Hur påverkas hjärnan av fasta?

4 december 2016 av i Demens, Dr Jason Fung, Periodisk fasta

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Trots att det är populärt att hävda motsatsen, har fasta potentiellt mycket stora fördelar för olika hjärnfunktioner. Kanske den mest fantastiska fördelen kan komma från aktivering av autofagi, en reningsprocess på cellnivå. Nyligen tilldelades en av pionjärerna inom forskning om autofagi Nobelpriset inom medicin för den ökade uppmärksamheten inom detta område. Fasta har också en välkänd anti-epileptisk effekt.

Ur ett evolutionärt perspektiv svarar däggdjur på kalorirestriktion med en minskning av storleken på samtliga organ med två stora undantag – hjärnan och testiklarna. Bevarandet av testikelstorleken har också en betydande fördel för att kunna föra vidare gener till nästkommande generation.

Bibehållen kognitiv funktion är också mycket logiskt för vår arts överlevnad. Antag att vi är grottmänniskor, och det är vinter och vi har brist på mat. Om din hjärna började fungera långsammare, tja, då skulle hjärndimman göra det mycket svårare att hitta mat. Hjärnans möjligheter, en av de stora fördelarna vi har i naturen, skulle vara bortslösad. Varje dag utan mat skulle sakta urholka vår mentala funktion tills vi blev dreglande idioter, oförmögna att hålla tätt och än mindre i stånd att jaga. Under svält bibehålls kognitiv funktion, och den kan till och med bli bättre.

Detta har varit känt i alla tider. I gamla Grekland fastade de stora filosoferna flera dagar i sträck, inte för att de behövde gå ner i vikt, utan för att de (korrekt) trodde att fasta skulle öka deras mentala förmåga. Även idag förundras vi över de gamla grekiska filosoferna och matematikerna. I japanska fångars berättelser från andra världskriget (Obruten av Laura Hillenbrand) har många beskrivit den fantastiska mentala skärpan som ofta följer med svält. I denna bok beskriver huvudrollspersonen en fånge som läste flera böcker ur minnet, och en annan som lärde sig norska på bara några veckor. Fantastiskt är att dessa bedrifter var så vanliga att fångarna helt enkelt accepterade det som ett faktum att svält ökar den kognitiva förmågan.

Mental skärpa ökar vid fasta

Hos däggdjur ökar den mentala förmågan vid hunger och minskar vid mättnad. Vi har alla upplevt detta som ”matkoma”. Tänk bara på det stora julbordet. Efter en sådan stor måltid, är vi då mentalt knivskarpa? Eller tröga som cementblock? Hur är det med motsatsen? Tänk på någon gång när du var riktigt hungrig. Var du trött och slö? Jag tvivlar på det. Dina sinnen var förmodligen hyperalerta och du var mentalt knivskarp. Tanken att att mat får dig att koncentrera dig bättre är helt fel. Det finns en stor överlevnadsfördel med djur som är kognitivt skarpa, precis som fysiskt starka, under tider då det är brist på mat.

Studier har också visat att mental skärpa inte minskar vid fasta. En studie jämförde kognitiva uppgifter mellan ett grundläge och efter en 24-timmarsfasta.. Inga av uppgifterna – inklusive bibehållen uppmärksamhet, fokus, reaktionstid eller direkt minne försämrades. En annan dubbelblindsstudie med två dagars ”nästintill” total kalorirestriktion hittade inga katastrofala effekter efter att upprepade gånger ha testat kognitiv prestation, aktivitet, sömn och humör.

När vi säger att vi ”hungrar” efter någonting (hungrar efter makt, hungrar efter uppmärksamhet), betyder det att vi är lata och slöa? Nej, det innebär att vi är supervaksamma och energiska. Så fasta och hunger aktiverar oss uppenbarligen efter vårt mål. Folk oroar sig alltid för att fasta ska göra dem slöa, men faktum är att det har en motsatt, energigivande effekt.

