Jonas Colting om ”kolhydratsbluffen”

25 februari 2009 av i Jonas Colting, Träning

Senaste Runners World innehåller en intressant debattartikel av triathlon-stjärnan Jonas Colting.

Han hävdar att svenska idrottare luras till ett ”fanatiskt ätande av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam till i värsta fall usel kvalitet”.

Jonas Colting har gett mig tillåtelse att publicera hans debattartikel även här. Första publikationen skedde som sagt i nya numret av Runners World (#2 2009, sid 88-89):

Kolhydratsbluffen

Hela den svenska idrottsrörelsen är utsatt för en massiv infiltration!

Konsekvenserna ser vi både hos pinsamt återfallssjuka landslagsskidåkare och bukstinna motionscyklister och har vid det här laget genomsyrat en hel befolkning i en djävulskt genomförd hjärntvätt som hade gjort George Orwell stolt.

Jag syftar givetvis på kolhydratlobbyns gemensamma ansträngningar att förleda oss i vår syn på mat, näring och energi så att vi från späd ålder fastnar i ett näst intill oåterkalleligt beroendebeteende. Det handlar om det fanatiska ätande av flingor, gryn, bröd, pasta och andra raffinerade produkter av i bästa fall tveksam till i värsta fall usel kvalitet.

I bräschen för denna kampanj går marknadsledande AXA som dessutom haft vänligheten att ta fram en informationsfolder som heter ”Uppladdningen” som i princip varje barn- och ungdomsidrottare under de senaste 25 åren blivit pådyvlad. Inklusive jag själv.

Som intet ont anande och ambitiös knattesimmare följde jag lydigt de råden som angavs. Vad jag kunde läsa var att matens primära funktion var att fylla på musklernas energidepåer. Så jag tog en bit bröd till. Därtill extra mycket gröt på morgonen och flingor så att tänderna värkte. Att den påföljande tioårsperioden bjöd på viss idrottslig framgång men också ständiga infektioner, frekventa blodsockerfall och långt ifrån optimal uthållighet betraktade jag som normalt. Andra idrottare satt ju i samma båt. I alla fall i vårt land. Svenska skidåkare gjorde det närmast till norm att vara mer sjuka än friska vilket är ett beteende som manifesteras tydligare år för år.
Det är ju ingen slump att just svensk skidåkning och kolhydratlobbyn är de som tydligast kelat under samma täcke…

Inte förrän jag i mitten 90-talet kom i kontakt med utländska influenser och nya rön så gjorde jag förändringar som hittills givit fyra EM- och VM-medaljer samt två segrar i Ultraman-VM.

Vad jag lärde mig var att hälsa och fysisk förmåga är två helt olika saker och att bara för att man har sju liter i syreupptagning och lungor som en häst så betyder det inte att man är frisk eller har en hälsosam livsstil. För vad är den syreupptagningen värd om man ligger till sängs med halsfluss för hundrade gången? Kort sagt; vad spelar det för roll om man har väl så energifyllda muskler om man inte har en tillfredsställande hälsa?

Och där har vi den springande punkten i mitt anbefallna paradigmskifte; matens huvudsakliga uppgift är att fylla på våra hälsodepåer och inte musklernas inbillat tomma energidepåer!

För om energi till musklerna är det primära så kan vi lika effektivt göra det på närmaste bensinmack med ett halvt kilo lösgodis och en liter läsk som med en kastrull sönderkokta makaroner.

Våra hälsodepåer kräver dock långt mer omsorgsfullt ätande än så! De kräver ett ätande baserat på oraffinerade livsmedel utan näringsfattiga kolhydrater. Livsmedel som människan konsumerat i alla tider. Kött, fisk, ägg, grönsaker, nötter, frukt, oljor, bladväxter och annat som i regel inte ryms på tallriken när mjölmaffian ockuperat hela måltiden med kladdig pasta.

Och varför skulle våra så kallade energidepåer vara tomma? Hela det resonemanget är lika bakvänt som resten av denna köpta reklam som kommit att betraktas som vedertagna fakta.
Hur kan vår rörelseenergi vara förbrukad när vi som regel har åtminstone 100000 kalorier tillgängliga för förbränning i våra fettdepåer? Varför inte istället äta och träna så att vi maximerar fettförbränning och hälsa och inte så att vi bygger vårt ätande och tränande på de i bästa fall 2000 kalorier som finns lagrade som muskelglykogen? Prata om att gräva en grop för att ställa stegen i så att man kan tvätta fönstret på bottenvåningen…

Och man kan ju fundera på hur våra förfäder som bevisligen var nomader, vandrare, jägare, samlare och löpare klarade sina dagliga vedermödor av uthållighet och kamp när inte dagens livsmedelsindustri fanns där med sina sockrade flingor….

