Intervju med Jonas Colting, del 2

Många har frågat efter den. Här är till slut andra delen av intervjun med Jonas Colting, triathlonstjärnan som satsar på naturlig mat utan stora mängder kolhydrater.

Vi pratar träning, mat vid tävlingar och fusk med semlor. Samt om hur en världsmästare plötsligt kan få svårt att orka ta sig till affären.

Del ett av intervjun med Jonas Colting hittar du här.

Fortsättning

För att gå vidare lite från matdiskussionen, hur mycket och vad tränar du under en vanlig dag?

Ofta tränar jag två till tre tillfällen per dag. Sammanlagt från 90 minuters träning till 7-8 timmar i vissa extrema fall. Per vecka kanske mellan 15 och 40 timmar. De hårdaste veckorna kanske ligger på 20 timmar, med tävlingsfart, hög intensitet. 

Högintensiv konditionsträning är ju extremt hård när man gör det 20 timmar. 40-timmarsveckorna är mycket distans, pratfart. 

Vad brukar du äta efter ett pass?

Jag kan äta en shake som jag pratade om tidigare, med frukt, ägg, avokado och sojamjölk. Eller kall quinoa med skivad frukt och bär, och fet mjölk. Har man varit ute många timmar så har man missat en måltid i regel, då behöver man äta av flera skäl.

Det spelar ingen roll då hur bra fettförbränning man har, man kommer ändå att ha förbränt en hel del glykogen också. Så man får inte samma negativa insulineffekter av kolhydrater efter ett hårt pass. Men man drar ju ändå inte i sig en liter cola när man kommer hem precis.

Många som äter lågkolhydratkost upplever att de blir mindre hungriga efter ett träningspass. Är det viktigt att äta direkt efteråt?

Nej man skall gå efter sin aptit tycker jag. Man skall inte bli en slav under vanor eller vad man tror, utan man skall gå efter hur man känner sig.

Jag är själv inte någon särskilt hungrig person ens efter träning, utan är mer av en småätare, som äter lite och ganska ofta.

Sen tycker jag, när man är en LCHF-person, ganska strikt, om man är ute och planerar att köra ett långt pass, jag tycker inte man skall ge sig ut på ett långt pass utan att ha någon form av mer lättillgänglig kolhydratkälla med sig. Man är mer känslig för att få hammaren, råka ut för en rejäl energislägga när man är låg på kolhydrater. 

Hur långa pass talar du om då?

Kanske från 45 minuter för en vanlig motionär. Men det är mer att man har med det som försäkring. Om man känner att det är en sådan dag när man nått gränsen för vad ens fettförbränning klarar av med de kolhydrater jag har i kroppen. Då räcker kanske 15-20 gram lättillgängliga kolhydrater.

Som till exempel?

Russin. Om man har vätskebälte så någon sportdryck. Själv gillar jag koffein och socker – cola eller red bull. Men det räcker med en slurk. Det ger förbränningen en liten knuff framåt, man kommer över tröskeln. 

Bara en slurk räcker för att känna skillnad?

Ja absolut. Jag äter ju själv inte någon extrem LCHF. Men det kan vara ett sätt för folk att våga utvidga sina uthållighetshorisonter lite. Det är bra med en försäkring om det verkligen skulle bli tufft så man slipper vara långt ute i skogen och börja bli vinglig i kroppen. 

Innan en tävling, hur äter du sista dagarna då?

Jag skär ner lite på fibrer, dagen innan så minskar jag kraftigt på kostfiber, grönsaker. I det läget kommer matsmältningen först, man skall inte ha en massa mat i magen när man ställer sig på startlinjen. 

Mer vitt ris, till exempel ris á la malta på vanligt ris, grädde och apelsin. Fortfarande ganska fett, men mindre kostfiber, mer lättsmält. 

Att minska maginnehållet, är det både för matsmältningen och för vikten?

