Coronaviruset: Vad vi behöver göra idag

Läget är allvarligt. Vi kan behöva ta till extrema åtgärder idag för att undvika eller lindra en katastrof orsakad av coronavirus.

Sammanfattningsvis: i de flesta länder som påverkas av coronavirus kan de flesta av oss behöva stanna hemma, om det går, åtminstone under de kommande veckorna.

Jobba hemifrån om du kan. Ställ in möten eller gör dem online. Ställ in allt som inte är nödvändigt. Och börja idag. För varje dag som går utan åtgärder kan epidemin förvärras med 40 procent.

Medan yngre och i övrigt friska människor med största sannolikhet kommer att klara sig fint, även om de drabbas av viruset, behöver vi göra detta för att skydda personer i riskgrupperna – äldre och personer med underliggande sjukdomar.

Panik eller nödvändiga åtgärder?

Land efter land – inklusive Italien, Spanien och Frankrike – stänger nu ner och kräver att man ska hålla sig hemma. Skolor stänger, alla icke-nödvändiga affärer och restauranger stänger, folksamlingar förbjuds och gränser stängs.

För bara ett par veckor sedan var det nog ingen som hade kunnat förställa sig att detta skulle bli verklighet. Det är snudd på apokalyptiskt.

Sker det i panik? Jag tror inte det. Jag tror att en del av de här åtgärderna – om än extrema – kan vara det bästa valet för våra styrande att ta till. Det kan vara nödvändigt för att skydda samhällets sårbara, åtminstone för några veckor framöver.

Medan yngre och friska människor med största sannolikhet kommer klara sig OK, även om de drabbas av viruset, kan det vara dödligt för äldre och personer med underliggande sjukdomar. Flera procent av de över 60 år som behöver sjukvård kan komma att dö och för personer över 80 kan dödssiffran vara så hög som 15 procent.

Utan extrema åtgärder i det här skedet, riskerar sjukvårdssystemet att bli överbelastat inom dagar eller veckor. Vi kan hamna i en situation där vi inte kan erbjuda hjälp till en tsunami av sjuka människor, som behöver akut och livräddande sjukvård som syrgas och intensivvård.

Våra läkare kan komma att behöva fatta beslut om vem som ska få vård och vem som inte ska få vård, vem som ska dö och vem som ska få leva.

Enligt rapporter är detta redan verklighet i norra Italien. Och det här är ett virus som sprids exponentiellt. Det innebär att läget inom en vecka eller två kan vara detsamma i din egen stad.

Den värsta epidemin på 100 år?

Jag är vanligtvis inte speciellt orolig för nya virus och sjukdomar. När svininfluensan tog fart under 2009 och media hade sina mest skrämmande rubriker, skrev jag om hur relativt liten risken tycktes vara – signifikant mindre än vid en vanlig säsongsinfluensa. Jag skrev bland annat ”Låt mig berätta varför panik är högst onödig.”

Tyvärr är det annorlunda den här gången. Coronavirus är inte en lindrig influensa. Den är mycket värre än säsongsinfluensa. Det kan vara det farligaste viruset för mänskligheten sedan spanska sjukan 1918. Det kan vara århundradets epidemi.

Se bara vad som redan har hänt. Kina tvingades bygga nya sjukhus – på några dagar! – för att hantera epidemin där den startade. Sjukvården i ett utvecklat land som Italien är överbelastad och nära kollaps, oförmögen att erbjuda alla som behöver intensivvård. I Iran gräver man tydligen massgravar för de som avlidit i corona.

Detta händer inte med säsongsinfluensa. Coronavirus är inte som influensa.

Enligt dagens säkraste bedömningar kan coronavirus vara nära tio gånger dödligare än säsongsinfluensa. Dessutom sprider det sig snabbare eftersom det inte fanns någon existerande immunitet i befolkningen mot detta nya virus. På grund av det kan någonstans runt hälften av befolkningen bli smittade under detta år.

