Borde du äta kolesterolmedicin?

Borde du äta kolesterolmedicin, en så kallad statin? Debatten går het och detta blir säkert ett kontroversiellt inlägg.

Vissa menar att ingen borde äta sådana mediciner, att de ger massor av biverkningar och inga fördelar eftersom hjärtsjukdom ”inte har med kolesterol att göra”.

Andra menar att de flesta människor (även friska) borde ta statiner dagligen för att förebygga hjärtsjukdom, då de är ”effektiva och nästan biverkningsfria”. Många läkare skriver för säkerhets skull ut statiner till alla sina patienter med ett kolesterolvärde över någon godtycklig siffra (exempelvis kolesterol över 5, vilket de flesta svenskar har).

För- och nackdelar

Sanningen ligger förstås någonstans mellan dessa extrema alternativ. Statiner har visats kunna minska risken för hjärtsjukdom, särskilt hos personer som redan är hjärtsjuka. Dock så har de även en tydlig risk för biverkningar, som ökad risk för diabetes, muskelvärk, svaghet, ökad trötthet och faktiskt aningen sänkt IQ, m.m.

Så vem tjänar på sådan medicin? Borde du äta den? Det har kommit nya riktlinjer från Läkemedelsverket som är ett stort steg i rätt riktning.

Här är ett klokt gästblogginlägg i ämnet från dr Anders Tengblad, som tidigare bloggade själv på bloggen DiabetesDoc:

Gästblogg

Det har kommit nya riktlinjer från Läkemedelsverket (5:2014) om förebyggande behandling med läkemedel. Riktlinjerna finns också med i Socialstyrelsens nya diabetesriktlinjer. Om du är 100 % motståndare till att ta läkemedel för att förebygga sjukdom så kommer du förstås inte gilla dessa riktlinjer. Personligen tycker jag riktlinjerna är bra. Fokus flyttas från målvärden till att behandla den totala risken.

Om du har gått på en hälsokontroll så kan det hända att du fått en kommentar om ditt kolesterolvärde, högt eller lågt, bra eller dåligt. Om värdet varit högt har du troligen fått rekommendation om att ändra kost eller ta läkemedel i form av en statin. Jag tror tyvärr att många uppmanats att ta statiner i onödan. Några har dock samtidigt inte fått förebyggande läkemedel som borde fått det pga att man felbedömt deras risk.

Enligt de nya riktlinjerna ska statiner bara användas när den totala risken för död i hjärt-kärlsjukdom inom 10 år är högre än 5 %, oavsett vad kolesterolvärdet är (man reserverar sig dock för LDL-värden över 5 då personen förmodligen har ärftligt förhöjda värden).

Att behandla beroende på total risk istället för på ett förhöjt värde är ett nytt sätt att se på behandling. Dessutom avfärdar man läkemedel som bara påverkar kolesterolvärdet, men inte har visat nytta avseende hjärt-kärlsjukdom. Detta gäller flera läkemedel. Men faktum är att detta även gäller lågfettkost, exempelvis margariner som i vissa fall kan leda till något lägre kolesterolvärde, men inte visat någon som helst nytta i övrigt.

Även om vi numera vet att åderförkalkning startar pga inflammation och inte pga för mycket fett i blodet, så är det ändå ett faktum att statiner kan minska risken för hjärtinfarkt hos patienter med hög risk för hjärtinfarkt och det är där de kan göra nytta. Statiner har biverkningar, ex muskelvärk, men kan också ge lätt förhöjt blodsocker. Om man ger läkemedlet till en patient med låg risk för hjärtsjukdom blir den totala effekten därför negativ, men om patienten har hög risk så överväger nyttan.

Risken för framtida hjärt-kärlsjukdom har beräknats utifrån tidigare befolkningsstudier och har bakats in i en riskkalkylator som kallas Score. En internetbaserad variant finns på: http://icd.internetmedicin.se/kardiovaskular-risk

Testar man i riskkalkylatorn att mata in värden för en icke rökande 55 årig man med normalt blodtryck med kolesterol på 7 så blir risken 3 % och statin är således inte aktuellt. Likaså blir risken för en icke-rökande kvinna i 65 års ålder med normalt blodtryck och kolesterol på 7 bara 3 %, medan risken för en man i 65 års ålder är högre och statin kan vara aktuellt.

