”Utan tillsatser i maten riskerar vi att dö”
Intressant artikel idag på DN Debatt, av Marie-Louise Danielsson-Tham (professor i livsmedelshygien).
Hon menar att vissa tillsatser i maten är nödvändiga för att undvika att svenskar drabbas av (dödlig) matförgiftning.
Och visst är det möjligt att någon enstaka tillsats kan behövas i maten, för att hålla borta farliga bakterier. Men hur ofta behövs det 23 E-nummer för det?
Orsaken till de långa innehållsförteckningarna
Mängder av E-nummer handlar såklart inte om att hålla bort farliga botulinumbakterier i första hand. Det handlar om att kunna ersätta dyrare ingredienser med billigare (ofta fettsnåla). Och få en produkt som ändå liknar och smakar lite som originalet, medan den kan stå på hyllan i månader utan att ruttna.
Det handlar helt enkelt om lönsamhet. Som Danielson-Tham själv säger i dagens artikel:
Om korven innehåller mycket kött, det vill säga skelettmuskulatur, är ingredienslistan kort och korvpriset högt. Om korvpriset är lågt är ingredienslistan oftast lång… I köttet finns proteiner, fett, vatten och smakämnen – alla nödvändiga för att det skall bli en korv. Proteinerna binder fett och vatten, fettet ger smak och saftighet.
Minskar man andelen kött i korvsmeten måste köttet ersättas med andra ingredienser. Alternativa proteinkällor är mjölkprotein, blodplasma, svål, sojaprotein och äggprotein. Som vattenbindande ingrediens kan också potatismjöl och potatisfiber användas. Koksalt, rökarom och kryddor ger smak. Nitrit, askorbinsyra och koksalt är bland annat hållbarhetsbefrämjande. Vill vi ha en korv med högt köttinnehåll måste vi också vara beredda att betala för den.
Valet
1/ Högre pris för en god korv med mycket kött
eller
2/ Lägre pris för korv med mer vatten, ersättningsingredienser och tillsatser
Det är frågan. Svaret är lätt tycker jag. Och ännu enklare i de fall där produkten med naturliga ingredienser dessutom är billigare…
Avslutningsvis
De som kritiserar eller raljerar över den långa raden tillsatser i livsmedlens innehållsdeklarationer gör det alltför lätt för sig…
Att raljera med alla E-nummer som finns på innehållsdeklarationen är lätt. Det kräver endast god verbal förmåga. Att värdera informationen och dra korrekta slutsatser kräver många års specialutbildning.
Trots sina ”många års specialutbildning” tycker jag att Danielson-Tham också gör det alltför lätt för sig.
Att döma av hennes artikel är alla dessa E-nummer bara tillsatta av ren godhet. För att rädda liv, och ge oss billig korv. Det hela är en aning komiskt faktiskt.
Bara rubriken – ungefär ”ät våra tillsatser, eller dö”. Någon som känner igen argumentationen?