”Jag är bokstavligen 60 procent av den man jag tidigare var”

Här är en helt fantastisk berättelse om hur Brendan lyckades gå ner 40 procent av sin vikt, trots en livstid av kämpande med vikten:

Brendans berättelse

Dagens meny var grillad kyckling med broccoli och blomkål.

”Äter du från buffén här varje dag? Jag tycker egentligen inte om maten där, men soppan och brödet går väl an.” Albert var ny på jobbet, han hade nyligen flyttat från Frankrike. Vi är inte i samma arbetsgrupp, men vi jobbar på samma avdelning.

”Brödet är gott, eller de var det åtminstone då jag fortfarande åt sånt,” jag ryckte på axlarna.”Men jag äter lunch från buffén varje dag nu, det är där LCHF-alternativen finns och det är vad jag behöver äta för att hålla mig frisk.”

Albert blev förbryllad. ”Men varför? Du ser ju helt normal ut,” sa han medan han åt sin soppa. Det var först då jag plötsligt insåg: han kunde inte veta varför. Han hade inte känt mig länge nog för att känna till min historia eller hur jag såg ut tidigare.

Min pappa envisas med att säga att jag inte alltid varit tjock, men jag har inget minne av något annat. Vad jag däremot kommer ihåg är att jag blivit mobbad för min storlek genom hela grundskolan och att lärarnas medkänsla inte räckte långt. Jag kommer tydligt ihåg en kommentar från skolans andra eller tredje årskurs: ”Behöver göra någonting åt sin vikt”. Det var ingen som inte höll med om det. Men ingen kunde komma på vad det där någonting var, eftersom ingenting jag testade höll i längden.

Vid 9 års ålder vägde jag 47 kilo och var den absolut tyngsta av min årgång. Vid 12 fick jag regelbundet träffa dietister på det lokala sjukhuset. Jag lärde mig allt om den hälsosamma matpyramiden, jag fick lära mig att äta fettsnålt, jag fick lära mig att äta mindre av allt. Jag fick pulverdrycker som skulle dämpa aptiten. En gång höll jag en diet som bara bestod av kex och keso under en hel månads tid; som ett resultat av den dieten ökade min vikt och jag blev anklagad för att fuska. Naturligtvis måste det vara mitt eget fel; dietisterna var trots allt experter på sitt område. Mina föräldrar var förtvivlade och jag var hungrig och olycklig.

Värre än dietisterna var idrottslärarna. På högstadiet fick jag regelbundet lämna klassrummet på eftermiddagarna för att springa runt kvarteret med de andra tjockisarna. Idrottsdagar och terränglöpning var pinsamheter som återkom årligen. Simning och idrottslektioner var pinsamheter som återkom varje vecka. Trots alla insatser fortsatte min vikt att öka. När jag slutade high school vid 17 vägde jag 120 kilo, jag verkade vara dömd till ett liv som skulle bli ensamt och alltför kort.

Ett par år efter att jag flyttat hemifrån – runt 2002 – kommer jag ihåg att jag läste om något knasigt som de höll på med i USA, något som kallades Atkins. Ät bacon och ägg! Ät biff och smör! Media högg direkt, Atkins fördömdes som en löjlig, för att inte säga farlig, och enformigt kost. Allt det där fettet kommer att täppa till kärlen och ge dig hjärtinfarkt! Jag lyssnade naturligtvis på det; det var ju trots allt experter som utalade sig. Jag slog idén ur hågen och återgick till det normala.

År 2010 vägde jag 135 kilo. Man började höra alltmer om hur ohälsosamt det var med sötade drycker och en dag beslöt jag mig för att göra ett experiment och ersätta läsk med vatten. Den enda förändringen fick mig att gå ner 7 kilo från maj till september det året. Mycket spännande! Men utvecklingen stannade upp när jag letade efter andra sockerkällor att ta bort ur min kost; det var socker i juice, men den kom ju från frukt så den borde vara nyttig för mig, eller hur? Och jag åt fortfarande strikt efter matpyramiden, med mycket bröd och potatis, som en duktig pojke.

