa på, ändå har jag alltid tänkt om mig själv som fet. Mellan 18 och 25 var jag j…..t snygg faktiskt, men det gick över… ;-)

I olika omgångar har jag successivt gått upp i vikt, värst var det när jag jobbade som innesäljare då jag till slut vägde över 100 kilo. Med en längd på 175 cm… Då fick det räcka och jag svalt mig tills jag vägde under 90. Men gick snart upp igen… När jag sadlade om till ett mera fysiskt arbete rann en del av övervikten av, men de senaste 15 åren har jag legat stadigt strax över 90 kg. Ja, jag kan fortsätta om än den ena än den andra jojo-bantnigen men ur mitt perspektiv är det ointressant.

Min alternativa historia:

Man kan säga att det var ilska som drev mig in i LCHF! Jag trodde att LCHF bara var en ny modediet tills jag läste Matrevolutionen. Då blev jag rent ut sagt fly förbannad (är det i viss mån fortfarande, så jag har väl någon issue jag inte riktigt är klar med…).

Ja, jag är naiv och jag är blåögd (blond med faktiskt), men det ursäktar inte det faktum att livsmedels- och läkemedelsföretagen har tjänat storkovan på människors godtrogenhet. Att sedan statliga organ och andra organisationer har hoppat på vagnen gör mig rasande. Ingen har velat se sanningen, alla har promoverat sin lära, alla lika felaktiga. Och det som gör mig mest förbannad är att någon måste ha vetat, men hållt käft (förstår du inte vad jag talar om så ska du läsa Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt).

Så jag bestämde mig: aldrig mer ska jag stödja mjöl- och sockerbolagen, slut med halvfabrikat, läsk och godis.

Sagt och gjort. Tömde skafferiet och kylen på allt som hade mer än 7% kolhydrater (hade en påse med någon nötsort som fick stanna kvar…). Köpte hem smör, grädde, crème fraiche och allt som hör till. Fick en enorm inspiration i min matlagning och skapade den ena rätten efter den andra. Hade snart fyllt frysen med massor av lagad mat. Det tog 3 dagar att ”rensa ut” kolhydraterna ur kroppen. Åt med god aptit men märkte snart att jag fick ångestliknande känslor varje gång jag skulle äta… Var f-n kom det ifrån?

Jag fick helt enkelt dåligt samvete över att jag inte längre hade någon potatis som jag skulle äta upp, inget bröd som jag skulle lägga under mitt pålägg, inget mjölkglas som måske tömmas. Jag fick mitt upp i mitt nya liv kämpa emot min uppfostran. För er andra kanske det känns som en bagatell, för mig var det en källa till oro som kunde ha blivit förödande. Jag lider av ett missbruk, ett s.k. kroppseget missbruk. Dvs. att jag använder känslor till att trigga mitt missbruk istället för att ta hand om dom på ett vettigt sätt. Alla känslor kan användas, trötthet, ilska, övergivenhet, sysslolöshet…

Triggandet drar igång hjärnans belöningssystem och det är så att säga det som är min drog. När sedan ruset har lagt sig, fylls jag av skuld och skam, vilket är oerhört triggande. Å så är karusellen igång… Det har fått till följd att jag har förlorat mina barn, mitt företag och är skuldsatt ganska saftigt. Det har fått till följd att jag måste vara mycket varsam med mitt liv och oerhört medveten om mina triggers för att undvika återfall. Under mer än 10 år har jag kämpat för att vara drogfri. Idag har jag 327 drogfria dagar…

Därför var detta en viktig upptäckt för mig. Den nya maten jag åt skapade även den skuld och skam, för att jag njöt av den (matmissbruk funkar på samma sätt som mitt missbruk). Och jag fick passa mig för att inte trilla dit på överätning. Det visade sig dock snart vara närapå omöjligt då jag blev så otroligt mätt…

Sedan fick jag kämpa med sysslolösheten som LCHF innebär: inga chips till filmen, inget mellanmål som måste lagas. Till och med inköp gick ju fort numera. Bara rena råvaror och då blir det ofta inte mer än 8-10 artiklar i korgen. Till min lycka upptäckte jag att jag nu plötsligt hade fått energi och kraft över till att ta hand om denna upptäckt. Jag ringde min sponsor (som jag inte hade talat med på ett halvår) och vi pratade i två timmar.

Jag berättade om min nya upptäckt och vi bestämde att höras av varje vecka, och att ha min nya kost som utgångspunkt i våra samtal. Det har vi gjort i två år nu (även han har börjat med LCHF och har liknande erfarenheter…). Sakta men säkert kom jag på banan igen. Min energi bara ökade, kilona rasade. Saker och ting började ordna upp sig. Helt plötsligt satt hyllan uppe, den som hade legat i hallen ett halvår, vinterdäcken åkte av i tid, bilen blev tvättad, huset städat och jag lyckades till och med att gå hunden trött… Jag fick nya kunder, två stycken värda 100 000 kr om året. Jag kom in på en utbildning som jag älskar.

Så i januari i år, hände det. Min ex-fru skickade sms och bjöd in mig till min sons födelsedag. Då hade jag inte träffat honom på 3 år… Min glädje och meningen med livet har kommit tillbaka.

Jaha! Och vad har det här med LCHF att göra?

Jag tror på energier eller en högre kraft, som vi kallar det i programmet (typ AA fast för mitt missbruk). Det är en kraft som är större än dess beståndsdelar. När jag är drogfri får jag tillgång till denna kraft, genom meditation öppnar jag kanalen för att kunna ta emot. Kolhydrater i allmänhet, socker i synnerhet, triggar mitt missbruk och jag förlorar mig själv, kanalen stängs. Utan LCHF har jag inte kraft över till att ta hand om mitt känsloliv, mitt liv överhuvudtaget.

Genom LCHF har jag hittat en ny plattform där jag kan träffa likasinnade, där jag har fått vänner för livet. Med LCHF har jag hittat andra, ska vi säga outsiders. Det skapar gemenskap för oss som är ensamma. Osv… Så LCHF har även räddat mitt liv.

Så tack Andreas, för en förträffligt läsvärd bok. Även om man inte är intresserad av LCHF så sår den ett frö av hälsosam skepticism mot mycket av det vi annars tror är sanning.

John

Kommentar

Grattis till din stort förbättrade hälsa – och ett jättestort grattis till att du fått chansen att träffa dina barn igen.

Din berättelse

Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.

Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.

Nedan kan du läsa och se hur du kan göra om du vill testa själv, samt historier från många andra som testat.