För den som har diabetes rekommenderas riskberäkning på www.ndr.nu/risk. Här finns fler parametrar att fylla i, till exempel HDL, men känslan är att många med diabetes över 45 år har indikation för statin.

Man kan förstås tycka att riskberäkningarna baseras på alltför begränsade faktorer. Ärftlighet, bukfetma, psykosocial stress, matvanor mm finns inte med, dessa faktorer kan ju både öka och minska risken för den enskilde personen. På det hela taget tycker jag dock att fokus på den totala risken istället för enskilda målvärden är ett stort steg framåt mot en bättre läkemedelsanvändning.

Alla läkare är förstås ännu inte uppdaterade på riktlinjerna. Om du i samband med ett läkarbesök får rekommendation om statin så tycker jag du ska fråga om rekommendationen är baserad på målvärde eller risknivå.

Anders Tengblad
MD, PhD

Kommentar till gästbloggen

Jag tycker detta är ett stort steg i rätt riktning. Alla läkare som förskriver statiner – liksom deras patienter – borde ta till sig två saker ur de nya riktlinjerna från Läkemedelsverket:

1. Statiner ska normalt inte tas bara på grund av ett visst kolesterolvärde.
2. Det är istället en hög total risk för hjärtsjukdom som kan göra det värt att medicinera med en statin.

I praktiken innebär detta – aningen förenklat – att statiner oftast är klokt att ta för personer som redan har känd hjärtsjukdom, samt att det mer sällan är värt att riskera biverkningarna med statiner för personer utan känd hjärtsjukdom.

Problemet vid LCHF-kost

Som dr Tengblad skriver så är den vanliga riskberäkningen man använder förenklad och inkluderar enbart ålder, blodtryck, rökning och totalt kolesterol.

Att förenkla till att bara använda totalkolesterol är ett stort problem för personer som äter LCHF. Riskberäkningen lär då ge falskt hög risk och man kan därför föreslås statinbehandling i onödan.

Orsaken är att LCHF genomgående – i upprepade studier liksom i verkligheten – kraftigt höjer det goda kolesterolet, HDL. Ett högt sådant värde innebär statistiskt mycket lägre risk för hjärtsjukdom. Samtidigt innebär mer HDL-kolesterol också ett högre totalt värde och därför helt felaktigt att den förenklade riskberäkningen visar högre risk på grund av mer HDL-kolesterol trots att risken i verkligheten är lägre!

Det är inte ett försumbart fel. I praktiken har man som LCHF-ätare med högt HDL-värde (över 1,5 eller kanske till och med över 2) en klart lägre statistisk risk för hjärtsjukdom än vad riskberäkningen visar och om man ligger på gränsen för att rekommenderas en statin så är det antagligen en dålig idé.

Sammanfattning

Denna förenklade modell är ännu sann i de flesta fall:

• Hjärtsjuka tjänar oftast på statiner.
• Icke-hjärtsjuka tjänar sällan på statiner.

Den som får statiner förskrivna utan att ha känd hjärtsjukdom bör fråga sin läkare om det baseras på föråldrade kolesterolgränser eller de nya riskbedömningarna. Och om det gäller det senare bör man som LCHF-ätare få sin risk justerad även för sitt HDL-värde innan man överväger behandling. Annars kan chansen till nytta vara liten jämfört med risken för biverkningar.

Livsstil

Slutligen får man förstås inte glömma att piller bara är ett sätt att påverka sin risk för hjärtsjukdom. Man kan påverka den minst lika mycket med livsstilförändringar.

Undvik att röka (förstås) och försök hålla en bra vikt, ett bra blodtryck, bra blodsocker och bra fördelning på kolesterolet. Lågkolhydratkost kan hjälpa med allt utom rökningen.

Till slut är förhoppningsvis din risk så låg att statiner är fullständigt onödigt.