I januari 2015 vägde jag som mest, 137 kilo. Jag led av kroniska bröstsmärtor, men fick aldrig någon ordentlig diagnos. Kanske det var någonting som hjärtsäcksinflammation eller kostokondrit? Det kändes helt klart som någonting-sjuka. Min läkare ville skicka mig till en dietist. HAHAHA, nej. Undersökningar på sjukhuset visade att mitt hjärta mådde bra, mitt blodtryck låg bra, mitt totalkolesterol var bara något förhöjt. Förutom att jag var ordentligt tjock var det uppenbarligen inget fel på mig. Det var något som kändes ordentligt fel, men OK då. De var ju trots allt experter inom sitt område.

Jag fortsatte att söka efter en lösning och trots att det var obekvämt började jag att promenera till och från jobbet under den korta vecka som följde efter påsken 2015. En sträcka på 5 km varje dag, om det inte regnade. Det tog mig omkring 45 minuter i vardera riktning. Det kändes som ett rent helsike, men under loppet av det följande halvåret gick jag ner hela 5 kilo. Inte så illa, antar jag, med det kändes som om det knappt var värt den stora ansträngningen.

Det fick mig i alla fall att tänkta till. Att promenera verkade ju fungera – om än knappt – jag kunde kanske träna mig ur allt detta? Jag menar, folk säger ju att det bara handlar om kost och träning, men eftersom kosten aldrig hade fungerat för mig kanske jag bara behövde gå ut hårt när det gällde träning? Trots att jag inte bara hade lidit lite under min skolgångs idrottstimmar, bokade jag till slut en tid på Body Synergy gym i Dunedin (http://www.bodysynergy.co.nz) och ett möte med den ansvarige, Rowan Ellis.

Jag berättade samma sak för honom som jag skrivit ovan, fram till hit, och hans svar var det allra sista jag hade förväntat mig. Han sa att det inte var någon mening för mig att betala för ett medlemskap, eftersom den viktnedgång jag eventuellt skulle uppnå där inte skulle hålla i längden. Jag behövde en långsiktig och mer hållbart lösning. Trots min övertygelse om att kostförändringar inte fungerade för mig och trots alla år av erfarenhet av att det inte fungerade… behövde jag en kostomläggning. Han hänvisade mig till en webbsida – the Real Meal Revolution, hette den – och efter ett kort avståndstagande och lite muttrande, åkte jag hem rasande.

Det tog mig ett par dagar att lugna ner mig, men jag kunde inte låta bli att undra: varför avstod han från ett lättsålt medlemskap, om det inte verkligen låg någonting bakom det han sa? Till slut kom jag fram till att det enda sättet att bevisa att han hade fel var att göra ett försök. Jag anmälde mig till den första gratisveckan på nybörjarens bantningskurs på the Real Meal Revolution (http://realmealrevolution.com), utan några som helst förväntningar. Aldrig att detta kunde vara svaret.

Redan i slutet av den andra videon var jag helt tagen. Slutligen fanns det en förklaring till min situation som jag aldrig tidigare hade hört, men som verkade helt rimlig: jag kunde vara insulinresistent. Om jag var det skulle LCHF kanske fungera. Alla dessa experter från gångna år skulle otvetydigt bli förskräckta, men vetenskapen här kändes rimlig och jag hade slut på alternativ. En, i andra bemärkelser helt vanlig, dag i oktober 2015 bestämde jag mig för att ta chansen och ge allt. På ett eller annat sätt skulle någon förlora.

Och den någon blev jag.

Under loppet av det följande halvåret ”förlorade” jag 26 kilo. Jag gick ner i snitt ett kilo i veckan under åtta månader. Efter ett år hade jag gått ner 46 kilo. Nu i januari 2017, 15 månader efter att jag började med LCHF, väger jag 82 kilo, hela 50 kilos viktnedgång från start och 55 kilo ner från min allra högsta vikt för 21 månader sedan. Jag är bokstavligen 60 procent av mannen jag tidigare var.

Före och efter

Andra mått och värden har också förbättrats. Min midja är 40 cm smalare; jag fyller inte längre min medpassagerare på flyget med fasa när jag intar stolen bredvid. Mitt HbA1c är helt normalt (31), mitt HDL-koleterol är fint och högt, mina triglycerider är fina och låga. Jag har till och med gått ner en skostorlek.

