Eden hade kämpat i åratal. Under några veckors tid kunde hon äta bra, men så tog sötsuget över och hon frossade i alla sorters sötsaker. Hon kunde inte gå ner i vikt, hon hade pre-diabetes och hon kände sig för trött för att jobba.
Till sist fann hon verktygen hon behövde för att göra sig fri från beroendet. Hon har nu varit sockerfri i hundra dagar, någonting som tidigare skulle varit omöjligt. Här är berättelsen om hur hon gjorde och hur det förändrade hennes liv.
Andreas,
Jag är ingen framgångshistoria – än. Åtminstone inte på det typiska sättet.
Jag har följt din sida i ett par år nu och älskar all fakta och alla insikter när det gäller det här sättet att äta. I ungefär fem år har jag ätit en paleoinspirerad kost, men låt oss säga att jag har följt den löst.
Jag tyckte om maten, visste att det fungerade för mig (för att jag mådde bättre) och jag kunde hålla mig till kosten i ungefär tre veckor mellan varje återfall. Suget blev sedan för övermäktigt, jag frossade i socker, bröd och kolhydrater. Det brukade vara i ungefär en vecka och sedan tog jag tag i mig själv och hoppade på tåget igen.
Detta pågick i flera år. Jag gick ner minimalt i vikt och kände mig konstant missnöjd med vikten, tröttheten och humörsvängningarna som verkade höra till. (Jag är kvinna, 40 år och väger 136 kilo). Så, jag gjorde hela tiden nya försök med paleo, lyckades hantera det i några veckor eller ibland längre tid, men blev alltid övermannad av mitt starka och återkommande begär efter socker.
Och så fortsatte det. Några veckor paleo och så tappade jag greppet. Nästa månad, några veckor paleo och sedan tappade jag greppet.
Jag kände mig som ett ständigt misslyckande. Näringslära är ett stort intresse och jag siktade på en examen i holistisk näringslära, men var tvungen att skjuta på mina planer eftersom min trötthet var så förlamande att jag inte kunde jobba heltid, ha ett liv och dessutom studera. I ärlighetens namn, vissa dagar tog jag mig inte ens till jobbet.
Faktum är att min trötthet blev så förlamande och min hälsa så skör att jag till slut var tvungen att ge upp mitt heltidsjobb. Jag kunde bara inte klara av det längre. Jag undrade om jag någonsin skulle bli pigg igen. Vid den här tiden hade jag lidit av metabolt syndrom i flera år, jag var pre-diabetiker balanserande på gränsen till diabetes.
Så jag gjorde det till mitt jobb att bli frisk. Jag började med LCHF, men den där cykeln bara fortsatte – jag åt bra ett par veckor, sedan tillbaka till sockerträsket i en vecka eller två och upp på hästen igen. Jag fick diagnosen insulinresistent PCOS, dessutom hade jag riktigt kraftig PMS eller premenstruellt dysforiskt syndrom (PMDD). Jag fick en förklaring till mina cykliska misslyckanden med kosten.
Men jag var fortfarande tvungen att hantera dem. På din sida läste jag allt jag kunde hitta av Bitten Jonsson, om sockerberoende. Under de där dåliga veckorna kände jag mig ibland som en missbrukare på jakt efter en fix. Jag läste vidare om mina hälsoproblem och insåg att det bästa sättet att lyckas bli kvitt det jojo-liknande begäret var att hålla sig helt borta från socker i minst ett halvår.
Jag visste redan att LCHF hjälpte mig, men jag var tvungen att hålla mig till kosten i ett halvår till ett år för att verkligen se fördelarna på lång sikt. Inte bara gå ner ett par kilo för att sedan gå upp allt igen veckorna efter, när suget slår till.
Jag hade nu all denna kunskap, men kunde fortfarande inte ta till mig fördelarna fullt ut eftersom jag inte kunde se bortom mitt begär efter sött. Jag var tvungen att sluta med socker. Jag gick i flera veckor till en terapeut som var specialiserad på ätstörningar. Min målsättning var att bli kvitt sockret, men jag blev tillsagd att det jag just då behövde var att utforska mina känslor kring mat snarare än att utesluta vissa livsmedel. Jag gav det ett försök.