Mest för att ha smält den mat man ätit. När väl tävlingen börjar, ex vid triathlon, så har man väldigt lite blod i tarm- och matsmältningssystemet för att kunna hantera det. Och man har stort behov av att kunna ta upp vätska och energi under loppet. Elitidrott är ju ingen hälsotävling. Man får skilja på det man gör 360 dagar om året, och de fem dagar man tävlar. Vitt bröd kan vara perfekt en tävlingsmorgon.

Kolhydratladdning inför tävling – hur är det?

Kolhydratladdning i klassisk bemärkelse är jag oerhört negativ till. Att tömma sig helt, och sedan fullständigt överäta i fyra fem dagar alltså. Det är helt ute.

Det är inte många andra än motionärer som fortfarande använder det.

Men självklart – när man ställer sig på startlinjen skall man ha fulladdade kolhydratdepåer. Men vad folk inte förstår är att det är oerhört enkelt att fylla dem. Det räcker att äta några extra måltider, fortfarande nyttigt och hälsomedvetet, man kommer ladda upp sina depåer ändå.

Äter du dig mätt som vanligt inför tävlingen, eller trycker du i dig lite extra?

Nej jag gör inte det. Möjligen dricker jag 1-2 flaskor blandad Vitargo dagarna innan. Också för att det laddar vätska samtidigt. För att toppa tanken.

Men det här överätandet där man trycker i sig pasta bröd gröt potatis gryn i fyra fem dagar det gör jag absolut inte. Snarare försöker jag hålla matsmältningssystemet så ostressat som möjligt.

Och under tävling vad blir det då?

Nästan ingen fast föda, oavsett distans. Jag har sportdryck på cykeln med kolhydrater/protein i ratio 4/1. Och en del salter eftersom jag svettas ganska mycket. Vid uthållighetsidrotter finns en poäng i att ha protein för att förhindra muskelnedbrytning. 

Under löpningen i triathlon fungerar Cola och Red Bull fantastiskt bra för mig. Socker och koffein är bra i det läget.

Åter till träningen då. Kör du någon styrketräning?

Ja en hel del faktiskt. Den här vintern mer än tidigare. 

Behövs kolhydrater för att bygga muskler anser du?

Nja jag tror det viktiga för att bygga muskler är kaloriöverskott. Att generellt överäta lite. Snarare fett och protein, kolhydraterna kan vara överskattade här också.

En annan fråga – hur mycket fuskar du med maten? Händer det att det blir läsk, pizza och chips?

Det gör jag ibland. Mycket av den dåliga maten är ju ganska god att äta ibland, tyvärr. 

En sladdrig pizza kan vara väldigt god ibland, även om man kanske mår dåligt av den i efterhand. Semlor älskar jag för övrigt. Det är både grädde och mandelmassa så det är ju relativt hyfsat. 

Äter man bra frukost, lunch, middag och två av tre mellanmål och sen fikar med en semla på fredag eftermiddag det bör man kunna göra utan dåligt samvete. Maten har ju ett njutningsyfte också. 

Däremot äter jag aldrig halvfabrikats-middagar, jag går aldrig någonsin på McDonalds. Det är sällan jag köper en pizza. Så mina måltider är nästan alltid bra.

Kosttillskott då? Proteinpulver, kreatinin osv?

Där tycker jag det är skillnad mellan motionärer och idrottare som tränar extremt mycket och hårt. Den vanliga motionären behöver inga kostillskott överhuvudtaget anser jag. Proteinpulver är generellt av halvdan kvalitet. Använd ägg eller mjölk istället. 

Du själv då?

Jag använder ett kosttillskott som heter Damage Control, Mark Sissons kosttillskott, anpassat till hårt tränande individer. Det innehåller väldigt mycket olika saker, ett multitillskott med mycket vitaminer, mycket mineraler, väldigt mycket fytonutrienter, med höga doser av vissa saker.

Det bygger lite på teorin att maten idag alltid kommer vara lite mer utarmad än vi vill. Och att kroppen egentligen inte är byggd för långvarig hård träning. 

