Att vara fånge i en kolhydratkultur

Här följer ett översatt gästinlägg av Anne Mullens, kanadensisk journalist och författare, specialiserad på vetenskap och hälsa:

När raffinerade kolhydrater finns överallt omkring oss, hur kan vi hjälpa de miljoner som utan vetskap hålls fångna av en endorfinfrisättande, beroendeframkallande substans som gör dem feta och sjuka?

Jag har funderat mycket på den frågan sedan jag kom hem efter konferensen Low Carb USA i San Diego i slutet av juli.

Själva konferesen utgjordes av fantastiska fyra dagar, fyllda av knivskarpa föreläsningar av ledande LCHF-experter som Jeff Volek, dr Steve Phinney, dr Georgia Ede, dr Jeffrey Gerber, Miriam Kalamian, Dave Feldman och många fler, inklusive Diet Doctors dr Andreas Eenfeldt. Ett antal gånger, speciellt i föreläsningar av dr Robert Cywse och av beroendeforskare Nicole Avena, fick vi höra hur beroendeframkallande kolhydrater faktiskt är.

Det var första gången på mina över tre år med ketogen kost som jag deltog i ett stort event helt ägnat åt lågkolhydratkost. Det var uppfriskande och inspirerande. Föreläsningarna var informativa, detaljerade och motiverande. Frågestunderna som hölls efter varje föreläsning innehöll tänkvärda och användbara frågeställningar. Många av de här föreläsningarna kommer att kunna ses på video här på Diet Doctor under hösten.

För mig var ett av de mest inspirerande och motiverande inslagen att helt enkelt möta och prata med andra deltagare vars liv har förvandlats, ibland till och med räddats, genom att man har hittat till LCHF och keto.

Alla hade en berättelse. Ofta var det en rörande och dramatisk förändring från dålig hälsa och funktionsnedsättning till nyfunnen vigör och välmående. Jag fick höra om vuxna som äntligen fått sin epilepsi under kontroll, hundratals kilo som försvunnit, reverserad diabetes, migrän som lindrats eller försvunnit, depression som lättat, till och med om cancer i remission. Vissa av dessa personer kommer jag att berätta om i kommande blogginlägg här på Diet Doctor.

Ett tema som återkom hos alla jag pratat med var den överväldigande känslan av frihet, av att ha blivit befriade från tyngden av dålig hälsa och dålig kost efter åratal av fångenskap. Frihet från suget efter kolhydrater. Frihet från känslor av skuld och skam över de kilon de i årtionden försökt bli av med. Frihet från att känna sig sjuk, frihet från trötthet och värk. Att plötsligt känna energi och en lust att röra sig och dansa. Det var frihet från att känna sig orättvist anklagad av läkare och andra personer i tillvaron om att de helt enkelt gjorde felaktiga val, eller var för lata eller helt enkelt inte försökte tillräckligt hårt. Nu fanns en vetskap om att de beroendeframkallande kolhydraterna hade gjort dem sjuka i åratal, medan de varit helt ovetande. De kunde se det klart nu. Nu var de fria.

Det var glädjefyllda, inspirerande och stöttande möten. I slutet av de fyra dagarna skildes vi åt med känslan av att verkligen ha fått nya vänner.

Med några timmar att fördriva tills mitt plan till Kanada skulle lyfta, bestämde jag mig för att besöka det världsberömda, prisbelönta San Diego Zoo. De har fått mycket uppmärksamhet för att de försöker skapa den optimala miljön och fodret för varje enskild art. Till pandor och andra djur som lever på bambu odlar de till exempel 67 olika typer av bambu. Den fantastiska samlingen av fåglar äter alla noggrant efterforskad artegen föda som försöker komma så nära som möjligt det fågeln skulle äta i det fria. Rovdjuren, som exempelvis de 18 tigrarna från Sumatra, får stora ben eller kaninkadaver.

Alla djur såg fantastiskt välmående, nöjda och väl omhändertagna ut, de åt den mat de var utvecklade för att äta i en miljö som efterliknade deras naturliga.

Tyvärr gällde inte detsamma människorna — de tusentals som besökte San Diego Zoo den här varma julidagen. Många såg bedrövliga ut; utmattade och besvärade av den varma solen. Ungefär tre av fyra var överviktiga eller feta. Barn, ungdomar, vuxna män och kvinnor, seniorer.

Överallt fanns serveringar som sålde stora portioner läsk, glass, varmkorv, pizza, pommes och mycket annat. Söta dofter spreds med vinden. Många åt kolhydratrikt snacks eller drack från stora muggar med läsk medan de tittade på när djuren åt den optimala kost som skräddarsytts för just deras behov.

Det var människorna som var fångna i en ohälsosam miljö, fångna i en kolhydratberoende kultur. De visste inte att de var fångna i en bur som gjorde dem sjuka, feta och trötta. Det var hjärtskärande att se. Som Kristie Sullivan beskrivit så träffande i blogginlägget Carb Trouble, ”hur inleder du ett samtal?” med en främling för att berätta att det är kolhydraterena som troligen orsakar dålig hälsa och viktuppgång. Du kan bara inte börja prata om sånt. Det måste komma från en pålitlig källa, som en läkare, vän eller släkting, eller från en gräsrotsrörelse som för första gången får upp deras ögon för de galler och kedjor byggda av kolhydrater, som buren utgörs av.

Det var upprörande, men jag anlände hem med en fördubblad övertygelse om att jag vill göra mitt allra bästa för att sprida budskapet så lång och länge som möjligt genom Diet Doctor, för att hjälpa till att göra LCHF enkelt och lättförståeligt för alla.

—
Anne Mullens