I samma konspiratoriska linje så har kolhydratmaffian en mängd dietister och kostrådgivare som helt ogenerat förmedlar denna köpta information som om vore den fakta huggen i sten och levererat av Moses själv. Matens och näringens tio budord enligt pastaguden. Uppenbarligen har dessa så kallade experter aldrig sprungit ett steg själva för annars skulle de inte rekommendera folk att äta ”en stor pastaportion två timmar innan start”. Dietisten som lobbyist anammar ett tunnelseende där fett är farligt, protein ett nödvändigt ont och allt med prefixen lätt- light-, mini- och diet- är att föredra. Så länge man orkar äta en makaron till! Detta är ju en skrattretande paradox då fett, även mättat, och protein alltid varit en stapelvara i den mänskliga födan medan det vita sockret funnits att tillgå i 200 år. Det är uppenbart vad som är sämst och mest genetiskt främmande för oss.

I tider där det inte längre går att blunda för modern forskning, empiri och sunt förnuft och där till och med Livsmedelsverket tvingas ändra sina rekommendationer till förmån för mer fett och protein på kolhydraternas bekostnad så ägnar sig svensk idrott i stort av strutsbeteende och stoppar huvudet i sanden och fortsätter att dela ut ”Uppladdningen” i parti och minut.
Jorden är tydligen fortfarande platt för vissa…

Fett och protein i naturlig form, liksom oförädlade kolhydratkällor, gör oss friska och starka och uthålliga. Den typiska mjöl-, gryn- och sockermaten som varje svensk förknippar med Vasalopp, marathon och andra kraftprov gör oss i längden feta, sjuka och trötta. Det är paradoxalt och nästan komiskt att se alla dessa motionärer; framförallt skidåkare och cyklister, som med alla mått mätt är långt mer aktiva än medelsvensken men som ändå bär på en ansenlig övervikt runt mage och rumpa. Visst cyklas det 10 mil på söndagen men då laddas det med pastamiddag och grötfrukost och sedan äter man tre energikakor på cykeln samt fikar bulle. Efter uträttat värv blir det något sött som belöning och det är en ond cirkel av socker in och socker ut. Insulinet går på högvarv medan kärlekshandtagen växer så man får väl äta ännu fettsnålare och köpa det nya lättmargarinet. Eller?

Socker och raffinerade kolhydrater har en uppgift under längre tävlingar då man använder det bästa av två världar med fettförbränning och kolhydratomsättning. Detta kallas ”train low-race high” och är vad jag personligen tillämpar och har ingen likhet med det konstanta frossandet av undermåliga kolhydrater till varje måltid som annars är norm i Sverige. Idrott, motion och aktivitet syftar till hälsa och då måste maten spegla det.

Och den som fortfarande tror att Gunde figurerade i reklamfilm för att gröt var så förbannat gott, önskar jag fortsatt sköna drömmar.

Kommentar till svaret från AXA-dietist

(kort kommentar – för hela inlägget se tidningen)

AXAs dietist håller med om värdet av ”oförädlade kolhydratkällor (samt fett och protein)”.

Hon säger även att ”sockriga frukostflingor och vitt bröd är inget jag rekommenderar (annat än i återhämtningssyfte)”.

Men fullkornspasta och müsli rekommenderar hon varmt – långsamma kolhydrater gör inte att ”insulinet åker berg- och dalbana”. Min kommentar: kanske inte, men istället höjer det insulinet en lång stund, och ökar därmed i större mängder fettinlagringen.

Dietisten avslutar med att kalla Coltings kritik av grötätande, samtidigt som han sponsras av Red bull, för stenkastning i glashus.

Jonas Coltings svar (fick inte plats i RW)

Jag hävdar fortfarande att er agenda bygger på ett för konsumenten ohälsosamt och oproportionerligt ätande. I motsats till dig så betraktar jag pasta som ett näringsfattigt och i högsta grad raffinerat livsmedel som påverkar insulin och uthållighet negativt.

Pasta, bröd, gryn, gröt och flingor är livsmedel som många tyvärr äter vid varje måltid året runt medan jag använder några klunkar Red Bull vid tävling eller i slutet av långa distanspass där det i sammanhanget är en ypperlig produkt vilket är raka motsatsen till vardagsätandet av sockrade produkter.