Att gå ner 45 kilo och hålla vikten i 17 år

Första gången Giulia Preziusos förstod att hon hade problem med vikten var hon fem år och gick i skolan.

“Jag minns att vi stod i kö på golvet i hallen. En sköterska tog in oss en i taget för att väga oss. När jag klev upp på vågen sa mig hennes ansiktsuttryck att något inte stod rätt till. Så sa hon, ’Wow, 36 kilo. Det är mycket,’” minns Giulia. “Och jag kommer ihåg att de andra barnen skrattade åt hennes reaktion på min vikt. Det var då det sjönk in att jag var större än alla andra och att det var ett problem.”

Det var inte bara i skolan Giulia fick påpekanden om vikten, hon fick mycket mer sårande och negativ respons hemma.

“Min mamma, som själv var överviktig, såg till att jag inte glömde bort att jag var för tjock. Och min pappa klargjorde ofta att han var besviken på min vikt,” säger hon. “Vänner och familj fällde kommentarer om att jag hade kunnat vara en söt flicka om jag bara hade kunnat gå ner i vikt. Men jag tror att det som skadade mig mest var när personer i vår italienska omgivning sa, ’Che pecchato,’ vilket betyder ’Så synd.’ När du växer upp som katolik och får höra det skadar det verkligen dina känslor. Mat blev min tröst och min fiende.”

Dessutom var de dubbla budskap hon fick kring mat förvirrande och frustrerande.

“Jag kunde aldrig njuta av maten hemma för man gjorde ständigt åtlöje av mig och fick mig att skämmas för hur mycket jag åt och vägde. Dessutom innebar det en konflikt för mig att italiensk kultur menar att mat är kärlek. När mamma erbjöd en andra och en tredje portion vid middagsbordet och du inte tackade ja, då kommunicerade jag till henne att jag inte älskade henne. Men samtidigt sa pappa, “Du behöver inte äta mer.’”

Detta konstanta fokus på vikten tillsammans med försöken att göra båda föräldrarna nöjda, ledde till att Giulia började gömma mat och äta i smyg när hon var ensam.

Trots att hon kämpade med vredesutbrott och försvarsattityd både hemma och i skolan, utvecklade hon ett sinne för humor, vilket har hjälpt henne att överleva.

“I high school skaffade jag mig vänner från hela världen: vid vårt lunchbord satt flickor från Grekland, Nigeria, Dominikanska Republiken. Som första generationens amerikaner var vi annorlunda jämfört med den typiska helamerikanska familjen. Mina bästa vänner, som bodde på andra sidan gatan, var också första generationen, från Turkiet, och vi var alla feta. Vi umgicks och åt mycket tillsammans, mat betyder mycket i våra kulturer. Men olyckligtvis var den också livsfarlig,” säger hon, sorgset.

Hennes husläkares råd för att gå ner i vikt var allt annat än hälsosamt och hållbart i längden: fen-phen – ett läkemedel för viktnedgång som senare togs bort från marknaden för att den äventyrade hjärthälsan – och kålsoppedieten, en näringsfattig modediet.

När hon vägde 120 kilo funderade Giulia allvarligt på en viktnedgångsoperation. Men trots att hon uppnådde kriterierna för vikt fick hon vid konsultationen med kirurgen veta att hon vid 18 års ålder var för ung för att genomgå operationen.

Att gå ner i vikt med Atkins

Det blev en vändpunkt för henne; hon insåg att hon behövde hitta ett sätt att gå ner i vikt på egen hand – utan kirurgi eller farliga läkemedel.

8 februari 1999 lovade Giulia och hennes vänner varandra att banta och gå ner i vikt för gott. Trots att hennes vänner bestämde sig för Viktväktarna valde Giulia, tack och lov, Atkins.

“Det kändes som om jag behövde äta mycket mat och jag tyckte inte om att Viktväktarna begränsade portionsstorlekarna. Jag ansåg heller inte att fettfria bakelser nödvändigtvis måste vara en del av min kost i början,” säger hon.

När Giulia väl påbörjade Atkins var hennes viktnedgång snabb, lätt och stabil.

“Jag gick ner 34 kilo under de första fyra månaderna och efter tio månader hade jag gått ner 57 kilo. Det var som att ta av sig en tjockisdräkt,” ler hon. “Redan från start promenerade jag mycket, vilket definitivt var till hjälp, trots att det var utmanande för mig i början. Men det är den typen av resultat du vill se när du är sjukligt fet. Du vill ha någonting som går snabbt och är effektivt, annars kommer du att kasta in handduken.”

“Det är inga problem för mig att äta ägg, ost och kött,” fortsätter hon. “Jag menar, det är inte ett straff. Du saknar egentligen ingenting.”

Trots att Giulia i början vägde och bokförde all sin mat, hela tiden kontrollerade urinketoner och tränade, lärde hon sig med tiden ett mer avslappnat förhållningssätt till sin viktnedgång.

“Det fanns en tid då jag hade stort fokus på att kontrollera allt. Jag insåg med tiden att det var ohälsosamt och slutade gradvis med det.”

Giulia höll koll på sitt matintag på MyFitnessPal för hon tycker om att det fungerar tillsammans med FitBit. Hon berättar att hon nyligen börjat fokusera mer på att äta ketogent än på kalorier, hon håller sig mellan 30 och 50 gram kolhydrater de flesta dagar.

“Trots att jag huvudsakligen tycker om att äta riktig mat, är Atkinsbars och Questbars en del av min livsstil. Det är bekvämt att ta till när jag är bakom stängda dörrar hela dagen på arbetet.”