Rowan hade hela tiden rätt och jag besökte honom efter tio månader för att tala om det. Vi hade hållit kontakt via mejl, men, jag hade inte varit tillbaka; jag hade inte känt behovet. Den enda träning jag har ägnat mig åt är… att promenera fram och tillbaka till jobbet. Det är naturligtvis mycket lättare nu. Om man ser till siffrorna har LCHF varit ungefär fyra gånger mer effektivt. Det känns mycket lättare att fokusera min ansträngning på det. Folk säger kost och träning? Jag sager kost, SEDAN träning. Du kan inte springa ifrån din gaffel.

Och vad finns på min gaffel nuförtiden? Korv, ägg och ost till frukost. Någon slags kött och grönsaker i kafeterian till lunch. Att få till det i köket till middag har varit en utmaning, men på ett riktigt nördigt vis har jag hållit mig till siffror. Jag köper bara hem mat med mindre än 5 gram kolhydrater per 100 gram och jag har lyckats laga till saker som:

• Hamurgare utan bröd, inslagna i salladsblad.
• Köttfärs och tomat på strimlad zucchini med creme fraîche.
• Lax och spenat, stekt i smör och serverad med aioli.
• Snabbstekta grönsaker med strimlad kyckling, tillagade i smör.
• Stek och champinjoner med blomkålsmos.
• Grönsakssoppa med strimlad skinka.

Jag köper också KFC de flesta helger, men äter bara kycklingen, inga tillbehör. Mellanmål och småätande sker sällan nuförtiden, men när det händer är macadamianötter perfekt. Jag dricker vatten, ibland smaksatt med tranbärsjuice, en variant med lite socker naturligtvis. Och det viktigaste, till skillnad från tidigare kan jag alltid äta mig mätt. Jag behöver aldrig mer gå hungrig.

Hur är det då med matpyramiden? Jag antar att den har mycket att stå till svars för. Jag har lärt mig att de första kostråden publicerades i USA 1977, och jag tror att generationer har lidit i dess skugga sedan dess. Har du någonsin undrat varför antalet feta sköt i höjden på 80-talet? Jag gissar att kostråden bär ansvaret. Vi är inte oupppmärksamma; tvärtom, vi lyssnade för bra. Jag gjorde som jag blev tillsagd i 30 år och det tog nästan livet av mig. Trots det fortsätter dogmen som förespråkar fettsnålt och kolhydratrikt att förklädas som odiskutabla fakta.

Nya Zeeland behöver verkligen ta en titt på sina nuvarande nationella råd för hälsa, precis som vi alla kan (http://www.health.govt.nz/system/fi…lts-oct15_0.pdf). Innehållsförteckningen ensam sammanfattar det hela fint: ”njut av” mycket spannmål och håll ditt fettintag lågt och omättat. Ta också en titt på de tre första referenserna som citeras som evidens för kostråden i appendix 2: kostråden för USA, Norge och Australien. Alla andra gör det, så det måste ju vara rätt! Strunta i resultatet! Ja, nja. Till er säger jag: sort it out guys, chop chop.

Å andra sidan, till de som vet bättre – från Jeff Volek och Stephen Phinney till Grant Schofield och Caryn Zinn – och till alla andra för stöd längs resan, inklusive mina vänner på lowcarber.org: mitt hjärtliga tack.

Albert blinkade, han tappade hakan av förvåning. ”50 kilo? 50?” upprepade han, som om han förväntade sig att jag skulle säga 15.

”Fem noll,” bekräftade jag.

”Det är fantastiskt. Det hade jag aldrig trott!” Hans soppa var nästan uppäten, han sträckte sig efter en brödbit.

Jag log och nickade. Framför mig satt den första person som inte mindes mig som en tjock rödhårig nörd. För honom var jag bara en normalviktig, vanlig gammal rödhårig nörd.

Gyllene tider, tänkte jag. Gyllende tider.

Kommentar

Tack så mycket, Brendan, för att du delar med dig av din fantastiska berättelse! Den kommer att inspirera många som kämpar med vikten.

Kom igång

Vill du göra det Brendan har gjort? Anmäl dig till vår gratis tvåveckors LCHF-utmaning!

Du kan också använda vår gratis guide LCHF för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt rekommenderar vi vårt splitternya verktyg Kostdoktorns veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.

Mer

LCHF för nybörjare

Så normaliserar du ditt blodsocker

Hur man går ner i vikt

Vill du också inspirera?

Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.

Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.

Stöd Kostdoktorn

Vill du stödja Kostdoktorn och få tillgång till ytterligare material? Ta en titt på vårt medlemskap.

Påbörja din gratis provmånad här