Gryningsfenomenet – varför är blodsockret högt på morgonen?

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Att blodsockermätaren visar höga värden efter fasta är ofta förvirrande för människor som inte har bekantat sig med gryningsfenomenet. Varför är blodsockret högt även om man inte har ätit under natten?

Denna effekt uppstår emellanåt under fasta, även då man fastar under längre tid. Det är två effekter som höjer blodsockret – Somogyieffekten och gryningsfenomenet.

Somogyieffekten

Somogyieffekten kallas också reaktiv hyperglykemi och sker hos typ 2-diabetiker. Blodsockret sjunker ibland på grund av kvällsdosen. Detta låga blodsocker är farligt, och kroppen svarar genom att försöka höja det. Eftersom patienten sover så känner han inte av några symptom på lågt blodsocker som skakningar, förvirring eller darrningar. När patienten väl vaknar har blodsockret höjts igen utan någon vettig förklaring. Det höga blodsockret är därmed en följd av det tidigare för låga blodsockret. Detta kan diagnosticeras genom att testa blodsockernivån vid två eller tre på natten. Om blodsockret är mycket lågt är diagnosen Somogyieffekten.

Gryningsfenomenet

Gryningseffekten, även kallad gryningsfenomenet upptäcktes för första gången trettio år sedan. Det uppskattas ske i upp till 75% av patienter med typ 2-diabetes, även om styrkan på effekten varierar. Det kan ske både med och utan insulinbehandling. Den cirkadiska rytmen skapar detta fenomen.

Precis innan uppvaknande (runt klockan 4 på natten) frisätter kroppen högre nivåer av tillväxthormon, kortisol, glukagon och adrenalin. Tillsammans kallas dessa motverkande hormoner. Med det menas att de motverkar den blodsockersänkande effekten av insulin, och istället höjer blodsockret. Den nattliga utsöndringen av tillväxthormon anses vara den största orsaken bakom gryningsfenomenet.

Dessa normala cirkadiska frisättningar av hormoner förbereder våra kroppar på att möta en ny dag. Mer specifikt säger glukagonet till levern att börja skicka ut mer glukos. Adrenalinet ger våra kroppar energi. Tillväxthormonet är inblandat i reparerande och proteinsyntes. Kortisolet, stresshormonet, höjs för att mer generellt få igång kroppen. För trots allt så är vi aldrig så avkopplade som under djupsömn. Så dessa hormoner får oss att vakna till. Det blir som en ordentlig spark i baken, med andra ord. Hormonerna frisätts i pulser som är extra kraftiga under de tidiga morgontimmarna, för att sedan sjunka i styrka under dagen.

Eftersom dessa hormoner höjer blodsockret är det lätt att tro att glukosnivåerna skulle skjuta rejält i höjden på morgonen. Men detta sker inte.

Varför? Insulinfrisättningen höjs också på morgonen för att motverka dessa hormoner. Med andra ord sker detta för att inte blodsockret ska stiga för mycket. Trots detta sker en liten höjning av blodsockret på morgonen.

Så även i normala fall där man inte lider av diabetes är inte blodsockernivåerna helt stabila under 24 timmar. Gryningseffekten uppträder hos normala människor. Detta är lätt att missa eftersom blodsockret inte alls höjs mycket och går exempelvis bara från 4,9 till 5,1 mmol. Trots detta uppträdde fenomenet i varje patient som studerats. Letar man inte specifikt efter gryningsfenomenet är det alltså lätt att missa det.

Man kan se på det så här. Din kropp har förmåga att lagra energin från mat som socker (glykogen) och fett. När du äter, lagrar du energin från maten. När du sover (fastar) behöver din kropp kunna släppa denna lagrade energi. Ungefär runt klockan fyra på morgonen förbereder kroppen sig på den kommande dagen, eftersom den vet att du snart ska vakna. Den gör detta genom att höja nivån av motverkande hormoner för att släppa ut socker i blodet. Du kan märka att glukosproduktionen sjunker över natten för att sedan komma igång igen runt klockan 4 på morgonen. För att förhindra att blodsockret stiger allt för mycket, ökar insulinutsöndringen och agerar bromspedal.

Typ 2-diabetes

Så vad sker i fall där patienten lider av typ 2 diabetes eller hög insulinresistens? Först och främst, en teknisk förklaring. Runt klockan 4 på morgonen ökar nivåerna av motverkande hormoner och insulin ökar därmed för att minska blodsockret. Däremot i typ 2-diabetiker har kroppen hög insulinresistens, vilket innebär att insulinet har en minimal blodsockersänkande effekt. Eftersom de motverkande hormonerna (främst tillväxthormon) fortfarande frisätts kan blodsockret stiga obehindrat, och därför är det mycket högre än i normala fall där patienten ej är diabetiker.

I normalfall, där patienten ej lider av diabetes, går levern att liknas vid en ballong. Man äter, insulinet stiger och energi från maten lagras som glykogen i levern. Eftersom ballongen är tom, är det lätt att lagra in socker. Då man fastar sjunker insulinnivåerna och glykogen omvandlas till energi för att försörja kroppen.

Föreställ dig nu fallet med typ 2-diabetes. Under år av överkonsumtion proppas vår lever full av fett och socker. När vi äter frisätts insulin och försöker trycka in mer fett i en förfettad lever. Detta är väldigt svårt. Det är som att blåsa in mer luft i en redan uppblåst ballong. Socker och fett går helt enkelt inte in längre. Detta är insulinresistens.

