”Jag älskade pasta och potatis, och en massa bröd var ju en självklarhet”
Jag fick ett mejl från Anna-Lena, som upptäckte LCHF genom sin bror, och till sin förvåning gick ner till den vikt hon hade haft i 15–20-årsåldern. De sista fem kilona försvann med ett vanligt knep.
Här är hennes berättelse:
Mejlet
Hej Andreas,
Jag är medlem av Kostdoktorn och läste på blogg-sidan att man kunde dela med sig av sin vikt-och hälsoresa. Det vill jag gärna.
Som ung var jag aktiv handbollsspelare och vägde ganska exakt 55 kg till mina 162 cm, under en väldigt lång tid. Sen slutade jag träna i 23-årsåldern och vikten steg sakta. Jag minns när jag passerade 60 kg, runt 25-års åldern, då satte jag upp en lapp med siffran 60, på insidan av min dörr i studentrummet (så att jag aldrig skulle vara helt nöjd, inte så muntert, nej).
Efter detta har jag verkligen kämpat med vikten och de gånger jag närmat mig 60 kg igen har det verkligen varit med hård träning (PT och massa tid på löpbandet) och diverse dieter, men nu i efterhand så förstår jag ju att jag saknat kunskap om vad jag borde ha ätit. Jag älskade pasta och potatis, och massa bröd var ju en självklarhet. Under en period när jag bodde i Norge så var Fedon Lindberg i ropet med sin variant av GI. Jag läste hans bok men polletten ramlade inte ner vid den tidspunkten, hos mig.
Efter 2 barn så var vågen på 68 kg och det var inte roligt. Jag började närma mig 40 år och jag hade ingen lust att bli en tjock 40-åring. Har inga problem med att bli äldre men tjock och tantig, det tänkte jag inte gå med på. Nog var nog!
Så tre månader innan min 40-årsdag (2011) så satte jag igång. Min 7 år äldre bror hade helt plötsligt börja gå ner i vikt med LCHF och hans mage började sjunka in. Detta triggade mig att prova och jag slängde mig på allt att läsa om LCHF och betalade ett dyrt SATS-kort och PT. I mitt stilla sinne tyckte jag synd om Annika Dahlkvist som fick löpa gatlopp för sina teorier!
Sakta men säkert började jag gå ner (tappade visserligen en hel del hår också och höll på att svimma och kräkas på träningarna men det gick över). Håret kom sen tillbaka tjockare än någonsin och min frisör frågade mig vad som hade hänt mig, 6 månader tidigare. Hon såg en massa hår som hade en längd som tydde på 6 månaders växt från skallen.
Nu 2014 har jag exakt samma vikt som när jag var aktiv handbollsspelare i 15-20-årsåldern, dvs 55 kg. Nedgång med 13 kg. Tyvärr kom jag av mig med träningen och har inte tränat på flera år men det ska jag såklart komma igång med igen.
De sista 5 kg gick jag ner när jag la om till periodisk fasta, 16:8, på veckodagarna.
Som 43 årig 2-barnsmorsa känner jag mig nu fräschare och mer rakryggad än jag gjort på över 20 år och jag har inte varit sjuk (peppar, peppar) sen jag började med LCHF. Tidigare hade jag en del öroninflammationer och långvarig hosta (3 månader under en period) och såklart ständiga förkylningar.
Jag tycker så synd om personer i min närhet som försöker förklara sin höga vikt med att de visserligen äter bra mat (vilket de inte gör men kan inte se det själva, ännu) men att de inte tränar. Jag försöker säga att kosten är viktigare än träningen för viktnedgång men det är något som är svårast att ta in, tror jag. Man måste plåga sig igenom en viktnedgång, tror många, och det sätter käpparna i hjulet för att komma igång.
Det är ok att publicera namn och bild om du tror att min historia kan vara något för bloggen!
Vänligen,
Anna-Lena Lundgren
Kommentar
Grattis till hälsovinster och viktnedgång, Anna-Lena!
Mer
Hur Therese Olofsson gick ner 130 kilo med LCHF
”Varför var jag fortfarande tjock?”
Mer än 250 tidigare framgångshistorier
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.