Jag kommer inte att försöka övertyga dig

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Evelyne Bourdua-Roy, allmänläkare som driver en LCHF-mottagning i Kanada:

Vår LCHF-mottagning har sedan starten i februari 2017 hållit till i samma lokaler som jag har mitt vanliga arbete i. Tvärtemot vad man skulle kunna tro har syster Sylvie och jag egentligen aldrig gjort något försök att övertyga de andra som arbetar där att läsa vetenskapen bakom kosthållningen, eller att göra ett försök själva eller med sina patienter.

För det första, att starta en LCHF-mottagning i min provins är bara det en gigantisk uppgift. Det innebär många timmars volontärarbete, då systemet är helt fokuserat på att behandla sjukdom, aldrig att förebygga. Det finns noll support för förebyggande arbete, det är inte riktigt lika coolt som att skriva ut det nyaste läkemedlet mot höga blodfetter. Jag lägger ner så mycket energi på mitt program att jag inte har mycket kvar att lägga på att övertyga folk.

En annan anledning till att jag inte försöker övertyga andra är att jag tror att resultaten talar för sig själv.

Och de gör de.

En av mina patienter har exempelvis kämpat med fibromyalgi (kronisk smärta och trötthet), depression och viktuppgång i många år. Hon är min kollegas patient. Att se henne bli märkbart friskare är det jag tror övertygade min kollega att göra ett försök. Inte bara för egen del: hennes egen mamma började gå hos mig och hennes syster började med LCHF. Och de mår naturligtvis alldeles utmärkt.

Att sprida budskapet om LCHF

När andra vårdgivare eller släktingar eller patienter ber mig övertyga dem, gör jag alltså inte det. Jag diskuterar, med glädje. Jag utbildar. Jag kommer med förslag. Jag hänvisar. Jag delar med mig av mina personliga erfarenheter. Men jag tänker inte övertyga någon.

När jag får höra av en kollega att en viss dietist har läst på om LCHF och fortfarande förklarar att hjärnan behöver minst 120 gram glukos från kosten varje dag för att fungera ordentligt, eller att en kost baserad på frukt och grönsaker är bra för patienter med typ 2-diabetes, brukar jag inte slösa bort min tid. Jag säger inte: ”Läs på om hur levern kan tillverka glukos av fett, en process känd som gluconeogenesen”. Det är grundläggande fysiologi, du lärde dig det under utbildningen. Åh, min hjärna har fungerat fint på 20-50 gram kolhydrater per dag i över ett år. Hur kan det vara så?”

Jag säger inte heller att de ska läsa på om fettlever och fruktos, jag berättar inte heller om länken mellan fettlever och typ 2-diabetes. Jag nämner inte att jag har veganer och vegetarianer på min mottagning som fortfarande är mycket sjuka, trots att de ätit växtbaserad kost en längre tid. Jag biter mig i tungan.

Det är inte min grej att övertyga andra. Jag har ett stort engagemang när det gäller att sprida vetskapen och förståelsen om det här gamla sättet att äta till allmänheten. Syster Sylvie och jag håller en gratis föreläsning om LCHF och kroniska sjukdomar varannan månad. Anledningen är att alla förtjänar att få känna till att ett minskat intag av socker (genom att äta LCHF) har potentialen att reversera många sjukdomar, inklusive typ 2-diabetes, fetma och kronisk trötthet. Det kan minska eller ta bort behovet av många läkemedel. Det är välsmakande, mättande och hållbart i längden och det är medicinskt säkert när det utförs på rätt sätt. Alla förtjänar att känna till detta.

Jag försöker inte att övertyga andra, men jag diskuterar gärna hur det fungerar och vetenskapen bakom för alla som visar minsta lilla intresse. Faktum är att jag kan vara nära att bli portad från familjetillställningar eftersom jag en gång startade en diskussion om LCHF, makronutrienter, fett och salt och om hur våra kostråd gjort oss sjuka i årtionden. Jag kan vara irriterande ostoppbar! Fråga bara mina ingifta släktingar som är potatisodlare…

När jag vet att en person skulle vinna mycket på att övergå till LCHF brukar jag helt enkelt fråga om de inte är trötta på att vara sjuka och ta mediciner. Jag frågar om de vill ha sin hälsa tillbaka. Om de visar något intresse överhuvudtaget, och om de förstår engelska, hänvisar jag till Diet Doctor och till videon Matrevolutionen. Men eftersom de flesta som bor i min provins inte pratar eller förstår engelska ber jag dem att läsa Le Code Obésité (Fetmakoden) av dr Jason Fung och höra av sig till mig om de vill lära sig mer. Ibland ger jag mina patienter en trycksak som berättar vad man ska äta och inte äta.

När jag gör den inledande medicinska utvärderingen, inom ramen för mitt LCHF-program, brukar jag fråga mina patienter hur motiverade de är. För mig är bristen på motivation problemet nummer ett när det gäller att övergå till LCHF. Jag tar inte emot patienter som inte är villiga att lägga om sina matvanor, av upenbara skäl. Då och då får jag en patient som tvekar mellan att genomgå en gastric bypass-operation eller ge mitt program en chans. Jag ber dem läsa om båda alternativen. Jag försöker inte att övertyga någon.

Att se hur mina feta patienter bli smalare för varje vecka övertygar mig om att jag gör det rätta som läkare. Att se mina diabetespatienter få normalt blodsocker på allt mindre medicinering övertygar mig. Att uppleva att mina patienter med kronisk smärta berättar att de glömmer att ta sina smärtstillande, för att sedan inse att de inte behöver dem längre, är övertygelse nog för mig. Jag hoppas att mina patienter är övertygade nog för att hålla sig till LCHF resten av sina liv. Och naturligtvis hoppas jag att de kommer att ge sig ut på ett korståg för att övertyga alla omkring sig att ge LCHF en chans!

—
Dr Èvelyne Bourdua-Roy