Jag är mycket tacksam över redskapen jag fick där. Konceptet att vara närvarande i ätandet och vänlig mot mig själv, det är bra saker. Men efter fyra månader hade jag fortfarande inte någon konkret plan på hur jag skulle lyckas sluta med socker och bli av med suget som övermannade mig under den dåliga veckan. Jag kände mig smått desperat. Jag tittade återigen på alla videos med Bitten Jonsson.
Så, det var med ordentlig ångest jag påbörjade en sockerfri kostplan i februari 2016. Jag var förberedd. Jag hade en plan B för avsteg. Jag hade nödplaner för återfall. Jag hade om/sedan planer. Jag bara måste genomföra detta. Det var min enda målsättning. Och det fortskred som väntat. Flera veckor av god kosthållning följdes av den där veckan med begär efter sött.
Vid den här tidpunkten tog jag också del av dr Fungs program – jag ägnade mig år periodisk fasta, mätte mitt blodsocker och förde matdagbok. När den dåliga veckan var i antågande aktiverade jag alla mina nödplaner – tillskott, träning, bön, mycket sömn, rikliga mängder bra fett, supportgrupp, videos, bloggar, din sida. Allt. Jag överlevde. Jag gjorde det knappt, men jag gjorde det. Jag överlevde helskinnad den där första dåliga veckan.
Nu har det gått 15 veckor. Den här helgen firar jag hundra dagar som sockerfri. Varje månad sedan februari, när just den där veckan kommer, tar jag till allt i min verktygslåda. Jag vet att jag måste göra det här för att må bra i långa loppet. Just nu är ett halvår mitt kortsiktiga mål. Att få detta att fungera i ett halvår utan den där galna jojo-cykeln skulle kännas så fantastiskt.
Vad är bättre nu, med LCHF, än för hundra dagar sedan?
Min energi. Den kan alltid bli bättre, men det går verkligen åt rätt håll.
De dåliga veckorna – de är inte längre så intensiva, överväldigande eller hemska. Senast insåg jag att det faktiskt går att överleva en sådan vecka utan att ligga i sängen och lida av extrem trötthet. Det finns dagar då jag måste ta det lugnt, göra mindre och gå tidigare till sängs, men för varje cykel blir de dagarna allt färre och dessutom mindre intensiva.
Jag äter mer fett än någonsin. Jag trodde att jag var bra på att äta fett, men jag började titta på mina makronutrienter och äter nu 20 gram kolhydrater per dag och ungefär 80 gram protein, eller mindre. Resten är fett.
Med hjälp av nötter och ost överlevde jag de första dåliga veckornas sug. I början av maj uteslöt jag även mejeriprodukter eftersom min viktminskning hade avstannat. (Jag kan äta smör och vispgrädde utan problem, men inte ost eller mjölk). Och vet du vad, jag började gå ner i vikt igen.
Jag har ägnat mig åt 24-timmarsfasta 2-3 gånger per vecka sedan februari. Nu fastar jag också längre perioder, som 3-4 dygn. Jag mår bra och kan hantera det med hjälp av benbuljong, kokosolja och gräsbetat smör.
Min sömn är bättre. Jag har lagt ner mycket möda på det, för min energi, min sömn är verkligen så mycket bättre. Om jag har svårt att somna gör jag örtte, lägger till kokosfett och smör och tar en magnesiumtablett och jag befinner mig snart i drömlandet. Jag går dessutom upp tidigt varje dag. Vem trodde att det skulle hända?
Jag jobbar igen. Pålitligt. Jag oroar mig fortfarande för mina dåliga veckor och den brist på energi jag då upplever. Jag planerar dessa veckor noga så att jag har mindre att göra och inte tar ut mig. Men jag jobbar.
Den här veckan har mitt blodsocker varierat mellan 4,0 och 5,9, vilket känns hoppingivande.
Jag har gått ner nästan 18 kilo.
Jag fungerar. De dåliga dagarna kommer, men jag fungerar. Jag upplever till och med dagar med energi, fokus och drivkraft.
Jag vill bara tala om att detta koncept verkligen fungerar. Tack för din fantastiska sida – recepten, nyheterna, framgångshistorierna, dina videos, all information. Det har hjälpt mig så mycket.
Vi kan alla uppleva fantastiska saker!
Eden
Grattis Eden! Att lida av sockerberoende är verkligen mycket tufft och ingenting man bör ta lätt på. Du har gjort ett fantastiskt jobb med dina nödplaner, fortsätt precis så!
Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.
Nedan kan du läsa och se hur du kan göra om du vill testa själv, samt historier från många andra som testat.
