Efter att ha haft stor framgång med LCHF, ville Dan se hur långt han kunde ta saker och ting och började experimentera med periodisk fasta:
Mejlet, översatt från engelska
Hej Andreas,
Jag har blivit så inspirerad av alla framgångshistorier, och känner att det är på tiden att jag gör en kort summering av mina erfarenheter av LCHF.
Jag är 172 cm och var 33 år när jag insåg att jag vägde 84 kilo. Min första åtgärd var konventionell, en kost med kalorisnåla smoothies utan Coca-Cola, fick mig att gå ner 2,5 kilo på fyra månader.
En dag hittade jag blodsockermätaren min fru fått av sjukhuset för sin graviditetsdiabetes. En timme efter en äckligt stor risbaserad måltid testade jag mitt blodsocker. Resultatet 12,1 mmol/l gjorde mig skräckslagen över konsekvenserna det kunde medföra. Jag började söka svar. Mitt fastesocker låg på 6,7 mmol/l (“bara” pre-diabetiskt) så jag sökte inte vård omedelbart för att få en formell diagnos. Det må ha varit vårdslöst, men kanske att det var det bästa ändå, för det ledde mig till internet och till Mark’s Daily Apple och Diet Doctor.
MDA gav mig tre enkla regler:
inget spannmål
inga fröoljor
inget tillsatt socker
Diet Doctor försäkrade mig om att:
fett kunde ätas istället för det jag avstod
kalorier in, kalorier ut är en kamouflerad ursäkt för att äta skräp
många mycket intelligenta personer forskar “i det dolda” på LCHF och har mer evidens för sin kunskap än Unilever, P&G och andra någonsin har haft
Mina blodsockervärden efter måltid gick omedelbart ner till det normala. Under de följande fyra månaderna gick jag ner tio kilo. Jag hamnade på en platå på 71 kilo och pendlade sedan mellan 70 och 73 kilo under en period. Under de här fyra första månaderna höll jag ett noggrant öga på blodsockermätaren.
Jag hade kunnat vara nöjd med den vikten, faktum är att jag inte brydde mig så mycket om vikt längre. Jag slutade väga mig och slutade kontrollera mina blodsockernivåer, min matlagning blev rutin och det var ingen större variation på siffrorna. Vad jag inte har nämnt är att jag nådde hit utan en tanke på fysisk aktivitet. Det faktum att jag kände mig 15 år yngre kunde inte ignoreras och jag började undra hur långt jag kunde ta detta. Jag kände att träning kanske skulle vara roligt och började cykla igen.
Vid det här laget hade jag läst mycket mer om ämnen som kolesterol, fasta, hur livsmedelsindustrin gick i täten för en dogm som nästan tog livet av mig. Rustad med mycket mer okonventionell kunskap än någon egentligen behöver och känslan av att ha lyckats, bestämde jag mig för att satsa ytterligare. Jag experimenterade med strikt ketogen kost (mindre än 20 gram kolhydrater per dag), jag frossade i alla former av fett (utom vegetabiliska oljor rika på fleromättade fetter, naturligtvis). Under den här perioden höll jag ketonnivåer på 4,5 mmol/l i flera veckors tid.
Jag hade redan hoppat över måltider då jag inte kände mig hungrig och funderade på hur långt jag kunde driva det. Jag bestämde mig för att genomföra en längre fasta. Jag höll på i fem dagar, det var varken lätt eller svårt (utom när min fru lagade skinkstek). Jag vägde 72 kilo när jag påbörjade fastan och avslutade fem dagar senare på 66 kilo. De tre sista dagarna låg mitt blodsocker stadigt på 3,1 mmol/l, men jag mådde fint. Jag genomgick en försiktig ”re-feeding” och kom snabbt tillbaka till 68 kilo.
Numera pendlar jag mellan 67 och 69 kilo, beroende på hur mycket onödig mat jag ätit just den veckan.
Vid sällsynta tillfällen bryter jag en regel här och där, men den här helgen åt jag dim sum och inte på det sätt jag vanligtvis brukar. Jag gick loss på alla typer av dumplings, även sötade varianter. Naturligtvis smakade det bra och jag åt MYCKET mer än jag behövde, jag bröt mot alla mina tre regler i en och samma måltid. Det är egentligen onödigt att berätta att jag kände mig däst och trött i timmar efteråt och att jag totalt slutkörd fick kämpa mig ur sängen dagen därpå. Men nu kommer det fantastiska, jag testade mitt blodsocker en timme efter mitt frossande och det låg på endast 8,6 mmol/l (förmodligen det högsta på tre år). Ytterligare en timme senare testade jag igen, 4,5 mmol/l och en timme efter det låg jag på respektabla 4,4 mmol/l. Trots den snabba nedgången mellan första och andra timmen kände jag inte av något blodsockerfall och jag är ganska säker på att ingen skulle kalla mig diabetiker längre.
Den här resan började med övervikt och höga blodsocker, men det är inte bara det som förändrats till det bättre. Mannen i övre raden av fotografier var alltid hungrig, hade mjäll, extremt dålig hy och sköra naglar. Han brände sig snabbt i solen, trots solskyddsfaktor 50, var tjock, långsam och lat, han kämpade sig ur sängen varje dag för att sätta sig vid skrivbordet på jobbet, var desperat efter en tupplur efter lunch och överlevde genom ständig tillförsel av kaffe. Han var en myggmagnet och kunde inte knyta sina skosnören utan att jämra sig. Det sorgligaste är att i sin omgivning ansågs han inte ens som särskilt tjock.
Som jämförelse, mannen i nedre raden av fotografier är aldrig hungrig, lider inte av mjäll, har naglar som tigerklor och har bättre hy. Han kan röra sig en hel dag i subtropisk sol med minimalt naturligt solskydd. Han är slank, snabb och redo för aktivitet. Han sover mindre, men är mycket piggare. Han jobbar glatt stående vid skrivbordet, hoppar ofta över lunchen och dricker kaffe bara när han känner för att dricka kaffe, inte av oro för att somna. Han tycker om att ta en tupplur, men inte av tvång och myggorna verkar lämna honom ifred. Personer som missat de där åren då jag vägde 18 kilo mer tror att jag har haft tur i “genlotteriet” när de ser att jag äter utsökt, fet mat.
Jag har min familj med mig, lite motvilliga till en början och de är inte så strikta som jag är, men de har alla upplevt fördelar och kan inte bestrida sanningen. Och om någon undrar… graviditet nummer två medförde inte graviditetsdiabetes!
Jag står i stor tacksamhetsskuld till Andreas Eenfeldt och Team Kostdoktorn, Mark Sisson och hans team, liksom författarna som har guidat mig på min resa, Gary Taubes, Nina Teicholz, David Perlmutter, William Davis, Jimmy Moore, Jason Fung och Denise Minger, för att nämna några.
Du kan också använda vår gratis guide LCHF för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt rekommenderar vi vårt nya verktyg Kostdoktorns veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.
Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.
Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.