Men vad sker då när insulinnivåerna plötsligt sjunker? Du har nu en överförfettad lever som gärna vill bli av med all energi. Då insulinet sjunker, åker stora mängder socker från levern ut i blodet. Det är detta som resulterar i den kliniska diagnosen typ 2-diabetes, när läkare kan se den höga blodsockernivån. Så, vad gör de? De skriver ut mer insulin.

Den stora mängden insulin tvingar sockret in i levern. Det gör att läkaren kan gratulera sig själv för att ha gjort ett bra jobb. Men inget av verkligt värde för patienten har uppnåtts.

Grundorsaken till insulinresistens är det faktum att levern har fått alldeles för mycket fett och socker i sig, som tio kilo korvkött i femkilosskinn. Inget har gjorts för att mildra denna situation.

Detta gör att patienter tvingas injicera insulin dag ut och dag in. Över tid krävs högre och högre doser. Ett år senare har femton kilo korvkött fyllt femkilosskinnet.

Gryningsfenomenet och typ 2-diabetes

I gryningsfenomenet har kroppen tvingats släppa ut mer lagrat socker i blodet. Som en överfylld ballong släpper levern ut enorma mängder socker för att göra sig av med den giftiga bördan.

Det är som att hålla inne en fis. När vi väl går på toa så är det ‘Fire in the Hole!’ När levern får signalen om att släppa socker, gör den det i väldigt stora mängder och överväldigar insulinets halvdana försök att hålla sockret instängt.

Detta är gryningsfenomenet.

Att fasta

Samma sak sker vid fasta. Kom ihåg att hormonella förändringar sker vid fasta som inkluderar ökningar av tillväxthormon, adrenalin, glukagon och kortisol. Det är exakt samma motverkande hormoner som medverkar i gryningsfenomenet. Detta är normala förändringar. Då du fastar, sjunker insulinet. Kroppen försöker då höja blodsockret genom att uppmuntra levern att släppa ut lagrat socker och fett. Detta är helt normalt. Däremot släpps alldeles för mycket socker ut av levern i typ 2-diabetes och det blir som en objuden gäst. Detta får en ’placeboeffekt’. Det är meningslöst men får oss att må bra.

Är detta något dåligt? Nej, inte alls. Sockret har bara förflyttats från levern till blodet. Många läkare ser detta som ett dåligt tecken, eftersom de bara bryr sig om blodsocker. De bryr sig alltså inte om sockret som är gömt i levern.

Man kan se det på det här viset. Om du inte äter, vart kommer sockret ifrån? Det måste komma inifrån kroppen. Det finns inga andra alternativ. Du flyttar bara sockret från lagring, ut i blodet där du kan se det. Det är varken bra eller dåligt.

Att lagra socker i levern

Insulin flyttar sockret från blodet där det syns, in i vävnader (levern) där det inte syns. Det är inte sämre, men de kan ge sig en klapp på axeln för ett ’välgjort’ jobb. Det är ingen skillnad mot att flytta soporna från köket till under sängen. Det luktar likadant, men det går inte att se.

Jag kallar sådana mediciner (insulin, sulfonlyrea) dracebos – placebos för doktorer. Det är mediciner som inte hjälper patienten på något sätt, men som får läkarna att känna sig lite bättre till mods. Patienten kommer fortfarande dö av komplikationer från diabetes, men jag menar, läkaren har iallafall räddat sitt ego genom att låtsas att någonting har gjorts. Medicinens historia är placebots (och dracebots) historia.

Effekter på blodsockret

I mitt intensiva kostomläggningsprogram använder vi vanligtvis mediciner som håller blodsockret på en acceptabel, men inte låg nivå under fastande. Insulin håller bara sockret instängt i kroppen. Om vi slutar med insulin finns en risk att det kommer ut för snabbt (precis som en överfylld ballong som släpper ut allt på en gång). Därför vill vi använda lite insulin, men ändå tillräckligt för att släppa ut det lagrade sockret i en lagom takt. En läkare behöver anpassa medicinerna noggrant för att kontrollera utflödet av sockret från levern.

Gryningsfenomenet, eller högre fasteblodsocker innebär inte att du gör något fel. Det är en alldeles normal företeelse. Det betyder bara att din kropp behöver göra mer för att normaliseras.

Vissa människor har normala blodsockernivåer förutom just gryningsfenomenet. Detta innebär att det finns för mycket socker i levern. De behöver förbränna detta socker. Det innebär att mycket behöver göras innan ens diabetes kan reverseras.

Se det så här: gryningsfenomenet är enbart ett sätt att flytta socker från lagring i kroppen ut till blodet. Så enkelt. Om dina kroppsförråd är sprängfyllda, så kommer så mycket socker som möjligt släppas ut i blodet. Detta är varken bra eller dåligt. Det innebär bara att din kropp har för mycket socker inlagrat. Lösningen? Den är mycket enkel. Antingen tillför du inget nytt socker (LCHF) eller så förbränner du det (fasta). Ännu bättre? LCHF + fasta.

Testa själv!

LCHF för nybörjare

Fasta för nybörjare (videokurs)

Video

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Hans bok The Obesity Code är tillgänglig på Bokus.