Medan dödligheten i säsongsinfluensa är 0,1 % är den nuvarande dödssiffran för kända fall av coronavirus just nu 3,7 %. Lyckligtvis är den siffran sannolikt en stor överskattning, då många eller de flesta lindriga fall inte är kända. Å andra sidan, en del av de kända fallen kommer ännu att avlida, vilket drar upp siffran något.

Det verkliga dödstalet kan kanske landa på 1 procent av de som drabbas av viruset, förhoppningsvis lite lägre. I huvudsak är det äldre människor och de med underliggande sjukdom som avlider.

Det avgörande är om vårt sjukvårdssystem klarar av anstormningen av patienter. Om sjukvården kollapsar, om svårt sjuka människor inte kan få intensivvård, då ökar dödssiffran, kanske upp till 3 eller 4 procent.

I värsta fall, om hälften av befolkningen får infektionen i år och sjukvården är totalt överbelastad under lång tid, är det möjligt att omkring 2 procent av smittade personer avlider. Det innebär 1 procent av hela Sveriges befolkning eller runt 100 000 svenskar. Det är över 100 gånger så många som dog i Estonia-katastrofen, bara i Sverige.

Det innebär även, i värsta fall, flera miljoner döda i USA (liknande siffror har nämnts av experter), och 50 miljoner människor eller fler kan dö i hela världen.

Det är ungefär i nivå med spanska sjukan för hundra år sedan.

Sjukdomen kan stoppas

Lyckligtvis är siffrorna ovan bara en prognos av vad som kan hända, inte vad som kommer att hända. Framtiden hänger på de åtgärder vi vidtar idag. Det som händer ligger fortfarande till stor del inom vår kontroll.

Extremt intressant är att Kina och Sydkorea redan har visat att den här epidemin kan saktas ner, eller potentiellt förhindras, om vi tar till långtgående åtgärder så snart som möjligt.

Det är möjligt att sakta ner eller förhindra sjukdomen, men det kräver handling i alla drabbade länder.

Vad händer nu?

För det första behöver vi sakta ner spridningen. Det kräver mer än att bara tvätta händerna och låta bli att röra vid ansiktet – även om det också är nödvändigt. Det kräver också att vi håller oss ifrån andra människor så mycket vi bara kan. Det kräver att vi håller social distans.

Det innebär att stänga och ställa in allt som inte är nödvändigt, åtminstone under ett par veckor framöver. Inga konferenser eller möten som kan hållas på distans. Inga restaurangbesök, bio, utekvällar, teatrar, konserter. Börja idag. Varje dag vi väntar kan förvärra epidemin med 40 procent.

Detta är vad många regeringar nu kräver. Jag tror att det är klokt och att alla som kan ska följa dessa riktlinjer.

Skolor? Därom tvista de lärda, men allt fler europeiska länder och stater i USA stänger allt en tid.

Starka åtgärder eller ”flockimmunitet”

I Sverige och Storbritannien väljer man en betydligt ”snällare” väg, åtminstone med ett mycket kortsiktigt perspektiv. I Sverige är skolor ännu öppna och möten på upp till 500 personer (!) är ännu tillåtna, mångdubbelt mer än i andra europeiska grannländer.

Det är möjligt att vi bara är några dagar efter i utveckligen, och att liknande åtgärder som i övriga Europa och USA kommer här också under denna veckan. Men det är inte självklart.

I Sverige och Storbritannien talar man om ”flockimmunitet” – att smittan kan bromsas upp av sig själv när 50-60 procent av befolkningen haft den. Det stämmer nog. Men notera – detta är precis det ”värsta fall”-scenario som beskrevs ovan.

Händer detta snabbt – och det kommer att hända snabbt utan starka åtgärder – så kommer sjukvården sannolikt att krascha under anstormningen av sjuka, med horribla följder för drabbade och sjukvårdspersonal. Det kan bli betydligt värre här än det redan är i Italien. Och då kan runt 100 000 svenskar, främst äldre och med underliggande sjukdomar, dö av corona i år.

Visst, världen kommer att gå vidare och kring 99 procent av oss kommer att leva vidare. Men är det ansvarsfullt att inte göra allt vi kan för att rädda många av dessa 100 000 svenskars liv, och för att inte sprida mer smitta än nödvändigt till våra grannländer?