Denna typ av test är enkla att se i djurstudier. Äldre råttor började med periodisk fasta och förbättrade sina resultat för rörelsekoordination och kognitiva test. Inlärning och minnesresultat förbättrades också efter periodisk fasta. Intressant nog uppstod fler kopplingar i hjärnan och förnyad nervcellstillväxt från stamceller. Det tros i viss grad förmedlas av BDNF (Brain Derived Neurotrophic Factor). I djurmodeller ökar både träning och fasta BDNF-aktivitet i flera delar av hjärnan. BDNF-signalering har också betydelse för aptit, aktivitet, glukosmetabolism och autonom kontroll av hjärtkärl- och tarmsystemen.

Fasta och neurodegenerativa sjukdomar

Det finns också mycket intressanta musmodeller för neurodegenerativa sjukdomar. Möss som fastade, jämfört med vanliga möss, hade mindre åldersrelaterad neurodegeneration och färre symtom i modeller för Alzheimers, Parkinsons och Huntingtons.

Hos människor ses fördelarna för hjärnan både vid fasta och under kalorirestriktion (KR). Vid träning och KR uppstår ökad synaps- och elektrisk aktivitet i hjärnan. I en studie med 50 normala äldre personer förbättrades resultat för minnestest betydligt efter tre månader av kalorirestriktion (30% minskning av kalorierna).

Neurogenesen är den process där stamceller i hjärnan differentierar sig till nervceller som kan växa och skapa synapser med andra nervceller. Både träning och kalorirestriktion verkar öka neurogenesen via banor inklusice BDNF.

Ännu mer intressant är att nivån av fasteinsulin också verkar ha en direkt iverterad korrelation med minne. Med andra ord, ju lägre du lyckas driva ner ditt fasteinsulin, desto större minnesförbättring syns.

Ökad mängd kroppsfett (mätt som BMI) kopplas också till en nedsättning av mental förmåga. Genom detaljerade mätningar av blodflöde till hjärnan lyckades forskare koppla högre BMI till minskat blodflöde till de delar av hjärnan som involverar uppmärksamhet, resonemang och högre funktion.

Periodisk fasta är en metod för att minska insulinnivåer och samtidigt minska kaloriintaget.

Fasta kan förhindra Alzheimers

Alzheimers är en sjukdom som karaktäriseras av onormal ackumulering av protein. Det finns två huvudsakliga kategorier – amyloidplack och tauprotein. Symtomen vid Alzheimers korrelerar starkt med ackumulering av plack och protein. Man tror att dessa abnormala proteiner förstör synapskopplingar i minnet och de kognitiva delarna av hjärnan.

Vissa typer av protein (HSP-70) verkar för att förhindra skada och felvikande av tau- och amyloidproteinerna. I musmodeller ökar varannandagsfasta nivåerna av HSP-70. Autofagi tar bort dessa tau- och amyloidproteiner när de är så pass förstörda att de inte går att reparera. Denna process stimuleras också av fasta.

Det finns många bevis för att risken för Alzheimers ökar vid fetma. En ny befolkningsbaserad tvillingstudie demonstrerade att viktuppgång i medelåldern ökar ens risk för att senare i livet utveckla Alzheimers.

Om man lägger ihop allt detta anar man en fascinerande möjlighet att förebygga Alzheimers. Över 5 miljoner amerikaner har Alzheimers och denna siffra kommer troligtvis att öka snabbt på grund av en åldrande befolkning. Alzheimers lägger stor börda på familjer som måste ta hand om den drabbade familjemedlemmen.

Fasta har definitivt betydande fördelar vad gäller viktminskning, typ 2-diabetes och dess komplikationer – ögonskador, njursjukdom, nervskador, hjärtattacker, stroke och cancer. Dock existerar också möjligheten att det också kan förhindra utvecklandet av Alzheimers.

Denna skyddsmekanism kan också ha något att göra med autofagi – en reningsprocess på cellnivå som avlägsnar skadade proteiner från kroppen och hjärnan. Eftersom Alzheimers kan vara resultatet av en abnormal ackumulering av Tauprotein eller amyloidprotein, kan fasta vara en unik möjlighet att göra sig av med dessa abnormala proteiner.

—
Jason Fung