En typisk matdag för Giulia

Frukost (07:00-08:00):
Äggröra på tre ägg med fetaost och korv ELLER en proteinshake gjord av proteinpulver, mandelmjölk och frusna bär.

Kaffe med grädde och Splenda (sötningsmedel).

Lunch (11:30-13:00):
Sallad med tonfisk eller kyckling, Philly cheesesteak med mycket ost, lök och champinjoner.

Mellanmål (15:00-15:30 pm):
Proteinbar och iskaffe.

Middag (19:00-21:00 pm):
Grillad kyckling eller kött.

“Jag äter grönsaker ibland, men jag gör inte några större ansträngningar för att få in det i min kost ,” säger Giulia. Jag älskar blomkålsris, men även det måste jag vara försiktig med. Min matsmältning fungerar tack och lov mycket bra. Jag försöker att äta riktig mat och sparar kolhydraterna till sånt jag tycker om.”

Trots att hennes dagliga kolhydratintag i regel är lågt, gör hon enstaka undantag och äter mat med mer kolhydrater, beroende på tillfälle.

“Jag har inte kunnat sitta ner och äta en tallrik pasta eller ris och må bra under de senaste 18 åren, jag undviker det helt enkelt. Men jag äter en pizza var tredje månad eller en efterrätt på en födelsedag någon gång utan att tänka på vad den innehåller eller om det är LCHF,” säger hon.

“Men jag gör det inte speciellt ofta, jag vet att jag fixar allt bättre om jag håller mig till LCHF och glutenfritt,” fortsätter Giulia. “Det känns så rätt för mig. För mig går mat och mående hand i hand.”

Trots att hon deltar i en LCHF/keto Facebookgrupp har hon inte många vänner hon umgås med som följer livsstilen. Å andra sidan lever hon ensam och det gör att det är lätt att laga och förbereda maten hon äter. Nyligen började en av kollegorna på mottagningen där hon arbetar som terapeut, med LCHF.

“Vår arbetsplats är numera LCHF-vänlig,” ler hon. “Allt snask med mycket kolhydrater har ersatts av sånt som hårdkokta ägg, microbacon och ostkuber. Vi har alltid lättlagad, LCHF-vänlig mat att äta.”

Förutom att hålla sig till LCHF, tränar Giulia regelbundet, men hon är inte besatt.

Träning

“Numera tränar jag fyra dagar per vecka som mest, ibland fem. Jag älskar att träna, men jag lider också av kronisk smärta, jag har alltså vissa begränsningar och behöver tänka på det. Jag menar, jag lyfter inte 160 kilo på axlarna som jag brukade göra. Men jag ägnar mig mycket åt konditionsträning. Förra lördagen och måndagen promenerade jag fem kilometer och på söndagen en mil, med lite joggande här och där. Jag går riktigt snabbt, jag är lite för tung för att springa längre sträckor,” skrattar hon.

“Jag tycker mycket om att promenera och vandra. Att cykla är en annan favorit och Zumba är väldigt roligt. Jag träffar mina väninnor på gymmet för att gå på Zumba på måndagar och fredagar. Jag går också på spinning. Ibland går jag på löpbandet, men jag föredrar att vara utomhus om det är vackert väder. Jag tränar också knäböj, ”leg day”, överkropp och rygg, samt mage varannan dag. Jag får definitivt en bra blandning,” ler hon.

Giulias bästa tips

Här är de bästa tipsen för dig som vill bibehålla en stor viktnedgång:

1. Var alltid förberedd. “Att förbereda sig är mycket viktigt, i synnerhet om du är en upptagen person. Att inte planera är det som kommer att göra att du misslyckas, det har jag lärt mig,” säger Giulia. “Du vill inte komma hem till ett tomt kylskåp.”
2. Träning går inte att välja bort. “Det är en del av att få ett långt liv. Vi måste vara positiva. Det är inte ett straff. Om vi kan förstå att det till viss del frigör samma endorfiner som mat, och till och med droger, skulle vi vara mer positiva och tänka mer på det än vi tänker på mat.”
3. Förstå att du är värdefull “Du är värd ansträngningen snarare än att gena genom hörnen och bara äta vad som helst som är tillgängligt, bara för att det är lättare. Du är värd att planera, du är värd mat av hög kvalitet, du är värd att må bra. Hos många av mina patienter lägger jag märke till att de inte tycker om sig själva, även om de går ner i vikt. För att de ska vara framgångsrika även fortsättningsvis, behöver jag lära dem att älska och ta hand om sig själva. Om du inte kan älska dig själv kommer du inte att lyckas,” sammanfattar Giulia.

Du hittar Giulia på Facebook, Defining Moments LLC och Instagram @definingmoments_llc.

—
Franziska Spritzler, RD

Att bibehålla viktnedgång på lång sikt

 
Vill du läsa fler framgångsberättelser om att bibehålla viktnedgång långsiktigt och hur man har lyckats? Här är våra tre populäraste inlägg:
 

Viktnedgång

För fler tips om att gå ner i vikt och bibehålla vikten långsiktigt, ta en titt på den här guiden:

Så går man ner i vikt

Kom igång

Anmäl dig till vår gratis tvåveckors LCHF-utmaning!

Du kan också använda vår gratis guide LCHF för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt rekommenderar vi vårt splitternya verktyg Kostdoktorns veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.

Mer

LCHF för nybörjare

Hur man går ner i vikt

Stöd Kostdoktorn

Vill du ge ditt stöd till Kostdoktorn och få tillgång till bonusmaterial? Ta en titt på vårt medlemskap.

Gratis provmånad

Fler framgångshistorier

Ta del av över 500 framgångshistorier.

Vill du också inspirera?

Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.

Mejla din historia till annika@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är OK att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa.