Därför är typ 2-diabetes en reversibel sjukdom

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Diabetesorganisationer upprepar att typ 2-diabetes är en kronisk och progressiv sjukdom. Det är lika oundvikligt som att åldras. Även om vi skulle vilja stoppa processen, så är det omöjligt. Det finns inga hopp om att ändra dess kurs. Det går inte att förebygga och det går inte att reversera.

Dock drar många studier och sunt förnuft slutsatsen att detta påstående är falskt. Det är bara en villfarelse.

År 1986 hjälpte World Health Organization till att finansiera China Da Qing Diabetes Prevention Study, en randomiserad kontrollstudie med som varade i över tjugo år. Under de första sex åren med kostråd och träning minskade diabetesfrekvensen med 43%. Denna fördel höll i sig fram till uppföljningsperioden tjugo år senare. Insjuknandet i diabetes fördröjdes i genomsnitt 3,6 år med hjälp av kost och träning.

Liknande randomiserade kontrollstudier med livsstilsinterventioner har påvisat exakt samma fördel runt om i världen. I USA reducerade Diabetes Prevention Program frekvensen av typ 2-diabetes med 58%, medan en genomsnittlig viktminskning på 5% bibehölls över 4,8 år. Vid 10-årsuppföljningen fortsatte en betydande fördel på 34%. Indian Diabetes Prevention Programme använde livsstilsförändringar för att minska frekvensen av typ 2-diabetes med nästan 30%. Finnish Diabetes Prevention Program rapporterade en minskning på 58%. En japansk studie lyckades minska progressionen med 67%.

Den faktor som är viktigast att notera är att alla dessa framgångsrika preventionsstudier använder livsstilsförändringar. Typ 2-diabetes är i överväldigande stor utsträckning en livsstilssjukdom, så livsstilsinterventioner krävs, inte läkemedel. Det går inte att förebygga en sjukdom orsakad av dålig kosthållning med läkemedel.

Typ 2-diabetes är inte kroniskt och progressivt. Det går att förebygga. Men går det att reversera?

Lärdomar från viktminskningskirurgi

I princip alla diabetesspecialister, läkare och forskare tror att typ 2-diabetes är en kronisk och progressiv sjukdom. När du väl har typ 2-diabetes kommer det till slut bli värre, oavsett vad du gör. Inga kost- eller livsstilsförändringar kommer att ändra på sjukdomens naturalförlopp, så du kan lika gärna acceptera den. Läkemedel kan hjälpa till att hantera sjukdomen men det finns inga hopp om att faktiskt bota eller reversera typ 2-diabetes.

Detta nedslående budskap går att hitta överallt. The American Diabetes Association skriver tydligt på sin sida att, ”Fakta: För de flesta är typ 2-diabetes en progressiv sjukdom”. Diabetes Australia ger ett liknande modfällt budskap till patienter. Det säger, ”Med tiden kommer de flesta med typ 2-diabetes att behöva tabletter och många kommer också att behöva insulin. Det är viktigt att notera att detta bara är sjukdomens naturalförlopp”.

Dessa organisationer som ska representera diabetikers intressen säger att sjukdomsprogressionen är både naturlig och normal. ’Progression’ är här en förskönande omskrivning för blindhet, njursvikt, amputationer, infektioner, hjärtattacker, cancer och stroke som medföljer de senare stadierna av typ 2-diabetes. Med detta budskap sprider sjukvården inlärd hjälplöshet till patienter. ”Överge ert hopp, alla ni som kommer in”, ryter de.

Men det finns ett stort problem med dessa påbud av hopplöshet. De stämmer kort och gott inte. Det är bara lögner. Typ 2-diabetes är faktiskt en reversibel kostorsakad sjukdom som går att reversera. Dessutom kan jag bevisa det rätt enkelt.

Viktminskningskirurgi

Viktminskningskirurgin utvecklar hängivet ingrepp som är designade att hjälpa patienter gå ner i vikt. Det första försöket att genom kirurgi bota fetma var att helt enkelt låsa fast käkarna. Logiken är uppenbar, om inte mycket fantasifull. Denna behandling var dock inte framgångsrik. Patienterna kunde fortfarande dricka, och tillräckligt kaloririka sockerdrickor fick viktminskningen att spåra ur. Tandinfektioner och kräkningar var också oövervinnliga problem.

Dr Payne kom in i den moderna viktminskningskirurgin med jejunocolic-bypass-operationen. Han hade utvecklat denna operation efter att ha observerat att patienter som blev av med sin tunntarm av andra anledningar, så som trauma eller tumörer, gick ner betydligt i vikt. Magen förblir orörd, men istället opereras tunntarmen, som absorberar de flesta näringsämnena, bort helt och hållet. Maten omdirigerades direkt från magen till tjocktarmen. Som förväntat gick patienter ner betydligt i vikt.