Vad händer om Norge och Danmark och många andra europeiska länder lyckas få smittan under kontroll, men inte vi i Sverige? Kommer vi då att vara i karantän tills vidare?

Mycket kan ändras med tiden. Men vi har bara en chans att bromsa spridningen i befolkningen. Det är idag.

För mig känns det rimligt att sätt in starkare åtgärder just nu, för att begränsa den här katastrofen och skydda våra medmänniskor. Men det är en politisk fråga för våra politiker. Som enskilda personer kan vi bara göra vårt bästa.

Åter till vad vi kan göra

Även om just du känner dig ung och frisk nog för att vara säker, kan ditt ansvarstagande de kommande veckorna spara liv – kanske dina föräldrars eller dina morföräldrars liv, eller dina vänners föräldrars liv.

I grunden innebär detta att endast gå hemifrån för att komma till din arbetsplats och att bara besöka affärer för att köpa det som är absolut nödvändigt, som mat och medicin. Ta inte någon i hand och håll avstånd.

Om ditt arbete tillåter, jobba hemifrån. På Diet Doctor har vi stängt kontoret och hela företaget jobbar nu till hundra procent på distans. Jag tror på att alla företag som kan göra på samma sätt ska göra det, åtminstone i ett par veckor.

Om du får symtom på förkylning eller influensa (exempelvis feber och hosta), men mår hyfsat bra, bör du ändå isolera dig hemma (så säger även vår regering). Lämna inte hemmet förrän efter en dag eller två utan symtom.

Förbered dig för det scenariot, se till att du har mat och annat nödvändigt hemma för ett par veckor. För de allra flesta kommer coronavirus sannolikt resultera i relativt milda symtom, som vanlig förkylning eller influensa, och du kommer att tillfriskna fint utan sjukvård.

Om du har förkylningssymtom och börjar må riktigt dåligt eller om du hör till någon av riskgrupperna ska du naturligtvis kontakta sjukvården. Ring eller använd app.

Det kunde vara värre, och det kommer att gå över

Det låter tråkigt att hålla social distans, men det kommer att gå över. Vi tar oss igenom detta och det kunde trots allt vara mycket värre.

Huvudsaken just nu är att sakta ner spridningen för att rädda liv. Så länge vi kan uppnå det, spelar annat mindre roll.

Människor har stått ut med värre än att jobba hemifrån och se på TV istället för att gå ut på kvällarna, att inte träffa släkt och vänner på en tid och kanske lida en kännbar ekonomisk förlust. Det är inte bra, men värre saker kan hända.

Människor har utstått katastrofala krig, svält och dödliga epidemier som digerdöden på 1300-talet där hälften av Europas befolkning utplånades och där det tog 200 år för den att återhämta sig.

I jämförelse med det är social distans under några veckor eller månader, för att skydda andra, fortfarande en relativt liten uppoffring.

Om några veckor eller månader kan saker och ting att sakta återgå till det mestadels normala igen. Det är under förutsättning att vi nu tar ansvar för att sakta ner spridningen, men vi kommer att behöva vara fortsatt försiktiga en tid. Sjukvården måste snabbt kunna testa de som befinner sig i riskgrupperna för att vidta åtgärder och hålla sjukdomen under kontroll.

Förhoppningsvis kommer vi relativt snart att hitta antivirala läkemedel som kan vara till hjälp vid behandling av svårt coronasjuka, för att minska dödligheten och snabba på tillfrisknanden.

Inom ungefär ett år får vi förhoppningvis ett vaccin och livet kan återgå till vad det var innan.

När vi väl är där, kan vi förhoppningsvis vara stolta över hur vi gjorde vad vi kunde för att möta den här krisen. Låt oss göra det rätta för att skydda medmänniskors liv och förhindra en utbredd katastrof.

Social distans, med start idag.

/ Dr Andreas Eenfeldt

Rekommenderad läsning

Medium: Coronavirus: Why you must act now

Tidigare

Team Diet Doctor reser inte till Low Carb Denver