Fasta och sjukdomar karaktäriserade av överdriven tillväxt

Cancerceller som växer

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Mycket ny och intressant data stöder fördelarna med periodisk fasta för andra sjukdomar än fetma och typ 2-diabetes. Detta är ofta kopplat till näring och sensorers roll i kroppen. Alla tror alltid att ökad tillväxt är något positivt. Men sanningen är att överdriven tillväxt bland vuxna nästan alltid är något dåligt.

Överdriven tillväxt är ett kännetecken för cancer, till exempel. Överdriven tillväxt leder till ökad ärrbildning och fibros. Överdriven tillväxt av cystor leder till sjukdomarna polycystisk njursjukdom (PCKD) och polycystiskt ovariesyndrom (PCOS). Överdriven tillväxt bland vuxna tenderar att vara horisontell, inte vertikal. I de flesta fall av vuxensjukdomar vill vi ha mindre tillväxt, inte mer.

Detta leder naturligtvis till mekanismerna via vilka kroppen reglerar tillväxt. En av de mest spännande arenorna för forskningsfokus är kring näringssensorer. Insulin är ett exempel på en näringssensor. Du äter protein eller kolhydrater, och insulinet stiger. Detta signalerar till kroppen att det finns tillräckligt med näringsämnen för att öka tillväxten. Insulin är också en välkänd tillväxtfaktor och har mycket gemensamt med IGF-1 – Insulin-Like Growth Factor.

Insulin har länge kopplats till cancer. Patienter med insulinresistens och fetma, tillstånd som karaktäriseras av höga insulinnivåer, har förhöjd risk för alla typer av cancer, så som lung- och tarmcancer. Diabetiker som tar insulin har jämfört med de som tar orala läkemedel, en nästan fördubblad risk att få cancer. Vi kommer gå igenom dessa ämnen i mer detalj en annan gång.

Men det finns andra näringssensorer också. mTOR står för mammalian (or mechanistic) Target of Rapamycin. Den upptäcktes när forskare letade efter verkningsmekanismen bakom en ny immunförsvarshämmande läkemedel som kallades rapamycin. Den används i stor utsträckning i transplantationsmedicin. Eftersom nästan alla immunosuppressiva läkemedel dämpar immunförsvaret finns det en ökad risk för cancer. Det som var ovanligt med just detta läkemedel var att det minskade snarare än ökade risken för cancer. Det visade sig att mTOR också är en näringssensor.

mTOR är känsligt för proteiner och vissa aminosyror. När du inte äter något protein minskar mTOR-aktiviteten. Med rapamycin kunde du blockera mTOR tack vare ett läkemedel och detta skulle minska celltillväxten och därmed skada vissa typer av cancer.

En tredje typ av näringssensor är familjen av proteiner som kallas sirtuiner. Sirtuiner isolerades för första gången år 1999 i jäst och SIR stod för Silent Information Regulator. SIRs var därefter isolerade i allt från bakterier till människor och, precis som mTOR, är det en grupp av proteiner som bevarats i stor utsträckning bland samtliga livsformer. Intressant nog är dessa proteiner direkt kopplade till cellernas metabola signalsystem för proteintillverkning.

Man förstod först att SIR var inblandat i åldrande när man gjorde genetiska undersökningar på jäst som levt länge, och man fann mutationer i SIR2-genen. Raderandet av denna gen förkortade livslängden medan ett ökat uttryck ökade den. Bland däggdjur finns det 7 sirtuiner SIRT1 och SIRT7 och den mest studerade är SIRT1. När insulin blockeras, forslas SIRT1 ut från cellkärnan till cytoplasman, och ökar nivåerna (lägre insulin = högre SIR1 = bra). Det finns mer och mer bevis för att SIRT1 är mycket inblandat i cancer, celldöd, och sjukdomar där hjärnans förmåga försämras. Effekterna av SIRT1 på cancer är kontroversiella. De effekter som ökar överlevande med SIRT1 kan främja cancer, men å andra sidan fungerar det tydligt som en tumördämpare. SIRT1 hjälper till att reparera DNA-skador och kan på så vis minska förekomsten av cancer.

Polycystisk njursjukdom

Förutom cancer finns det också ytterligare sjukdomar som karaktäriseras av okontrollerad tillväxt. Så bland vissa sjukdomar, så som polycystisk njursjukdom (PCKD) finns okontrollerad tillväxt av vätskefyllda cystor i njuren. Detta är ett ärftligt tillstånd som är relativt vanligt. Det drabbar en av 1,000 personer i den generella befolkningen och utgör upp emot 4% av befolkningen som får dialys. Generna som är inblandade är defekter på PKD1 och PKD2 som kodar för proteiner i polysystin-protein-komplexet, men funktionerna av dessa proteiner är fortfarande okända.

Dessa patienter utvecklar tusentals cystor i njurarna och levern, vilket till slut förstör den funktionella vävnaden. När njurarna förstörs får patienterna njursvikt som kräver dialys. Eftersom patienter har detta från födseln tar det ofta 50-60 år med sjukdomen för att förstöra njurens funktion. Intressant nog har man en hypotes om att PCKD-celler också kan utveckla metabola anpassningar som är förenliga med en ökning av anaerob aktivitet som liknar cancerceller.

mTOR kinase tros spela en nyckelroll för tillväxten av dessa växande cystor. Bland möss ökade tillskott av grenade aminosyror, specifikt leucin (som aktiverar mTOR), betydande formationen av cystor. Författarna föreslog att ”BCAA accelererade utvecklingen av sjukdomen via mTOR och MAPK/ERK-stigarna. Därmed kan BCAA skada patienter med ADPKD”.

Everolimus, ett läkemedel som blockerar mTOR, visade sig kunna skjuta upp tillväxten av dessa cystor i djurmodeller. Detta läkemedel testades bland PCKD-patienter i en randomiserad studie publicerad år 2010 i New England Journal of Medicine. Medan läkemedlet lyckades bromsa tillväxten av cystor lyckades det inte bromsa njursvikt, och mTOR-hämmare används generellt sett inte i behandlingen av denna sjukdom. Dessa läkemedel anses i stor utsträckning vara ett misslyckande i behandlingen av PCKD.

Det illustrerar dock en mycket viktig poäng. Vid sjukdomar karaktäriserade av okontrollerad tillväxt kan blockeringen av en av dessa näringssensorer bromsa denna oönskade tillväxt. Men det som sällan nämns är att det inte är meningsfullt att bara stänga av en av åtminstone tre olika näringssensorer. Att blockera mTOR genom läkemedel gör ingenting för att sänka insulinet eller öka SIRT1. Det visar sig att Sirtuiner spelar en stor roll för njurhälsan, även om effekterna fortfarande bara är i undersökningsstadiet.

Detta leder således till en intressant möjlighet. Snarare än att försöka blockera näringssensorer, varför inte helt enkelt begränsa samtliga näringsämnen, och på så vis naturligt sänka stimulerandet av alla sensorer? Detta skulle samtidigt sänka insulinet och mTOR medan SIRT1 förhöjs. Vore det inte mycket mer effektivt att jobba med samtliga näringssensorer för att minska tillväxten, snarare än bara en åt gången? Skulle det inte vara bra att använda fasta som behandling av PCKD? Detta skulle vara en mycket mer effektiv strategi för att minska oönskad tillväxt.

Djurstudier visar att detta kan göras framgångsrikt. Bland möss använder man grav kalorirestriktion och minskar intaget med 30-50%. Precis som man trott hämmades tillväxten av cystor. Medan tillämpningen på människor är okänd och exakta molekylära mekanismer är okända visar det ändå en frestande behandlingsstrategi för PCKD, men också vidare till alla sjukdomar som karaktäriseras av överdriven tillväxt (cancer). Varför inte helt enkelt fasta, och signalera till näringssensorerna att ingen mat finns tillgänglig? Detta kommer i så fall att signalera till kroppen att det är dags att sakta ner tillväxt som inte behövs (cystceller och cancerceller). Denna behandling är gratis och tillgänglig för alla.

Polycystiskt ovariesyndrom

Samma spännande möjlighet finns för PCOS. Det är välkänt att PCOS är nära kopplat till insulinresistens. Precis som jag argumenterat för många gånger är hyperinsulinism och insulinresistens en och samma sjukdom. Höga insulinnivåer kommer att uppmuntra tillväxt av celler. Detta är sjukdomar karaktäriserade av överdriven tillväxt, bland vilka insulin, som en näringssensor, förvärrar saker och ting. Bland kvinnor i fertil ålder är de mest snabbväxande cellerna just äggstockarna, så den hormonella miljön uppmuntrar överdriven tillväxt av dessa cystor i äggstockarna. Med fasta, eller vilken annan typ av viktminskning som helst, så som LCHF-kost, kommer minskat insulin hjälpa till med viktminskning, men också reversera PCOS i många fall.

Hyperinsulinism verkar öka effekten av luteiniserande hormon (LH) och öka produktionen av androgener (testosteron) vilket producerar många av de kliniska effekterna av PCOS. Dessutom så minskar insulinet ’Sex Hormone Binding Globulin’ (SHBG) vilket ökar mängden fritt testosteron i blodet vilket ökar de maskulina symptomen (hårtillväxt etc.) som man ser vid PCOS. Medan detta är en intressant hypotes existerar ytterst lite data som visar huruvida detta tillvägagångssätt kommer att fungera. Det verkar dock vara rimligt att ge det ett försök givet den låga risken med att hoppa över några måltider här och där.

—
Jason Fung

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.

Hans nya bok, The Complete Guide to Fasting, finns också tillgänglig på Bokus.