”Bara typ 2 diabetes”
i Diabeteskost 
Jag hade en patient på sjukhuset härom veckan som nyligen fått diagnosen diabetes. Men, berättade han, det var ”bara typ 2” och därför tydligen inte så oroande. Bredvid hans säng fanns både en pet-flaska läsk och en påse jordnötsringar – kanske en del av orsaken. Jag försökte såklart prata lite om kostbehandling med honom. Dock önskar jag att han kunnat träffa en patient jag hade nyligen. Då hade han kanske aldrig mer använt uttrycket ”bara typ 2″…
Denna patient är en kvinna som helt nyligen uppnått pensionsåldern och med lite tur borde ha haft många bra år kvar. Dock hade hon diabetes i släkten och fick själv diagnosen typ 2 diabetes för runt 15 år sedan. Då hade hon redan komplikationer i form av begynnande synnedsättning. Hon blev nästan genast insatt på insulinbehandling (vanligen olämpligt som första behandling vid typ 2).
Komplikationerna tar fart
Snart såg man tecken på njurskador med proteinläckage i urin, och njurarna fungerade snabbt allt sämre. Inte många år efter diabetesdiagnosen behövde hon dialys. Redan innan det hade hon fått sitt första mindre slaganfall, det blev snart fler, som tur hittills bara med begränsade hjärnskador. Hon hade också tur på så sätt att hon transplanterats med en ny njure och därefter sluppit dialys. Dock måste hon som alla efter detta resten av livet äta mediciner som dämpar immunförsvaret för att kroppen ej skall stöta bort njuren.
Hon har också haft flera hjärtinfarkter, och har vidgat förträngda kranskärl med insatta metallnät (varefter hon behöver blodförtunnande medicin). Hon har grav övervikt vilket även försvårar att hålla andningsvägarna öppna nattetid. Detta leder till att hon ständigt får andningsuppehåll nattetid med dålig sömn. Hon behöver därför en maskin, sk CPAP, som blåser in luft med högre tryck genom en mask på nätterna. Hon har även nedsatt känsel i fötterna vilket gör att hon lätt får sår, som riskerar att bli svårläkta. Sådant leder i längden ofta till behov av amputation, vilket hon hittills sluppit.
Ständigt ökande medicinbehov
Hon har en medicinlista som är imponerande, men tyvärr på inget sätt unik i sin omfattning:
Daglig medicinering: 4 insulinsprutor. För blodtryck och hjärta 8 tabletter. Vitamintillskott mm 4 tabletter. Vätskedrivande 3 tabletter. Mot njur-avstötning 4 tabletter. För blodfetter 1 tablett. För magen 1 tablett. Mot värk upp till 7 tabletter. Kärlkrampmedicin vid behov. Allergimedicin 2 tabletter vid behov. För sömnen 1 tablett. Antibiotika för närvarande 4 tabletter.
Sammanlagt upp till 36 tabletter + 4 sprutor varje dag. Plus en maskin för hjälp med andning nattetid.
En av många
Det mest skrämmande med detta är att hon knappast är unik. Man kan nog se liknande fall varje vecka, ibland varje dag, på i stort sett vilket sjukhus som helst i landet.
Jag utbildar mig några månader på en infektionsklinik nu. Bara på den ena avdelningen (16 platser) ligger det i princip alltid en eller oftast flera typ 2 diabetiker med fot/ben-sår som inte vill läka på grund av dålig blodcirkulation. Ofta kommer de in med feber och blodförgiftning på grund av infektion i sår. Behandlingen blir långa kurer med antibiotika som ibland ger upphov till svår och långdragen diarré, eller andra komplikationer. Då antibiotika sällan får såren att läka blir slutresultatet ofta amputation. Först tårna. Sedan foten. Sedan underbenet. Härom veckan fick en patient hos oss kapa benet vid höftleden. Liknande drabbar knappast någonsin icke-diabetiker.
En successiv försämring år för år har snarast setts som ”normalförloppet” för diabetiker som behandlas med fettsnål kost och medicinering. ”Normalförlopp” hos en sjukdom som innan de sista decenniernas fettsnåla kolhydratrika kostråd var betydligt ovanligare, men därefter ökat explosionsartat, epidemiskt, i större delen av världen (246 miljoner fall år 2007, beräknat 380 miljoner år 2025 om inget förändras).
Diabetesförekomst i USA 1990, 1995 och 2001:
En tänkbar lösning
Att istället ge lågkolhydratkost som ger bättre, ibland normalt, blodsocker och minskar behovet av medicinering verkar i det läget som ett mycket lovande alternativ. Många har åtminstone första åren kunnat vända utvecklingen till förbättring, viktnedgång och minskat behov av medicinering. Det återstår att i studier visa om detta för majoriteten är bättre på längre sikt än ”konventionell” behandling. Personligen har jag dock ännu inte sett något som får mig att tvivla på att det är helt överlägset. Förhoppningsvis får snart fler hjälp att prova efter att Socialstyrelsen för några månader sedan godkände lågkolhydratkost för behandling vid diabetes.