När ”farliga genvägar” har vetenskapligt stöd

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Évelyne Bourdua-Roy, allmänläkare som driver en LCHF-mottagning i Kanada:

Varför pågår det en kraftmätning mellan de som förespråkar LCHF och de som inte gör det?

Jag var nyligen inbjuden för att medverka i ett radioprogram för att diskutera resultaten av PURE-studien, som har publicerats i sin slutliga version. Jag var förväntansfull och kom dit med de bästa intentioner. Olyckligtvis gick det inte alls som förväntat…

De två programledarna flyttade fokus från studien och förde mig istället ut på ett farligt minfält: de kostråd som nutritionister och dietitister ger. Det är ingen hemlighet att den stora majoriteten av dietister baserar sina rekommendationer på de officiella kostråden och jag tror att den största anledningen till det är för att de är förbundna till det.

Våra kanadensiska kostråd är i princip en kopia av de amerikanska och är alltså lika dåligt understödda av vetenskap. Det är ingen hemlighet att de patienter som följer kostråden sällan blir friskare eller smalare. Som läkare är det exakt vad jag sett, särskilt hos patienter med diabetes eller andra livsstilsrelaterade kroniska sjukdomar.

I Kanada är kostråden just nu under omarbetning, vilket är en av anledningarna till att jag är förväntansfull över resultaten av PURE-studien.

OK. För det första, jag är medveten om att det är en epidemiologisk studie; direkt samband kan inte fastställas. Men den här studien visade ändå på många intressanta fynd:

1. Mättad fett korrelerar inte med hjärtsjukdom, hjärtinfarkt eller ökad kardiovaskulär dödlighet, och därmed kan icke-orsakssamband utläsas.
2. Det tycks finnas ett samband mellan högt intag av kolhydrater av alla slag och kardiovaskulär sjukdom.

Vad PURE-studien föreslår

Vi är alla överens om att orsak inte bevisas av samband. Det betyder inte att vi ska ignorera PURE-studien. Observerade samband kan hjälpa till att formulera goda hypoteser för framtida forskning. Jag tror att den kanadensiska myndigheten, innan de släpper sina nya kostråd, borde beställa några välgjorda randomiserade kontrollerade studier för att testa de samband PURE har funnit, för att avgöra om kolhydrater kan ORSAKA kardiovaskulär sjukdom. Och man ska uppmärksamma vad som generellt sägs i studien om fett och i synnerhet vad som sägs om mättat fett (se “Borde de fettsnåla kostråden ha införts?”)

För att läsa om PURE-studiens samband och non-correlations, ta en titt på det här fantastiska inlägget av 2 Keto Dudes. Mitt favoritstycke:

“Jag vänder mig till er dietister: det här borde lära oss att vi inte behöver förlita oss på svaga samband, när vi kan peka på riktiga RCT-studier som visar att LCHF reverserar typ 2-diabetes, möjligen den främsta riskfaktorn för kardiovaskulär sjukdom.”

Men jag fick aldrig tillfälle att säga det i etern …

LCHF är inte en farlig genväg

Några dagar senare publicerades en debattartikel som var skriven av några nutritionister och dietister och hade titeln “Näringslära: några absurda och farliga genvägar”. Artikeln var full av felaktig information och påståenden utan grund om LCHF och ketogen kost. Jag är läkare och arbetar med patienter som har diabetes. Att råda diabetspatienter att varje dag äta en kost med mycket kolhydrater, som sex till åtta portioner spannmål plus åtta till tio portioner frukt och grönsaker, är enligt mig det som verkligen är farligt.

Jag blev uppretad, minst sagt.

Flera av mina kollegor landet runt blev också uppretade.

Många läkare, vårdpersonal och patienter har fått möta “åsikter” från felinformerade personer. Ibland är det rent löjligt. Ibland är det tungt. Särskilt om du är ensam om att äta LCHF i din närmaste krets.

Här är en kraftigt förkortad version av vår replik. Den har fortfarande inte publicerats i tidningen, trots att den skrivits under av över 80 läkare från hela Kanada.

Dietisterna: LCHF är den nyaste modedieten. Målet är snabb viktnedgång.

Vårt svar: Människan har ätit lågkolhydratkost i tusentals år. En stor andel kolhydrater har vi bara ätit under de senaste 40 åren eller så. Den verkliga modedieten är fettsnål kolhydratrik kost. Det faktiska målet med LCHF är att reversera kroniska sjukdomar orsakade av felaktig livsstil, som typ 2-diabetes, insulinresistens, högt blodtryck, kronisk trötthet, kronisk smärta etc. Viktnedgång är mer en bieffekt och den är verkligen inte alltid snabb.

Dietisterna: LCHF-kost är så begränsande att sannolikheten att man håller sig till den, på kort eller lite längre sikt, är mycket liten.

Vårt svar: För det första, kosten är inte speciellt begränsad. Men låt oss säga att den är det. Vegetarianer står också inför begränsningar och det verkar inte hindra dem. Personer med glutenintolerans måste också göra val när det gäller mat. Personer som äter fettsnål kost med mycket kolhydrater står också inför en mängd begränsningar, om du tänker efter. Alla gör vi val när det handlar om mat.

Att besluta dig för att inte erbjuda dina patienter LCHF som valmöjlighet, för att du redan har bestämt dig för att man inte kan hålla sig till kosten, är inte god sjukvård. Informera patienterna och överlämna sedan beslutet. Om det fungerar för tusentals läkare och annan vårdpersonal, som redan har ätit på det här viset i åratal, då kan det fungera för andra också. Människor förtjänar att få veta att det finns ett val.

I vissa fall är alla kolhydrater dåliga

Dietisterna: Det är modernt att göra socker till fienden nummer ett, men alla kolhydrater är inte skyldiga. Det är skillnad på en frukt och en sötad läsk.

