Att ifrågasätta sin övertygelse för att hålla jämna steg med vetenskapen

Jag tror de flesta kan känna igen sig i detta. Du öppnar tidningen – eller kanske snarare din dator eller surfar in på sociala medier på telefonen där du ser en rubrik som direkt strider mot något som du starkt tror är sant.

Vad gör du?

Omvärderar du din starka övertygelse baserat enbart på en rubrik eller en vetenskaplig studie?

Eller avfärdar du direkt rubriken och studien då det ”inte kan vara sant” med tanke på allt du själv tror på?

Eller ett tredje alternativ, att du öppnar upp för att ompröva din övertygelse och utvärderar vetenskapen utifrån dess egna meriter?

Det bör vara tydligt att det tredje alternativet är det ”bästa”, men det kan också vara förvånansvärt svårt.

Ett bra exempel på detta är användning av hormonbehandling av kvinnor i klimakteriet (HRT) för att främja benhälsa samt förebygga hjärt-kärlsjukdomar. Observationsstudier samt entydig medicinsk konsensus menade att vi borde ge kvinnor hormonbehandling. Under min tid som ST-läkare gjorde jag precis detta, likt mina chefer som gjorde detsamma för sina patienter. Något vi heller aldrig upplevde komplikationer av. Vi kände oss nöjda då vi hjälpte människor och var fast beslutna att det vi gjorde var rätt.

Några år senare visade dock en stor randomiserad kontrollerad studie att hormonbehandling till kvinnor i klimakteriet snarare ökar risken för hjärtsjukdom. Hur kan detta inträffa? Hur kunde vi haft så fel så länge? Det var fullständigt chockerande och tvingade mig och nästan alla andra läkare att omvärdera det vi trodde på.

Vi kom snabbt till insikten att vi hade ”fel” och började istället varna kvinnor för hormonbehandling. Det var farligt. Oavsett hälsovinster kopplat till benhälsa är det något som bör undvikas.

Sedan kom de nyanserade diskussionerna. ”Vänta ett tag,” sa några. Denna studie involverade en specifik typ av oral hormonbehandling. Olika metoder kan ge helt olika fysiologiska effekter. Denna studie visade skador hos de kvinnor som behandlades ”sent” efter klimakteriet och inte hos de som behandlades tidigt. Flera specifika korrigeringar följde.

Diskussionen vände sedan från ”ge inte hormonbehandling, det är enhetligt farligt…” till en diskussion om ”eftersom en enda studie inte kan utvärdera alla aspekter av vården, måste vi tillämpa resultaten mer selektivt.”

Ja, det stämmer att randomiserade kontrollerade studier ger bevis av högre kvalitet jämfört med observationsstudier. Det gör dem däremot inte felfria.

Forskare utformar studier för att testa en specifik hypotes inom en viss målgrupp under en förutbestämd tidsperiod. Med dessa begränsningar kan randomiserade kontrollerade studier svara på frågor mycket bra.

Men kan en enda studie vända den vetenskapliga övertygelsen inom ett helt område? Kan en randomiserad kontrollerad studie fullständig förändra användningen av hormonbehandling? Till en början verkade det precis så. Men för de flesta läkare idag, tvingar det oss istället att vara extra noggranna med rätt förhållanden och rätt sammansättning. Det finns inget generellt ”ja eller nej”, ”bra eller dåligt.” Det tvingar oss att se till detaljerna och tillämpa dem individuellt för att hjälpa våra patienter.

Det är så jag ser på studien om tidsbegränsat ätande som nyligen publicerades i JAMA Internal Medicine. Jag skrev om studien i en tidigare artikel där jag fått en del feedback. De flesta kommentarerna var positiva, medan vissa ifrågasatte att jag förhöll mig defensiv.

Detta fick mig att fundera. Vad är den rätta balansen mellan att ifrågasätta, utmana detaljer och nyanserna, kontra att helt blunda för möjligheten att jag kan ha fel?

Jag vill gärna tro att jag inte är förblindad av mina övertygelser och accepterar att några av mina nuvarande åsikter kan vara felaktiga. Vetenskap handlar om att redogöra vilka hypoteser som faktiskt är falska. Mina teorier om tidsbegränsat ätande grundar sig i publicerade studier varav några är randomiserade kontrollerade studier (artikel på engelska), medan flera också är icke-randomiserade studier (artikel på engelska), samt bygger på min egen personliga och professionella erfarenhet.

Den nya studien är ett viktigt bidrag till vetenskapen. Det är en studie med en undersökningsdesign som prövar en specifik situation. Resultaten förtjänar att noteras och tas på allvar.

Men de förtjänar också att ifrågasättas, rannsakas och dissekeras för att vi ska uppfatta om detta förändrar eller stärker det vi tror. Det är så forskning fungerar.

Mina slutsatser?

1. Maten vi äter är viktig.
2. Ett tillräckligt proteinintag är viktigt.
3. Tiden när vi äter är fortfarande viktig.
4. Fysisk aktivitet, sömn och hälsosam livsstil är fortfarande viktigt.

Däremot är det inte fullt så enkelt som att påstå ”ät vad du vill så länge du har ett åtta timmars ätfönster.” Även om jag inte ansåg att denna typ av fasta var det bästa tillvägagångssättet och heller inte det jag själv någonsin rekommenderat, tänkte jag att det kunde vara sant. Tack vare denna studie tror jag inte längre att det är helt sant.

Det kan vara bra för oss alla att inse att tidsbegränsat ätande inte bara innebär en sak. Det är heller inget botemedel. Låt oss däremot inte förkasta det helt. Låt oss istället rannsaka det vi vet och inte vet för att fundera ut den mest lämpliga metoden för varje enskild individ utifrån dennes specifika förutsättningar.

Tack för att du läser,
Bret Scher

Tidigare

Ny studie hävdar att periodisk fasta inte fungerar – men stämmer det?

Vetenskaplig granskning av ketogen kost brister gällande noggrannhet

Rött kött förbättrar markörer för glukos och insulin utan negativa effekter på inflammation

---

Vill du ha en gratis provmånad?

Fantastiska recept, veckomenyer, videokurser, hälsoguider och goda råd om viktminskning.

Ja tack!

---