Att strunta i fördomarna om LCHF

Här följer ett översatt gästinlägg av Anne Mullens, kanadensisk journalist och författare, specialiserad på vetenskap och hälsa:

Jag har alltid tänkt på mig själv som en fredlig person som inte gillar bråk. Under många år av social samvaro med andra människor har jag lärt mig att det, vanligen, mest effektiva sättet att hantera de flesta problem i livet är att vara rationell och lugn och hålla känslorna under kontroll — och med vänlighet — om det alls är möjligt.

Men ibland är det inte lätt, suck.

På senare tid har jag känt mig irriterad, till och med arg och uppretad, när det gäller lögnerna, halvsanningarna, bedrägerierna eller bara de djupt okunniga uttalandena som i dessa dagar snabbt förökar sig och handlar om LCHF.

Den senaste månaden har jag behövt behärska mig för att inte skicka indignerade, snorkiga, faktaspäckade mejl för att bestrida de senaste dåligt underbyggda eller direkt vinklade artiklarna i etablerad media.

Det är inte en modediet; och vi är inte idioter som inte vet vad vi håller på med

På senare tid har rapporterna duggat tätt om hur dåligt LCHF är, där LCHF och ketogen kost beskrivs som den senaste löjliga modedieten vars följare är alltför dumma eller lättlurade för att förstå att den 1) orsakar skada; 2) är ineffektiv eller orealistisk; 3) utsätter oss (eller våra barn) för framtida hälsorisker; 4) är ohållbart för vanligt folk; eller 5) är dålig för planeten.

Det gör mig ledsen — speciellt när så många av oss har fått så fantastiska hälsoförbättringar genom att dra ner på kolhydrater och öka fettintaget. Jag oroar mig för alla människor som inte får den livsförändrande hjälp de skulle kunna få stora hälsovinster av, för att deras favorittidning eller en inflytelserik bloggare ägnar sig åt okunniga yttranden som avråder dem från att ens försöka.

Jag får mejl från Google Alerts varje gång orden ”low carb”, ”low carb high fat” ”LCHF” ”ketogenic” eller ”keto” dyker upp i webb-baserade publikationer. Under de senaste sex veckorna har jag fått dussintals av dem. Ökningen beror delvis på den årliga januarifrossan av kost- och träningsrelaterade artiklar och delvis på att keto plötsligt går från att vara obskyrt till att bli en het (om än ibland missförstådd) trend. För tre år sedan, när jag började diskutera ”keto”, var det ingen som hade en aning om vad jag pratade om. Nu har fler och fler åtminstone hört talas om det från någon de känner.

Vissa vittnesmål och rapporter utgör fantastiska framsteg när det gäller rättmätigt erkännande för LCHF som kosthållning. Till exempel utkom den högst inflytelserika, högt ansedda Journal of the American Medical Association (JAMA), som läses av ett stort antal allmänläkare i in Nordamerika, den 16 januari med en välvilligt inställd översikt över hur man kan använda LCHF. Att publicera den typen av information för tusentals läkare ökar chansen att patienter blir rekommenderade ett försök med LCHF av den person de betraktar som sin främsta medicinska expert. Som många av läsarna här vet kan bara två veckor med LCHF vara en ögonöppnare. Visst, LCHF kanske inte fungerar för alla, men när du väl har upplevt de positiva effekterna och mått bättre än du gjort på åratal, blir det en livsstil som håller i evighet.

Är det bättre att operera bort friska organ än att rekommendera LCHF? Vansinne!

Varje steg framåt när det gäller det som publiceras hänger ofta samman med ett steg bakåt. I samma utgåva av JAMA, och länkad på samma internetsida, fanns två artiklar om fördelarna för magsäckskirurgi — där man minskar storleken på magsäcken — för att gå ner i vikt och reversera diabetes. En artikel jämförde två typer av magsäckskirurgi; den andra var en mycket positiv patientreklam som handlade om sleeve gastroectomy — som i grunden skär av hälften av patientens magsäck. Ingen av artiklarna nämnde någonstans möjligheten av att uppmuntra patienter att ge ketogen kost en chans innan man tar till kniven.

Jag blir förbluffad och rosenrasande över att medicinska organisationer och experter i nyckelposition är så ivriga att rekommendera invasiva, riskabla kirurgiska ingrepp, med potentiellt allvarliga komplikationer. Operationer som tar bort stora delar av friska, fungerande organ, medan man samtidigt tvekar att ge råd om eller stötta patienten i att åtminstone göra ett försök med ketogen kost. Det är vansinne.

