Efter ett läkarbesök fick Deborah veta att hennes kolesterolvärden inte var bra. Hon hade dessutom 14 kilos övervikt och led av en handikappande värk i benen. Hon fick rådet att börja medicinera och äta fettsnål kost.
När hon började göra efterforskningar kring sina hälsoproblem hamnade hon på Diet Doctor. Hon läste på och var snart övertygad om att ketogen kost var vägen att gå. Hon kontaktade sin läkare och berättade att om saker och ting inte hade förbättrats efter ett halvår skulle hon följa läkarens rekommendationer. Det här är vad som hände:
Mejlet, översatt från engelska
Tack, dr Eenfeldt!
För ett halvår sedan var jag på min årliga hälsokontroll på läkarmottagningen jag gått till i 20 år. Jag hade problem med knäna och hade 14 kilos övervikt, vilket bekräftades av BMI. Mitt totalkolesterol låg på 7,3, mitt ”dåliga” kolesterol var högt, mitt ”goda” kolesterol och triglycerider kunde varit bättre, men mitt beräknade VLDL var OK.
Mina onda knän fick diagnosen ”osteoartros” att läggas till listan över andra hälsoproblem. För mitt förhöjda kolesterol rekommenderade läkaren träning och fettsnål kost, något jag fått höra upprepade gånger i två decennier.
”Fint,” tänkte jag. ”Men mina onda knän är det som stör mig mest. Det begränsar inte bara min rörelseförmåga, det begränsar mina dagliga aktiviteter. Och du, som vet att jag inte är redo för kirurgi, har sagt till mig att ‘leva med det'”.
Jag vet att varje kilo övervikt utgör fyra kilos tryck på knäna. Det kändes som om min första insats när det gällde mina smärtande knän var att gå ner i vikt. Ungefär en vecka efter att jag träffat min läkare snubblade jag över Diet Doctor. Jag läste om de vetenskapliga studierna som stödde LCHF, på sidan och i medicinska tidskrifter. Jag mejlade min läkare och upprepade att det som bekymrade mig mest var min begränsade rörlighet på grund av smärtan i knäna. Jag berättade om min plan: ”Jag kommer att äta LCHF i ett halvår och sedan kontrollera mina blodfetter igen. Om jag går ner i vikt och mina knän blir bättre, men blodfetterna sämre, börjar jag med statiner.” Hennes svar: ”Nå, det var ett intressant förhållningssätt.”
Efter ett halvår med LCHF, som förmodligen inte är ketogen hela tiden, har jag gått ner 13 kilo. Mitt BMI är normalt. Jag är 15 cm smalare runt midjan och jag har gått ner fyra storlekar i byxor. Det viktigaste är att mina knän är mycket, mycket bättre. Jag kontrollerade mina blodfetter vid en gratis provtagning som erbjöds av ett apotek i närheten: Mitt totalkolesterol, triglycerider och ”dåliga” kolesterol hade alla gått NER jämfört med för ett halvår sedan. Mitt ”goda” kolesterol hade gått UPP. Jag mår toppen och mitt ”intressanta förhållningssätt” är rättfärdigat.
För mig har LCHF varit lätt. Jag visste att jag inte skulle klara av att räkna kolhydrater efter decennier av noggrann kaloriräkning, till och från, som den typen av bantning innebär. Jag studerade de visuella guiderna på Diet Doctor och läste rekommmendationerna och jag kortade ner dem till en plan som var lätt att komma ihåg: 1) Inget socker 2) ingenting vitt utom kött, fisk, ägg, ost, vispgrädde och smör (OK, smör är gult, men nära nog); 3) inga rotfrukter; 4) inga bönor; 5) ingen frukt, men bär utan socker. Jag tycker inte om artificiella sötningsmedel, jag klarar mig utan alla former av sötning.
Choklad var min största utmaning, men jag lärde mig att tycka om Lindts chokladkakor, 90 %. I chokladrecepten på Diet Doctor (chokladfondant med vispgrädde är min favorit), kombinerar jag lika delar av Lindts 90-procentiga och Bakers osötade choklad. Om jag är sugen på choklad eller behöver tt psykologiskt avsteg från LCHF, unnar jag mig en enda ruta 90-procentig choklad.
Jag tycker om kaffe, jag får varken halsbränna eller hjärtklappning och jag har möjligheten att sova länge och dricka många koppar på morgonen. Istället för frukost njuter jag av två eller tre koppar kaffe med vispgrädde medan jag kollar mejl, sociala medier, planerar min dag, gör hushållsarbete osv. Vid 10 eller 11-tiden är jag hungrig nog att äta och då äter jag ”brunch”; ägg och bacon eller rökt lax eller skinka och mozzarellaost med avokado och kanske lite skivad tomat. Vid det laget är jag inte sugen på kaffe längre, jag dricker vatten (stilla eller med bubblor) eller ett glas osötad kokosmjölk. Jag är sedan inte hungrig förrän till middagen, som jag lagar efter recept från Diet Doctor eller också gör jag en LCHF-variant av någon av våra familjefavoriter.
Att äta ute är ganska enkelt: jag beställer grillat kött eller fisk och dubbelt upp av grönsaker istället för stärkelsen som erbjuds. Om det enda valet är hamburgare ber jag om en utan bröd eller också tar jag bort brödet innan jag äter. I början behövde jag be om att de tog bort brödet på bordet, men nu struntar jag bara i det. Jag brukar också äta ett litet mellanmål utan kolhydrater innan jag går ut så att brödet är mindre lockande. Jag har aldrig varit mycket för att äta på kvällen, men jag njuter av ett glas vitt vin eller två på kvällen. På senare tid har jag inte gjort det så ofta, (jag har insett att jag känner av nackdelarna mer numera, dessutom mycket snabbare) och dricker hellre bubbelvatten eller hemmagjord äggtoddy (ägg, vipsgrädde, vatten och inget socker eller sötningsmedel alls).
Mitt nuvarande dilemma är vad jag ska göra när jag nått mina mål gällande viktnedgång och värk i knäna. Min fundering är om jag blir lite liberalare med kolhydraterna kommer jag kanske att väcka ett sug som kommer att få min hållbara LCHF-livsstil att spåra ur. Just nu planerar jag att fortsätta äta som jag har gjort det senaste halvåret och omvärderar det om jag går ner för mycket i vikt. Det skulle verkligen vara ett angenämt problem att hantera!
Tack, dr Eenfeldt och team. När kommer ni som utgör resten av läkar- och dietistkår att hoppa på tåget?
Deborah
Kommentar
Tack för att du delar med dig, Deborah – och stort grattis till dina hälsoförbättringar!
Du kan också använda vår gratis guide LCHF för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt rekommenderar vi vårt splitternya verktyg Kostdoktorns veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.
Har du en framgångshistoria att dela med dig av? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.
Mejla din historia till annika@dietdoctor.com. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är OK att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa.