Gammal visdom i modern tappning

Att de kalorier man tar in påverkar kroppen på så fundamentalt olika sätt… WOW! (Framför allt för den som är mer eller mindre metabolt sjuk.)

Tidigare hade jag trott att jag, sett över dygnet som helhet, blev lika mätt och mattillfredsställd på X kalorier skogaholmslimpa som på lika många kalorier fläskkarré. Men så fel jag hade! Genom att drastiskt skära ner på kolhydrater (och inte vara rädd för fett), kunde jag minska hunger/dumaptit och öka energiflöde/träningslust.

Se där! En snabbskiss av en revolution på individuell nivå. LCHF är i sanning ett revolutionärt tänkande om vikt och hälsa och välmående et cetera.

Men den fråga jag ställer idag, är om vi kanske börjar ana en revolution på global/kollektiv nivå när det gäller maten och klimatmålen?

Jag talar om regenerativt jordbruk.

Det är inte första gången jag tar upp regenerativt jordbruk här på Diet Doctor. Efter att Sandra Owe i vintras introducerat detta begrepp för mig, gjorde jag ett försök att skriva om det i min carnivoriska artikelserie SAKEN ÄR BIFF.

Men jag är sannerligen inte färdigskriven om detta ämne, märker jag! Efter att ha sett Netflix-dokumentären Kiss the Ground (youtube-trailer här: Kiss the Ground Film Trailer (2020)), känner jag att jag måste tjata lite mer om regenerativt jordbruk! För budskapet är sannerligen revolutionärt!

Innan jag nu sammanfattar Kiss the Ground, vill jag hardcore-flagga upp att jag är NOLL expert på området. Jag är bara en nyfiken entusiast, driven av övertygelsen att vi människor ständigt bör ompröva gamla “sanningar” och metoder.

Jag menar, bara för att Livsmedelsverket ett givet år säger att rött kött och mättat fett är farligt, och att lightprodukter är bra, och att huvuddelen av energin ska komma från kolhydrater… det betyder ju inte att detta är en evig sanning!

I Kiss the Ground drivs tesen, att regenerativt jordbruk är nyckeln till att:

1. Uppfylla politiskt uppställda klimat/utsläppsmål.
2. Lösa vattenförsörjningen i utsatta områden.
3. Föda jordens befolkning.

Filmens argumentation är rik och komplex, och jag kommer inte att göra den rättvisa på det här utrymmet – men jag hoppas jag kan väcka er nyfikenhet i alla fall!

Låt oss först titta på fienden: modernt jordbruk, där bekämpningsmedel och konstgödning och hårdhänt markbearbetning urlakar jorden i onda cirklar. Hur då?

Okänslig bearbetning av jorden, genom framför allt plöjning, dödar mikroorganismer och förstör förmågan att hålla vatten. Fuktig mylla blir flyktigt damm, så kallad erosion. Det berättas bland annat om 30-talets Dust Bowl i USA. Enorma ytor eroderad jordbruksmark, motsvarande flera gånger Sveriges yta, hade blivit obrukbar och plågade stora delar av landet med ett slags ”sandstormar”.

De senaste 50 åren har, enligt filmen, en tredjedel av jordens matjord förstörts. Och från nu fram till år 2050 kommer, enligt FN, en miljard människor att tvingas lämna söndereroderad jord. Som ett slags ”ersosionsflyktingar”, alltså.

Erosion och hårdodling av en enda gröda (t ex majs eller vete) och bekämpningsmedel och konstgödning urlakar jorden. Och ställer i nästa led krav på ännu mer bekämpningsmedel och konstgödning för att hålla produktiviteten uppe… Men det håller inte i längden, marken blir infertil.

Dessutom förorenar gödningen och bekämpningsmedlen livsmiljön för människor och djur. Filmen hävdar ett starkt forskningsstöd för samband mellan dessa utsläpp och såväl cancer som neuropsykiatrisk störning. (Rejäla skadestånd har utdömts till utsatta människor åtminstone i USA).

Pust och puh! Det är mycket att processa detta, jag vet! Men jag går vidare: på vilket sätt kan regenerativt avhjälpa/lösa problemen?

Jo, via ett biologiskt korrekt jordbruk, säkerställer man jordens förmåga att hålla vatten, binda koldioxid och ge mikroorganismerna en bra livsmiljö. Dessa mikroorganismer hjälper i sin tur till att maximera näringsupptaget i det som växer i myllan.

Detta uppnås genom att inte stressa marken, utan att istället låta den vila och “äta upp sig” mellan varven. Man bedriver växelbruk.

En farmare i filmen visar hur han och hans familj med hjälp av mobila stängsel låter kossorna beta av en viss yta under en viss tid. Sedan stängslar man om och de får flytta, till ny yta, efter lagom mycket ätande och bajsande på just den arean.

Han visar också hur han odlar en massa olika grödor; monokultur är ett big nono.

Tack vare den naturliga gödseln från boskapen och det icke-urlakande växelbruket och en ömsinthet med myllan, hålls jorden tjock och matig och näringsrik – och produktiviteten är dessutom skyhög! Den här farmaren får ut mycket mer gröda per yta än grannbönderna som sitter med uttorkade, näringsfattiga eroderade jordar.

När det regenerativa jordbruket funkar som det ska, leds via växternas rötter en massa kol ner i myllan. Kol som i sin tur bidrar till livskraft åt mikroorganismerna där nere. Vilka alltså – som sagts ovan – maxar näringen in i det som växer.

Resultat: Mer näringsrik gröda/mat. Reverserad ökenspridning och erosion. Och en mylla vilken inte kontaminerar det vatten som rinner igenom den, utan tvärtom ökar på mängden friskt vatten i världen.

På detta vis skapar vi också en fantastisk koldioxidfälla. Via fotosyntesen och växternas rötter lämnar koldioxiden atmosfären och berikar myllan istället. Känns som ett roligare sätt att lösa ”klimatkrisen” än att sluta resa!

Det regenerativa jordbruket är (precis som lågkolhydratätande) egentligen ingen “ny uppfinning”. Gamla tiders bönder odlade ju flera grödor och höll sig med boskap som levererade naturlig gödning. Och mycket riktigt var jordbruksprodukter – i genomsnitt – mer näringsrika i äldre tider.

Men 1900-talets teknikutveckling levererade konstgödning, bekämpningsmedel, skördetröskor med mera: Bra för kortsiktig volymproduktivitet. Dock mindre bra för myllan och näringsinnehållet..

Jag sitter i princip med uppspärrade ögon fortfarande, efter denna dokumentär. Regenerativt jordbruk som lösning på mat- klimat- och färskvattenfrågan? Too good to be true – eller ett självklart nästa steg i den globala idé/teknikutvecklingen? Jag vet inte, men jag säger:

Följ frågan! Håll ögonen öppna!

En intressant detalj är att Hollywoodstjärnan Woody Harrelson – hängiven vegan sedan många år tillbaka – agerar (emellanåt synlig) speaker i sammanhanget. Ändå är detta långt ifrån en veganfilm. Intervjuobjekten är såväl köttätare som veganer. Och alla är de överens om att boskap är en omistlig del av regenerativt jordbruk.

Dels genom den naturliga gödning som skits ut, dels genom den nerbetning (till lagom nivå; rötterna ska vara kvar!) boskapen åstadkommer. När kossan ätit upp strået, vill ju gräset växa till sig igen. När det gör det, plockas koldioxid upp från luften. En stor del binds i myllan. Myllans mikroorganismer skjutsar in näring från jorden upp i gräset. Som blir frodigt.

Vi äter det, om vi är Woody Harrelson. Eller låter kossan äta det, om vi gillar kött. Kossan blir mätt och lagom fet. Vi dödar kossan (så snällt som möjligt!) och äter den.

Mums!

Och vi andas ut koldioxid…och skiter ut rester… och nytt gräs kan växa… The circle of life!

Regenerativt jordbruk är egentligen ingen revolution. Det är bara gammal visdom, i modern tappning. Som så mycket annat här i livet. Jag tycker det är en vacker tanke, att tidigare generationer inte gjorde allt fel. Kanske våra barnbarnsbarnbarnsbarnsbarnsnarnbarnsbarn säger något likande om oss:

Okay, de var rätt dumma i huvet.. men allt de gjorde var ändå inte helt uppåt väggarna.

Erik Hörstadius