Vårt svar: Det är verkligen skillnad på naturliga råvaror och processad mat. Vi ska inte glömma att de flesta spannmålsbaserade produkter som rekommenderas i kostråden är processad mat. Dessutom skulle det vara mycket förenklat att tro att bara för att någonting är naturligt, som en frukt, gör det att man kan äta 8 till 10 portioner av det dagligen utan konsekvenser.

Kolhydrater innehåller glukos, eller glukos och fruktos. Medan glukos kan användas av alla celler i kroppen är det inte fallet med fruktos. Fruktos kan bara användas som energi av levern, men levern tenderar att omvandla fruktosen och förvara den i sina lager. Ett överskott av fruktos, och kolhydrater generellt, kan bidra till utveckling av fettlever. (Se Dr Nicolai Worm om fettlever)

För till exempel patienter med typ 2-diabetes orsakar en banan eller två skivor fullkornsbröd eller en liten burk cola (som alla innehåller ungefär samma mängd kolhydrater) samma sak: blodsockernivåerna stiger. Insulin kommer att krävas, antingen från bukspottkörteln, eller från bukspottkörteln och en injektion. En injektion föreskriven av en läkare.

Läkemedel kommer att behövas, med tiden i ökande mängd. Det är inte ovanligt med en diabetespatient som får tre eller fyra blodsockersänkande läkemedel… för att kontrollera högt blodsocker som orsakas av kolhydrater.

Är det inte vettigare att bara äta mindre socker så att blodsockret håller sig stabilt? Så att en mindre mängd läkemedel krävs?

Läkemedel har biverkningar och kostar pengar. Och det värsta är att de i många fall inte ens förbygger de komplikationer som är vanliga vid diabetes. För att huvudorsaken till problemet inte angrips, utan bara symtomen.

Vilken läkare eller dietist som helst som arbetar med typ 2-diabetiker kan skriva under på det: våra patienter blir inte friskare med tiden. Tvärtom. Att ha perfekt blodsocker med hjälp av en mängd läkemedel, inklusive insulin, är falsk trygghet.

Att dö av en hjärtinfarkt med perfekt blodsocker är inte målet.

Att först råda patienter att de ska äta mycket kolhydrater, även om de är naturliga och oprocessade, för att sedan medicinera för att hålla blodsockret under kontroll för det kolhydraterna orsakar i kroppen, är absurt.

Därför är en balanserad kost inte en god idé

Dietisterna: Kroniska sjukdomar orsakas inte av socker eller fett, utan av ett överflöd av processad och ultra-processad mat som innehåller mycket fett, socker och natrium. Vi måste sluta anklaga endast en makronutrient och sikta på att äta en balanserad kost.

Vårt svar: Återigen, de flesta spannmålsprodukter som kostråden förespråkar är just det: processade och ultra-processade. Vad ska vi tycka om den här produkten, som har fått godkänt av the American Heart Association? Tillverkad av fullkorn.

Genom att “äta balanserat” antar jag att man avser de kanadensiska kostråden. Hur kan ett intag av 65 procent kolhydrater, vilket rekommenderas, anses som “balanserat”?

Och var är vetenskapen bakom rekommendationerna i kostråden? Var är de berömda långsiktiga studierna och RCT-studierna som visar att en fettsnål kost med mycket kolhydrater är det hälsosammaste och säkraste för alla på vår planet? Leta hur länge du vill, du kommer inte att hitta några.

Att ge folk fel instruktioner

Dietisterna: Hälsa handlar inte om en viss mängd nutrienter, det handlar om att utveckla hälsosamma vanor över hela världen.

Mitt svar: Jag ogillar starkt det argumentet. Och det borde du också göra. Jag översätter budskapet:

Om du inte är frisk, om du är överviktig eller har typ 2-diabetes eller högt blodtryck eller gikt eller kardiovaskulär sjukdom eller lider av kronisk trötthet eller kronisk smärta, inklusive migrän eller Alzheimers eller fettlever etc, är det för att DU inte har en hälsosam livsstil. Det är ditt fel. Det är rätt åt dig.

Det kan aldrig bero på att du äter enligt kostråden. Det kan aldrig bero på att du följer råden du får av sjukvårdspersonal. Det kan aldrig bero på att att vi har fått dig att tro att det bara handlar om kalorier in/kalorier ut och att du måste träna och tänka på kalorierna för att nå en hälsosam vikt. Vi gav dig en enkel lösning. Om du fortfarande är sjuk är det helt klart DITT eget misslyckande.

Nästa gång min man ska laga mat ska jag, bara på skoj, ge honom fel ingredienser och fel instruktioner. När han misslyckas kommer jag att klandra honom och få honom att känna sig som en usel kock och jag kommer att lägga ansvaret på honom för att vi får gå hungriga den kvällen.

Det fanns ännu fler påståenden i debattartikeln. Jag skulle kunna skriva en hel bok för att motbevisa bara den artikeln. Förutom att bli uppretad över plattheten i argumenten och det faktum att deras uttalanden inte stöds av vetenskap, är jag ledsen över den generella bristen på öppenhet och vetenskaplig nyfikenhet. Jag skulle gärna samarbeta med dietister för att utbilda patienter som är intresserade av LCHF. Jag är övertygad om att det inte finns en dietist som inte skulle vilja ha de resultat vi får på vår praktik.

I slutänden är förmodligen det mest absurda att det existerar en kraftmätning mellan vårdpersonal som är för LCHF och vårdpersonal som är mot LCHF, när det verkliga problemet är att se till att våra kostråd vilar på vetenskaplig grund, utan påverkan från finansiella intressen.

—
Dr Èvelyne Bourdua-Roy