Erik recenserar: Keto-licious

Konceptet keto handlar, förstås, om mat, det vill säga om kroppens bränsle. Genom rätt fördelning av makronutrienterna – måttligt med protein, snålt med kolhydrater och generöst med fett – kan vi ställa om från sockerdrift till fettdrift. Från berg- och
dalbaneaktigt och i längden metabolt påfrestande glukosbombardemang till ett stabilt och harmoniskt, aldrig hackande, energiflöde. Detta genom att levern börjar producera den potenta fettmolekyl som kallas ketonkroppar. Vilken ju uppskattas inte bara av muskelmitokondrierna, utan också av hjärnan.

Men handlar keto BARA om mat (och dryck)? Nej, sannerligen inte. I alla fall inte för kostrådgivaren och funktionsmedicinaren Hanna Gillving. I sin nyutkomna bok Keto-licious (Bladhbybladh) betonar hon i inledningen ett holistiskt helhetsperspektiv, där kosten ”endast utgör cirka 10 procent av helheten”.

Så bli därför inte förvånade när hon på sidan 333 i den digra och fint illustrerade volymen ger ett recept på hemmagjord deodorant, bestånde av kokosolja, potatismjöl, bikarbonat och pepparmyntsolja. Ketodeodorant! Rätt underbart, eller hur?

Men det ska genast sägas, att även om maten bara är en tiondel av Hannas uppmärksamhetshorisont gällande hälsa generellt, så har den en helt dominerande plats i denna bok. Övriga perspektiv behandlas endast kortfattat denna gång, vilket hon är helt medveten om. Gissningsvis är fler böcker därför att vänta…

Huvuddelen av boken består följaktligen av konkreta tips och recept som på ett inspirerande vis hjälper dig att implementera en ketogen livsstil.

Själv menar sig Hanna ha fått bukt med en hel radda hälsoproblem, fysiska såväl som mentala, tack vare en ketogen livsstil. Hon har lidit av depression, subklinisk hypotyreos, ortorexi, arbets- och prestationsnarkomani, utbrändhet och, som hon formulerar det, ”en spritt språngande aktiv beroendehjärna/personlighet”.

Skeptiska läsare kan säkert stanna upp inför dessa anmärkningsvärda (i första hand mentala) hälsoförbättringar och tänka: Detta är inte möjligt! Okay, avokado och ägg kanske är nyttigare än juice och cornflakes för somliga, men att matvalen skulle vara så viktiga, ja, i princip livsavgörande? Njäää…

Fast, som sagt. I Keto-licious påminns vi om hur maten samspelar med alla livets områden i jakten på god hälsa och optimerad livskraft. Det vi äter har sin plats, liksom medicin ibland. Men det har också sömn och stresshantering och sociala relationer och miljögifter och vår digitala miljö och kravställandet på den egna personen plus mycket mera.

För vi är ju alla komplexa varelser i mer eller mindre komplexa livssituationer, där ett närmast oändligt antal variabler påverkar vårt mående. Det är nog därför inte alltför ovanligt att man helt enkelt letar på fel ställe när man upplever något fel med kropp eller knopp, i likhet mannen som letar efter sin borttappade nyckel under gatlyktan, där det är ljust och därför lätt att leta, istället för i det mörka buskaget, där han ju faktiskt tappade nyckeln.

Kanske gör du allt rätt med kosten, men ändå känner dig seg? Och så tror du att det är något tillskott som saknas, eller att du får i dig 100 kalorier för mycket per dag – fast det kanske är sovmiljön som är problemet, eller en otrevlig chef.

Hippokrates, läkekonstens fader, förkunnade att maten ska vara din medicin och medicinen din mat. I Hannas tappning skulle det kunna låta ungeär så här: Låt maten PLUS RESTEN AV LIVSKOMPONENTERNA vara din medicin.

Varför kan då en ack så vanlig livsstil som den sockerdrivna, prestationshetsade, digitalstressade och sömndeficita ställa till med så mycket skada? Ja, i grunden handlar det givetvis om att våra kroppar, inklusive hjärnan, under evolutionen utvecklats under helt andra livsbetingelser. Stressade blev vi när vi sprang på ett lejon eller om vattnet tog slut eller grannfolket rövade bort våra flickebarn. Dessa var inte vardagshändelser; utan drabbade oss inte mer ofta än att stressen fick gott om tid att lägga sig. Sova kunde vi göra i ostört mörker. Och maten? Inga raffinerade kolhydrater, inga fettochsockerbomber som wienerbröd och choklad (fettochsockerbomber existerar inte fritt i naturen); samt att vi ofta befann i oss harmonisk fettdrift: det vill säga ketos.

Dels eftersom inget kylskåp fanns i grottan och vi därför ofrivilligt fastade titt som tätt, dels eftersom mycket av den mat vi åt, till exempel mer eller mindre nydödat kött, hade endast låg insulin effekt.

Och apropå kött. Några veckor före bokens deadline testar Hanna att äta carnivoriskt. Hon godkänner förutom kött även skaldjur och ägg (det vill säga oprocessat animaliskt protein och dito fett, som lard, smör, talg, ankfett). En monumental kraftutveckling redovisas. ”Dag 21: Satan i gatan, nu har carnivore-effekten kickat in ordentligt! Jag gick på ett fysträningspass, cirkelträning på en kampsportklubb, och har aldrig tidigare upplevt sådan outtömlig energi, mentalstyrka och uthållighet! /…/WOW. Helt underbart.”

Som sagt, jag skriver gärna på Hannas holistiska perspektiv. Däremot kunde jag önska att hon ibland var noga med att grunda sina ibland mycket långtgående påståenden. Det finns ju ett slags tämligen väl etablerad tumregel i sammanhanget, som lyder att ”starka påståenden ska ha starka belägg”.

Att påpeka att herr Andersson ibland är lite bullrig och överröstar sina bordsdamer kräver exempelvis inte lika starka belägg som att hävda att herr Andersson plägar slå ihjäl sina bordsdamer.

I Hannas bok hittar jag en del utsagor av typen ”ketos gör det möjligt att reversera typ 3-diabetes (demens)” och ”katastroftankar handlar många gånger om depressivitet orsakad av gluten” plus många starka påståenden om plaster och andra potentiella miljögifter och deras hälsopåverkan. Men var hittar jag beläggen? Det finns förvisso en diger källförteckning – men inga fotnötter så att jag kan kontrollera mer direkt.

Men jag som själv skriver om kost och hälsa vet ju att man inte heller vill tynga sin text med alltför mycket redovisning av rön hit och rön dit; balansgången är svår.

Hur som helst, Keto-licious tillför stora portioner kunskap och inspiration. Vilket ju är nyckelfaktorerna bakom livsstilsförändring. Att vissa frågetecken hänger i luften kan jag leva med.

Tack, Hanna!

PS. Sent på kvällen, inte många timmar innan den här recensionen publiceras, slår det mig: Tänk på possenten, Hanna!

Är maten verkligen bara 10 procent i hälsopusslet? För egen del upplever jag skillnaden mellan att vara i sockerdrift och fettdrift så stark – såväl fysiskt som mentalt – att jag vill uppgradera den där procenten rejält! Framförallt om detta skifte kombineras med att byta halv- och helfabrikat mot oprocessade råvaror.

Well, detta skulle jag vilja diskutera vidare med dig. Men fler böcker kommer, hoppas jag!

Erik Hörstadius