Nästa fråga – mättat fett, vad har du för inställning till det?

Det tror jag är jättebra. Mättat naturligt fett alltså. Feta lammkotletter, feta fläskkotletter, grädde, smör… jag är 100% för.

En annan sak som diskuteras är riktigt strikt LCHF-kost (extremt lite kolhydrater) vid träning för hobbymotionärer. Vad tror du om det?

Jag tror inte det är optimalt för prestationen. Jag tror man kompromissar lite med prestationen och träningen. Framförallt kan man prestera mer under själva tävlingstillfället om man tillåter sig periodvis något mer, inte att överäta kolhydrater men att tillåta sig äta lite quinoa, lite frukt, lite russin…

Ur ett hälsoperspektiv om man tränar och är högaktiv och utvecklar en bra fettförbränning så kan jag inte se några hälsoskäl att nästan helt undvika kolhydrater.

Som jag ser det kan det kanske vara en poäng med det för de som tränar i första hand för att gå ner i vikt?

Ja, men jag tror ändå att man kommer kunna träna lite mer och lite roligare om man tillför lite kolhydrater. Orka träna lite mer, och därmed gå ner i vikt bra ändå. Men det är ju en nyansfråga – vad är strikt liksom. 

Jag tror det beror mycket på vilken målsättning man har, och i ditt läge tror jag på din inställning. 

För att gå vidare – vilka personer har påverkat din inställning till det här med kost och hälsa mest?

Den första stora var Phil Maffetone, en amerikans kinesiolog. Han har skrivit några berömda böcker, den första hette ”In Fitness and in Health”, det var en banbrytande bok.

Han tränade några av de bästa amerikanska triatleterna under tidigt 90-tal, bland annat Mark Allen som vann Hawaii sex gånger. 

Maffetone var den första som betonade vikten av bra fetter, och att stress är centralt, och att vårt endokrina system är känsligt. Och att poängtera att ”fitness” och ”health” kan vara två helt olika saker. Man kan vara väldigt vältränad men ha en sviktande hälsa eller tvärtom. Per Elofsson är väl ett av de bästa exemplen på det. Eller anorektiska gymnaster, eller dopade idrottsmän

Maffetone var en av mina första influenser i mitten av 90-talet, och påverkade mig jättemycket. 

Sen har det varit olika personer under 2000-talet. Men jag tycker Mark Sisson, Marks Daily Apple har jag läst väldigt mycket senaste 2-3 åren. Paleodieten av Loren Cordain. Stu Mittelman som skrev Slow Burn är också väldigt bra, han är ultramaratonmästare. 

Just nu är det mest Mark Sisson eller?

Ja, just att han sätter fingret på att så många elitidrottare är vältränade men så nära ohälsa på något sätt. Hur kan en sådan i mångas ögon hälsosam livsstil vara ohälsosam på lång sikt? Man utarmar kroppen, man stressar den väldigt hårt. 

Vad är det som gör att vissa idrottsmän blir kroniskt övertränade, det här Chronic Fatigue där kroppens alla endokrina system slår bakut. Man är värdsmästare i en konditionsidrott ena dagen, och tre veckor senare orkar man knappt gå till affären – det är intressanta aspekter!

Hur vanligt är det tror du?

Det finns ju. Min kompis Clas Björling som var en av världens bästa ironman-triatleter råkade ut för Chronic Fatigue. Han fick det där Epstein-Barr viruset, sannolikt efter mycket kronisk stress. Och även en historia av tidigare mycket fettsnål mjölmat.

…en tredje avslutande del av intervjun kommer!

Mer

Intervju med Jonas Colting – Del ett.

Jonas Colting om “kolhydratsbluffen” Coltings hårda debattartikel i Runners World

Colting: Ifrågasätt kostråden!

Njut av nyttig mat Krönika av Colting

Alla inlägg om träning på begränsad mängd kolhydrater