Samma gamla vanliga

Lika frustrerande är när inflytelserika publikationer med stort antal läsare sammankallar samma gamla expertpaneler och framför samma gamla råd ”ät mer frukt, grönsaker och hälsosamt spannmål” eller ”ät mindre och spring mer”, det som vi har hört i åratal — och som för de flesta av oss bevisats vara fullständigt ineffektivt. Det är vad US News & World Report gjorde i januari i sin rankning av bästa dieterna, där de utpekade LCHF/ketogen kost som den allra sämsta kosten. Lyckligtvis skrev Nina Teicholz och Gary Taubes ett fantastiskt debattinlägg i Los Angeles Times, men de som läser den ursprungliga rapporten kanske aldrig läser den välformulerade och svidande kritiken i en annan publikation.

En artikel som fördömer ketogen kost och som särskilt störde mig skrevs av en dietist som hjälper patienter med IBS. ”Ketogen kost är bara helt fel” menade hon, och gick över till att lägga fram sin åsikt att kosten skulle skapa allvarliga matsmältningsproblem och öka risken för tjocktarmscancer. Den ståndpunkten är inte baserad på någon speciell forskning utan på antagandet att kosten alltid innehåller en stor andel rött kött — när den faktiskt, som vi alla vet, kan innehålla mycket liten mängd kött eller till och med vara vegetarisk. Även den forskning som visar att rött kött är cancerogent har allvarliga brister. Ändå påstår hon med stor säkerhet: ”Ketogen kost är ett skolboksexempel på ett ätmönster som ökar risken för cancer.”

Vad som bidrog till min frustration var att jag nyligen hade skrivit en vetenskapsbaserad artikel om förbättringar av IBS med hjälp av LCHF, där erfarenheter av dramatiska förbättringar var vanligt förekommande. Personer med den här besvärande och ibland socialt isolerande åkomman som kan begränsa livet i decennier, märker vanligen inom två veckor om ketogen kost mildrar symtomen. Vad som gjorde mig så arg var att den här inflytelserika experten på IBS helt i onödan skrämde sina läsare från att försöka sig på en enkel och potentiellt effektiv behandling, utan att ens bry sig om att göra någon efterforskning.

Skrämselpropaganda

På ett liknande sätt skrev i januari en inflytelserik dietist som arbetar för Good Housekeeping ”The ketogenic diet is B.S. for weight loss”. I sitt något irrationella klagande lyfte hon också, utan vetenskapligt stöd, framtidsutsikterna för högre cancersiffror och benskörhet som en anledning att hålla sig ifrån kosten. Jag blev bestört över att hon gjorde sina läsare en sån otjänst, speciellt de med svår diabetes, de med risk för amputationer, blindhet, hjärtinfarkt, stroke och njursvikt. De skräms av ogrundade framtida cancerhot och får aldrig en balanserad, rättvis analys om kolhydratbegränsning och ökat fettintag kan hjälpa dem att reversera diabetes och slippa läkemedel, idag.

Även skribenter som synbart verkar vara för ketogen kost chockerade mig med sina bristfälliga eller felaktiga påståenden. En skribent i indiska Vogue, står bakom artikeln ”Six keto recipes when you are on the go” men har uppenbarligen aldrig gjort research eller försökt sig på kosten och använde bara ett populärt sökord som ”keto” för att få fler träffar. Hon inledde med den här tabben: ”Lite kolhydrater betyder liten mättnad, det är naturligt att känna sig utsvulten när man äter ketogent.” Alla som har ägnat en enda minut åt att ta reda på fakta om kosten, eller bara testat LCHF i fyra dagar, vet att en av de stora fördelarna är avsaknad av hunger och sötsug. Men om man tar en titt på hennes recept, där hon använder honung, passionsfrukt och andra icke-keto ingredienser kanske hon faktiskt var vrålhungrig på sin så kallade ”LCHF-kost”.

Vad som gör mig mest frustrerad när det gäller den här felaktiga informationen är att jag tillbringade 30 år av mitt arbetsliv som hälsoskribent i etablerad media. Jag känner till pressen med deadlines. Jag vet hur lätt det är att gå till etablerade ”experter” i erkända akademiska eller organisatoriska roller, som så ofta upprätthåller status quo. Under loppet av tre årtionden skrev jag dussintals artiklar om kost och träning. Men jag gick alltid, alltid till den vetenskapliga litteraturen för att se vad som var nytt, vad som var kontroveriellt och vad som var under förändring.

