Att tappa greppet efter sju månader

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Évelyne Bourdua-Roy, allmänläkare som driver en LCHF-mottagning i Kanada:

Det LCHF-program som jag använder på min mottagning sträcker sig över ett halvår. Vi inleder med att var och en av de tolv deltagarna får en individuell medicinsk genomgång, sedan har vi en fyra timmar lång föreläsning med hela gruppen och därefter sju uppföljningar på en timme i grupp om fyra.

I slutet av programmet erbjuder vi ett individuellt möte med mig, om de vill. Vi tittar på hur provsvar (kolesterol, blodsocker, inflammationsmarkörer, etc) kraftigt har förbättrats och jag visar en graf över den dalande vikten.

När jag utformade programmet visste jag att ett halvår knappast var tillräckligt lång tid för att alla patienter skulle nå sina mål gällande hälsa och vikt. Att reversera diabetes hos en person som levt med det i decennier tar vanligen längre tid (ibland MYCKET längre tid) än sex månader. Detsamma för övervikt, i de allra flesta fall.

Nu är mitt mål att få dem att äta LCHF för all framtid, att göra det till en hållbar livsstil. Jag misstänkte att ett halvår var tillräckligt lång tid för att man verkligen skulle förstå fysiologin bakom insulinresistens och högt blodsocker, komma igenom omställningsfasen, lära sig hur man äter på det här viset, göra de första misstagen, bakslagen och få tillräckligt mycket kunskap om LCHF och ketogen kost och om hur man får det att fungera i sitt eget liv.

Jag föreställde mig en halvårslång resa som tar deltagare från nybörjarseglare till erfarna kaptener som kan fortsätta segla sin egen skuta med stadig hand, mot slutdestinationen.

Så avslutade de första grupperna programmet. Samtliga hade lyckats bra, till och med mycket bra, och det var otroligt inspirerande! DETTA var den typ av läkekonst jag ville arbeta med när jag påbörjade min utbildning till läkare.

En tid senare var det en av mina fantastiska kollegor som tog emot en av sina patienter, som sökte för något annat. Den här patienten hade avslutat LCHF-programmet med mitt team några månader tidigare. Hon hade gått upp precis vartenda kilo igen.

Omkring en vecka senare hade jag ett uppföljningsmöte med en av mina egna patienter som också hade deltagit i programmet och slutfört det några månder tidigare. Hon är diabetiker och under den period hon deltog i programmet lyckade vi ta bort de allra flesta av hennes mediciner och få hennes blodsocker och HbA1c under kontroll. Vikten var fortfarande stabil, men HbA1c och fasteblodsocker hade gått upp igen och var de högsta vi sett sedan 2012.

Det var ett hårt slag. Jag var oerhört besviken. Jag kände mig ansvarig. Det kändes som om det var MITT misslyckande.

Jag spenderar så mycket obetald tid och energi på mitt LCHF-program att min verkliga lön är mina patienters framgångar. Det kompenserar för all den tid jag lägger på ”vanlig” läkarvård där jag behöver skriva ut tabletter för de flesta hälsoproblem.

Var detta helt meningslöst?

Kalla mig naiv, speciellt om du har lång erfarenhet av arbete inom sjukvården, men detta var inte en del av min vision… jag kunde inte begripa att en kompetent kapten som kunde sin skuta och sin färdplan kunde välja att segla bort från sin önskade destination.

Anledningar till att man tappar greppet

Jag har funderat över detta en längre tid nu.

Det här är vad jag kommit fram till så långt:

För det första, varje patient som får ordentlig vägledning och coachning av vårdpersonal för att testa LCHF av hälsoskäl har fått en möjlighet att fatta ett mycket mer informerat beslut. Vilket bara det är mer än att bli erbjuden standardvalet: medicinera eller medicinera inte.

Precis varje gång jag ställer diagnosen typ 2-diabetes berättar jag att ”sjukdomen är livsstilsrelaterad och den kan reverseras med kostomläggning. Den behöver inte vara kronisk eller progressiv. Vi kan också välja att medicinera. Och du har naturligtvis rätt att säga nej till alla former av behandling. Vad säger du?”

Enligt mig är det ett betydligt mer informerat val än “du har diabetes och du kommer att få Metformin”, som jag tidigare brukade säga.

För det andra har många människor, av olika anledningar, svårt att styra skutan på egen hand. De saknar självförtroende, viljestyrka eller framtidstro. Eller också händer det så mycket i livet att man inte orkar sätta sig själv och sin kost i första rummet. Det kan vara tillfälligt eller det kan vara en livslång kamp. Det kan handla om ätstörningar eller brist på självförtroende. Det kan handla om en massa saker som jag inte har en aning om. Vi har en psykolog i vårt team, men vi kan inte erbjuda mycket mer än en 60 minuters inledande utvärdering för de som är intresserade.

För det tredje är det omöjligt att undvika alla misstag. De kommer att hända. Inte varje gång, inte med alla, men det kommer att hända. Det är en del av livet.

För det fjärde kan det som ser ut som misslyckanden bara vara ett bakslag. Ett återfall. Det handlar inte om allt eller inget. Mina kaptener vet hur man seglar och de kan välja att styra tillbaka i en riktning som ger dem mer hälsa. Rökare gör ofta många försök att sluta innan de äntligen lyckas för gott. Borde en läkare sluta ge råd om att sluta röka bara för att patienten kan få ett återfall? Självklart inte. Är rådgivning ett misslyckande om vissa patienter aldrig lyckas? Nej. Du kan inte veta vem som till slut kommer att lyckas. Du kan inte veta hur stort inflytande du har på olika personer, även när du tror att du inte ser konkreta resultat.

För det femte, även om man inte ska ta det personligt betyder det inte att det inte finns något du kan göra åt saken. Vi satte oss alltså ner med vårt team och bestämde oss för att erbjuda extra uppföljningar för de som hade behovet. Vi bestämde oss också för att alla som avslutat programmet skulle få stanna kvar i den slutna facebookgruppen på obestämd framtid. De skulle få fortsätta att känna sig delaktiga i LCHF-gemenskapen och få möjlighet att ställa sina frågor eller dela med sig av problemen i vår grupp. Stöd är så oerhört viktigt.

För det sjätte, jag behövde ta till mig detta och fokusera på fakta: Hittills har vi för varje missyckande minst ett dussin framgångar. Det är svårt att säga hur stor andelen framgångar egentligen är. Framgång är svårt att definiera. Men för mig själv sätter jag upp patientens namn på listan över framgångar när jag hör: “Jag mår så mycket bättre, det här är ett sätt att äta för alltid. Det här är det nya normala sättet att äta.”

Och jag har haft många uppföljningar med den typen av patienter, de som seglar mot sina hälsomål, och håller rodret med stadig hand.

Att inte erbjuda LCHF som ett behandlingsalternativ till patienter bara för att de kanske inte lyckas i längden är inte en giltig anledning.

Erbjud dina patienter kostbehandling. Ge möjligheten att bestämma om de vill göra maten till sin medicin. Möjliggör ett mer genomtänkt val när det kommer till hälsoproblem. Hjälp dem att navigera sin egen skuta. Förvänta dig några bakslag och misslyckanden, många framgångar och liv som förändras för all framtid.

Är inte det den typen av sjukvård du också vill ägna dig åt?

—
Dr Èvelyne Bourdua-Roy