Din inre langare

Jag knarkar.

Jo, så är det. Jag är narkoman. Jag har utvecklat ett beroende av att bli hög, och har – helt ärligt – svårt att komma ur det.

Men innan ni fruktar att jag ödelägger min privatekonomi och hälsa, innan ni skriver bekymrade brev till min mamma, eller ringer polisen – stopp och belägg!

Mitt knark är nämligen både gratis och lagligt. Och med största sannolikhet ytterst hälsosamt. Det heter BHB, beta-hydroxybutyrat, och är på molekylär nivå intill förväxling likt den psykoaktiva partydrogen GHB, gamma-hydroxybutyrat.

Båda innehåller 15 atomer, den enda skillnaden är placeringen av en väte- och en syreatom. De färdas på samma väg genom blod-hjärnbarriären och binder båda till ångestreducerande receptorer i hjärnan.

GHB har rapporterats kunna orsaka medvetslöshet, kramper och till och med att människor dör. Så är inte fallet med BHB. Och konstigt vore det annars. Langaren som förser mig med BHB är nämligen min egen kropp. Och den vill mig ju i princip väl.

För att jag ska få knarka BHB måste jag försätta kroppen i ketos. Det gör jag – som många av er vet – genom att under några dygn ligga väldigt lågt med kolhydrater och inte heller äta för mycket protein. Dessa två makronutrienter – särskilt kolhydraterna, men även (överskotts)proteinet genom processen glukoneogenes – ser ju till att blodet hela tiden får nytt socker. Men för den som äter nätan bara fett, eller för den som fastar, har kroppen en annan energistrategi.

Levern börjar tillverka något som heter ketonkroppar. Byggnadsmaterialet är antingen de egna fettreserverna eller det fett man äter. Det som händer i den inre knarkfabriken – levern, alltså – när man ställer om till fettdrift, är att fettsyrorna till en del görs om till acetoacetat. I nästa steg spjälkas acetoacetat till koldioxid och aceton. Den senare substansen, användbar till att ta bort nagellack och annat, kan ge ketosknarkare en lite speciell andedräkt.

Men helst vill ju inte kroppen andas ut potentiellt värdefull energi. Därför kommer levern i en kropp som drillats till fettdrift istället för sockerdrift att i allt högre grad omvandla fettsyrorna till den mer stabila substansen BHB.

Det eventuella andedräktsproblemet klingar av. Och du känner dig allt mer hög…

I alla fall jag. Och väldigt många andra LCHF:are. Som Kalle Moraeus, vän och medtävlare i Biggest Loser Vip, generöst berättar i min bok Livsnjutardieten:

Sedan var det du, Erik, som fick in mig på ketosen. Det var du som berättade vad det innebär att göra 24-timmarsfasta. Jag gjorde det från tredje veckan på slottet, hade jag gjort det från första början hade jag gått ner ännu mer. Ja, fy fan! Den här kunskapen jag har idag är helt magisk.

Och när jag nu sitter och förlorar mig i självgod Biggest Loser-nostalgi, drar jag mig till minnes vad programledaren Anna Brolin sa i samband med näst sista invägningen, till oss fem kvarvarande. Hon ville ge oss en eloge för den positiva anda som rått under inspelningen. Annars brukar det ju vara mycket gnäll och depp under såväl normala Biggest Loser-inspelningar som gängse kaloribantningar.

Men i vårt gäng, där alla gradvis anammade min och Kalles LCHF-approach, knarkade vi ju BHB, så stämningen var på topp. Kalle har förresten i ett senare samtal återgett hur en av hans läkarkompisar talar om vissa kolhydratrestriktiva som just ”höga på ketos”.

Jag märker att den här texten dragit väldigt mycket åt just ”getting high”-dimensionen av en low carb-livsstil. Det är inget jag skäms över; det är ju verkligen en härlig känsla med det glada i skallen och den höga, nästan spattiga, energin. Men det finns en annan viktig mental aspekt av BHB-flödet, och det handlar om intellektuell skärpa.

Världen över finns hur många människor om helst som föredrar att ta sig an intellektuellt krävande uppgifter i ketos. Själv har jag haft en supertuff vecka med bland annat deklarationen, och såg innan det till att vara i maximalt effektiv fettdrift genom extrem kolhydratrestriktion. Och aldrig förr har det årliga kvittogrävandet och alla komplicerade pdf-filer till revisorn producerats så lätt.

En av världens ledande LCHF-apostlar, Jimmy Moore, har skrivit en bok med det vackra namnet Keto Clarity. Och jag kände mig verkligen underbart klar i hjärnan när jag satt där med alla mina papper och uträckningar.

Och frågar ni världens kanske ledande expert på fasta, Jason Fung, så är det en självklahet för honom att fasta sig in i ketos om han exempelvis ska in in högintensivt skrivande/tänkande.

Fung tar också ofta upp fastans roll i världens religioner, där den har en viktig plats. Och säga vad man vill om religioner, men eftersom deras innehåll stått emot tidens tand så väl, måste de rimligen ha inkorporerat sådant som är viktigt och välgörande för människan. Och fastan – med dess föjeslagare ketosen – tycks erbjuda en motorväg till kosmos andliga dimensioner.

Avslutningsvis en liten grej att tänka på när det gäller att stämma av sin egen narkotikalangning. Antingen litar du helt på din känsla: känner du dig hög och stark och klar? Eller så mäter du med rätt metod.

Själv har jag aldrig mätt graden av ketos jag befinner mig i. Men när jag väl en dag gör det – och nyfiken som jag är kommer jag att göra det – tänker jag göra det via blodtest.

Det finns två andra metoder. Man kan mäta ketonkropparna i urinen och andedräkten. Men en kropp i högeffektiv fettdrift och stark ketos vill alltså inte andas och kissa ut energin, så paradoxalt nog kan urin- och andedräktsmätning visa på väldigt låg andel ketonkroppar, fast det i det inre knarklabbet jobbas för fullt med att producera värdefullt beta-hydroxybutyrat.

Tänk på det nästa gång ni ser alla glåmiga, sockerdrivna deppare i morgonrusningen eller i ICA-kassan efter dagishämtet. Att de inte fått sin BHB-fix.

Vi måste hjälpa dem tilll detta. Sprid ordet.

Erik Hörstadius