Jag kan inte längre hålla med

Mitt arbetssätt förde mig för tre år sedan till LCHF/ketogen kost. Det verkade så vettigt, så fantastiskt och så revolutionerande att jag var tvungen att testa. Jag insåg med en gång att förespråkande av fettsnålt, frukt, fullkorn och grönsaker inte längre höll. Min hälsa förbättrades snabbt och mina erfarenheter har hjälpt till att förbättra hälsan hos mina vänner och min familj, i ökande antal.

Faktum är att jag inte längre vill arbeta för media, eftersom jag vägrar att ringa upp diabetes- eller fetmaorganisationer och få det officiella uttalandet från en framstående person som återigen säger att man ”behöver äta mindre och röra sig mer.” Jag kan inte göra det längre. Jag kan inte bidra till att framföra felaktig information när jag vet att det inte är sant.

Det var ett uppenbart motstånd från mina redaktörer och publicister, mina artikelförslag som handlade om LCHF för viktnedgång, diabetes eller hälsa avslogs. De ville inte sticka ut hakan med ett nytt förhållningssätt. Istället ville de hålla sig på den säkra sidan, stanna kvar i invanda fotspår tills den vanliga gamla vägledaren sa åt dem att ändra riktning. Media följer efter; den går inte i bräschen.

Fem faser av LCHF

Min ilska överraskade mig. Varför brydde jag mig ens? Det slog mig härom dagen, precis som i Kübler-Ross-modellens fem faser av sorg, finns det fem faser i din personliga LCHF-resa, jag är i fjäde och femte fasen. Här är faserna:

• Misstro: Kan det verkligen vara sant att det här sättet att äta tar bort sug, inte ger dig känslor av att du försakar någonting och ändå går ner i vikt? Kan det vara sant att det ställer metabola problem tillrätta och får dig att må toppen? Hur kan vi i åratal ha fått höra att vi ska dra ner på fett och istället äta oss mätta på spannmål och kolhydrater?! Jag är inte alls säker på detta, men kanske att jag gör ett försök.
• Eufori: Det är sant! Det är fantastiskt! Jag mår så bra! Jag går ner i vikt nästan utan ansträngning. Mina hälsoproblem reverseras! Jag blir av med mina mediciner. Det är fantastiskt!
• Övertyga andra: Jag kan inte sluta prata om det. Jag måste berätta för mina vänner och min familj. Jag måste lägga ut bilder och kommentera på Facebook och Reddit. När jag går på fest måste jag berätta för alla som vill lyssna om hur fantastiskt det är att äta fett!
• Irritation/ilska: Hur kan stora hälsoorganisationer, myndigheter, medicinska inrättningar och andra grupperingar inte omfamna LCHF? Hur kan de fortfarande kränga ut information som håller människor sjuka? Hur kan de fortsätta hugga av fötterna på diabetiker eller skära bort tarmarna på feta, men inte utforska hur man tillämpar LCHF? Hur kan fettsnålt, kalorier in/ut-lögner och desinformation fortfarande sprida sig? Det är upprörande!
• Förespråkande: Jag måste göra mitt för att sprida kunskapen vidare i min privata sfär. Jag måste ge min läkare trovärdiga böcker och artiklar med högkvalitativ forskning bakom. Jag måste hjälpa till att rätta till den felaktiga infomationen. Jag struntar i det gamla gardet och gör mitt bästa för att föra ut korrekt och väl underbyggd information.

Behovet av tydligt och lugnt, men effektivt, förespråkande är det som gör att jag uppskattar Diet Doctor. Den dagliga rapporteringen av den bästa LCHF-informationen och -inspirationen bildar ett sammanhållet och övertygande forum för välinformerade diskussioner och en plattform där man delar med sig av den senaste banbrytande forskningen.

Vi kan ännu inte luta oss mot mainstream media och dess kolumnister för att ta del av balanserade rapporter. Det är upp till oss, vi som fått våra liv oåterkalleligt förändrade att sprida budskapet och dela med oss av viktiga artiklar och inlägg.

Och när vi blir fler och fler, kommer de så kallade ”experterna” i mittfåran att med tiden behöva ändra sig. Fram tills dess kommer de att skrämmas eller lyfta fram omodern kunskap, men vi kan fortsätta att vara lugna, rationella och bara jobba på. När ens hälsa förbättras så dramatiskt blir det så mycket lättare att bara strunta i etablerad media och dess skara av trötta experter.

—
Anne Mullens