Men biverkningar och operationsproblem blev genast uppenbara. Patienter utvecklade nattblindhet av brist på A-vitamin, och osteoporos av brist på D-vitamin. Svår diarré och bakterieöverväxt, leversvikt, och njurstenar var också vanliga. Oupphörlig diarré av det fett som inte absorberades ledde till anala sår och hemorrojder. Inte kul. Allvarliga komplikationer tvingade fram ett byte år 1969 till den mindre radikala jejunoileal-bypass operationen. Dock var komplikationerna fortfarande inte acceptabla och detta ingrepp är numera historia. Dock lyckades andra kirurger bygga vidare på dess framgång.

Det finns två generella typer av viktminskningskirurgi, upptagshämmande och begränsande. Upptagshämmande operationer förändrar tarmarna så att maten inte tas upp som den ska. Dr Paynes tidiga jejunoileal-bypassoperation är ett exempel på en ren upptagshämmande typ av kirurgi. Begränsande typer av kirurgier placerar ett hinder för mat som intas.

Tidigare, år 1925, fanns en rapport i The Lancet om att patienter med delvis borttagen mage (mot magsår) ofta fick permanent viktminskning och reversering av socker i urinen, numera känt som diabetes. Liknande rapporter följde sporadiskt under 1950- och 1960-talen. År 1967 ökade den kirurgiska framgången när en begränsande komponent lades till konventionell viktminskningskirurgi.

Förutom en del av tunntarmen avlägsnades också en del av magen. Med denna grundläggande idé lades ytterligare justeringar till med tiden, vilket ledde till dagens Roux-en-Y-bypassoperation, som fortfarande anses vara den mest effektiva viktminskningskirurgin som finns. Runt 140,000 sådana kirurgiska ingrepp utfördes i USA år 2005.

Olika typer av kirurgi

I Roux-En-Y-ingreppet avlägsnas den största delen av den friska magen tills vad som är kvar är ungefär lika stort som en valnöt. Detta begränsar stort mängden mat man kan äta. Det andra steget i denna kirurgi var att lägga om tunntarmen så att maten inte skulle absorberas ordentligt. Eftersom detta är ett kombinerat ingrepp av begränsande och upptagshämmande tenderar den att vara mer effektiv än enklare kirurgier som enbart siktar in sig på ett sätt. Den följs också av många fler komplikationer, men tenderar att fungera bättre för viktminskning, som du säkert kan föreställa dig.

På grund av komplexiteten och komplikationer vid Roux-En-Y-proceduren, har enklare former av kirurgi uppfunnits sedan dess. En populär ganska ny typ av kirurgi är sleeve gastrectomy. En stor del av den friska magen avlägsnas helt enkelt utan att någon tarm förändras på kirurgisk väg. Detta är en rent begränsande typ av viktminskningskirurgi. Resultaten var inte lika bra som vid Roux-en-Y, men var fortfarande mycket bra.

Magens kapacitet att bibehålla mat minskas så mycket att det ofta blir omöjligt att äta. En vätskebaserad kost är ofta nödvändig efter operationsperioden. Att äta något mer än storleken på en fingerborg resulterar i svår uppblåsthet av miniatyrmagen. Detta orsakar ihållande illamående och kräkningar. Med tiden tänjs ofta den bit av magen som är kvar ut tills man kan äta små måltider.

Att avlägsna stora portioner av en frisk mage är inte optimalt, så gastric band utvecklades. Detta innebär kirurgiskt insättande av ett band som spänns runt magsäcken. Som att spänna ett bälte hårt, begränsar gastric band mat från att komma in i magen och man behöver inte skära bort någonting. Gastric band går att gradvis spänna eller lossa efter behov.

På kort sikt är alla typer av viktminskningskirurgier effektiva för viktminskning och diabetes. Studier på längre sikt visar varierad effektivitet. Allt eftersom magen expanderar återgår patienter ofta till sina tidigare matvanor, eftersom kirurgin inte lärt dem ordentliga viktminskningstekniker. Dock är min poäng inte att lovorda eller fördöma dessa ingrepp. Som med allt annat inom medicinen har de en plats. Min största fråga är vad som sker med typ 2-diabetes? I så gott som alla fall försvinner det helt enkelt. Ja, det bara går bort. Problemet, visar det sig, är inte att sjukdomen inte var reversibel, utan problemet är att vår behandling av sjukdomen är felaktig.

—
Jason Fung

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.