Därför har du fortfarande ont

Här följer ett gästinlägg av Kostdoktorns nya gästskribent Per Bylund, leg kiropraktor. Till vardags driver Per en mottagning i Hudiksvall.

Lider du, eller någon du känner, av långvarig smärta? Då har du säkert ställt dig frågan varför blir det aldrig bra? Den där molande punkten mellan skulderbladen som kommer och går, eller ryggvärken som du haft så länge att du har glömt när den började. Alla hanterar långvarig smärta på olika sätt. Vissa börjar efter ett tag se det som en självklar del av livet, medan andra provar allt för att bli fria från sina symtom. Tillhör du dem som vill gå till botten med problemet, har du säkert haft det svårt att få något riktigt svar på frågan om varför smärtan inte ger sig, eller varför den återkommer.

Kiropraktorn säger att du har någon sorts låsning i ryggen, som hela tiden kommer tillbaka. Läkaren vill ge dig en till kortisonspruta. Fysioterapeuten tycker att du har för svaga bål-muskler och din partner tycker du ska sluta gnälla. Du börjar fundera: När inte ens experterna kommer överens, vad ska jag göra då?

Ett stort problem när det gäller så kallade logiska härledningar, när vi försöker koppla symtom till en bakomliggande orsak, är att mycket kan låta troligt utan att egentligen behöva vara sant. För visst låter det ju rimligt att din ryggsmärta orsakats av exempelvis bristande bålstabilitet, men stämmer det verkligen? Bara för att två pusselbitar kan läggas samman, betyder inte att de passar ihop.

År 2012 tog jag examen som landets då yngsta legitimerade kiropraktor. Trots fem år av djupgående studier inom både allmänmedicin, manuell behandling och rehabilitering fick jag tidigt en stark känsla av att min examen inte hade förberett mig på verkligheten.

Jag gjorde som jag blivit lärd. Analyserade mina patienter från topp till tå. Problemen knöts till biomekaniska avvikelser så som dålig rörlighet, muskelsvaghet, felaktiga rörelsemönster, hållning m.m. varpå behandling bestod av olika handpåläggningsmetoder, tejpning, nålar och laser m.m. samt rehabiliteringsövningar för att förhindra återfall.

Akutfallen läkte bra, i retrospekt kanske mer trots min behandling än på grund av den. Det var mer ”kronikerna” som fick det att klia i huvudet på mig, och efter något år av kliniskt arbete blev det uppenbart att något inte stod rätt till. Visst, de var nästan alltid glada och nöjda när de gick ut genom dörren, men de återkom ständigt med samma problem, eller nya problem av liknande sort (en känd paradox). De blev, enligt dem själva, oftast bättre, men inte helt bra.

Det är lätt att känna att man gör ett bra jobb när man har nöjda patienter. Men då jag inte upplevde att de blev bra, hade jag personligen svårt att vara nöjd med min insats.

Hade jag missat något, gjort fel bedömning eller behandling? Behövde jag bli tekniskt duktigare? Reflexen var ofta att skicka vidare till mina mer erfarna kollegor på orten, dit jag var nyinflyttad, men där hade de oftast redan varit. Det spelade inte någon roll hur många olika kiropraktorer, fysioterapeuter, läkare eller naprapater de varit i kontakt med, problemen verkade bita sig kvar ändå. Varför?

Helt klart var att flera bitar i pusslet saknades. Min reaktion på detta blev att söka mer information, för att försöka få en tydligare bild av den samlade vetenskapliga litteraturen på området. Två saker blev snabbt väldigt tydliga. Det första var att nästan alla de konventionella metoderna som idag används för att behandla långvarig muskel- och ledsmärta fungerade lika dåligt, inte lika bra. Det andra var att det förelåg en stor dissonans mellan det nyare forskning visade var de bakomliggande orsakerna, och det vården och utbildningsinstitutionerna fokuserade på gällande dessa skador och sjukdomar.

Att vara öppen för att ens rådande förståelse för något inte stämmer överens med verkligheten är svårt, men det är en nödvändighet om man söker efter vad som är sant. I mitt eget fall skilde sig sanningen så mycket från den uppfattning jag hade efter examen att jag nog inte hade trott på det själv om någon berättat det för mig då. Det låg inte inom min referensram. Vilket det inte heller gör hos de patienter som söker hjälp för dessa besvär. Handuppräckning: Hur många tror att stillasittande kan orsaka ryggsmärta? Okej, hur många tror att spagetti kan orsaka ryggsmärta? …Ingen?

När vi pratar orsak stannar vi ofta upp för tidigt i vårt resonemang. Vill vi hitta roten till problemet måste vi ofta gå djupare än vad vi trodde vid första anblicken. Det vi tidigare trodde var orsaken, blir istället en del av symtombilden. Som i tidigare frågeställning, får vi ont i ryggen för att vi sitter för mycket, eller kan ryggsmärta vid långvarigt stillasittande vara ett symtom på ett annat underliggande problem, och vad är i så fall orsaken till det problemet? Det är detta resonemang, att finna orsaken bakom orsaken, som till slut leder oss till roten av problemen, den gemensamma nämnaren för alla symtom vid en skada eller sjukdom.

Jag behandlar idag mina patienter främst med åtgärder riktade mot kost, sömn och välmående som senare övergår i tung, rehabiliterande styrketräning, när de tre föregående faktorerna stämmer. Det är inte en lätt uppgift, men belönande, för när planen efterföljs blir patienterna bra, på riktigt. De kan sitta eller stå hur de vill på kontoret. Springa med pronerande fötter och olika långa ben. Dra tunga marklyft med sned rygg. Detta utan att få ont i kroppen.

Min ambition som gästskribent här på Kostdoktorn är att med vetenskapligt understöd visa hur kost kan kopplas som en av de underliggande orsakerna till de vanligaste muskel- och ledsjukdomarna, och belysa vad du själv kan göra för att bli besvärsfri. Egentligen ett försök att summera det som har tagit mig oräkneliga timmar att komma fram till genom studier och klinisk prövning, till något som förhoppningsvis kan hjälpa betydligt fler patienter än jag kommer kunna träffa under min karriär.

Hur har din upplevelse varit när du sökt hjälp mot långvarig smärta? Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet. Det är viktigt att detta diskuteras.