Det trendiga D-vitaminet

Ute är det mörkt, och mörkare blir det, några veckor till i alla fall. På min himmel har solen knappt synts till på flera veckor. Vi har alltså kommit till den tid på året då det trendiga D-vitaminet aktualiseras. Vilket naturligtvis beror på att kroppen kan producera detta vitamin själv genom att, under inverkan från ultravioletta strålar från solen, ombilda kolesterol som finns i huden. Och under den årstid vi nu befinner oss i upphör ju den här processen i stort sett. Varpå följande fråga inställer sig: Tillskott eller inte tillskott? Men vem ska man fråga..?

När jag tävlade i Biggest Loser VIP förra året berättade en kille i TV-teamet att han efter flera års svåra vinterdepressioner överkom detta problem genom att börja äta D-vitamin. Han upplevde en enorm förbättring av livskvaliteten. Och för ett tag sedan frågade jag en apotekare om saken. Han sa att han hade flera kunder som berättat att de mådde påtagligt bättre av tillskott. Samtidigt har jag kompisar som inte märker någon som helst skillnad på att ta eller inte ta tillskott – och därför slutat.

Vilka är då symptomen på D-vitaminbrist? Det kan handla om trötthet, muskelvärk, allmän olustkänsla, depression. Svårigheter att gå i trappor eller komma upp från golvet är en annan indikator, liksom ökad benägenhet till stressfaktur. Det finns beräkningar på att runt en miljard människor lider av D-vitaminunderskott globalt.

Risken är högre för människor med mörk hud. De har ju mer pigment, detta i form av melanin: naturens eget solskydd. Att leva i områden med höga halter av luftföroreningar är också en riskfaktor. Solen har ju där svårare att tränga igenom. Storkonsumenter av solskyddsmedel löper också ökad risk för D-vitaminbrist. Liksom innesittare, förstås. Plus de som vistas utomhus i stadsmiljöer med höga, solblockerande, hus. Om du misstänker D-vitaminbrist ska du ta blodprov för att kolla halten. Din läkare kan också beställa skelettröntgen för att bedöma din benstyrka.

Det finns en hel räcka hälsodimensioner där D-vitaminet är, eller anses vara, inblandat. För immunförsvaret och regleringen av kalcium- och fosforupptaget – vilket är centralt för starkt skelett och starka tänder – är D-vitamin oomtvistligen viktigt. Men det har i studier också kopplats till minskad risk för bland annat depression, MS, hjärt- och kärlsjukdom. Och det finns visst stöd för att D-vitamin i optimal mängd snabbar på viktminskning för bantaren. Men litteraturen på området är knepig och svår att bedöma.

För att ta ett exempel: ibland stöter jag exempelvis på påståendet att solen ska träffa huden i en vinkel över 45 grader för att göra nytta. Det låter lite kokobello, men vad vet jag, det kanske stämmer? Som så mycket annat i litteraturen om D-vitamin låter det hur som helst mer som en hypotes än en sanning. Här blandas kliniska erfarenheter, personliga upplevelser och forskningsstudier av varierande kvalitet. Vissa av dem sponsrade av ekonomiska aktörer som säljer D-vitamin och därför naturligtvis vill överdriva nyttan av tillskott. De ekonomiska intressena på området är enorma. Jag har sett uppgifter om att bara i USA säljs D-vitamin för över 10 miljarder kronor årligen. Och amerikanska labb-test gällande D-vitamin omsätter runt 5 miljarder.

Och även vad gäller den personliga upplevelsen och de kliniska erfarenheterna måste vi givetvis koppla på vår kritisk blick. Killen i Biggest Loser-teamet kan ju ha råkat göra andra livsstilsförändringar, vilka sammanföll med att han började äta D-vitamin. Och när läkare föreskriver tillskott, är det inte ovanligt att de intervenerar i patientens liv även på andra sätt. Att distinkt urskilja D-vitaminets roll i den upplevda livskvalitetshöjningen låter sig därför ofta inte göras. Dessutom råder viss osäkerhet på en så central punkt som tillskottens biotillgänglighet. Processerna är komplicerade. Exempelvis är både lever och njurar inblandade innan D-vitaminet gör nytta, och alla har ju inte perfekt funktion i sina organ. Tänk om man pissar ut det för dyra pengar köpta tillskottet!

Och för att krångla till bilden ytterligare: för mycket D-vitamin är inte bra. Den som knaprar alldeles för stora doser tillskott riskerar – delvis på grund av att kroppens kalciumnivåer blir för höga – illamående, försämrat tal och minne, utmattning, matsmältningsproblem, magsmärtor, stark törst, aptitförlust, kräkningar, diarré eller förstoppning, njursvikt. Och paradoxalt nog kan benstyrkan eventuellt försämras, genom att vitaminet K2, som håller kvar kalciumet i skelettet, deaktiveras.

Själv har jag aldrig provat tillskott av D-vitamin. Men jag skulle definitivt göra det om jag märkte att mitt mående störtdök när vintern och mörkret kom. Vilket det hittills i livet lyckligtvis inte gör. (Jag skulle då ta tillskottet i samband med måltid, helst en högfettsmåltid. Då blir tydligen upptaget mer effektivt.) Däremot ser jag till att få i mig ordentligt av de klassiska D-vitaminkällorna ägg, sardiner och lax. Och så känner jag turligt nog inte av den nya folksjukdomen flygskam. Vilket gör att jag gärna åker söderut under vinterhalvåret för att tanka sol. Om några veckor blir det Kalifornien och Florida! Samt möjligen en liten tripp till Vegas – men där är det inte främst D-vitaminet som lockar.

Erik Hörstadius