Att lära sig kalibrera sin egen mätare

Här följer ett översatt inlägg av Kristie Sullivan, passionerad LCHF:are, receptkreatör och medarbetare på Diet Doctor.

När jag kom in i mitt bostadsområde tog jag foten av gaspedalen och rullade ner för den lilla backen. Efter att ha rullat enbart 300 meter kunde jag svänga rakt in på min gata utan att gasa alls. Om jag hade tur, och ingen annan var i närheten – och med lite försiktig styrning – kunde jag fortsätta rulla rakt in i garaget.

Medan jag navigerade tittade jag på bensinmätaren som räknar ut hur många mil per liter bilen drar och eftersom jag inte gasade drog den knappt något. Gasar jag på så drar den betydligt mer, väldigt fort. Att titta på mätaren hade börjat bli som att spela ett videospel! Jag lät bilen rulla utan att gasa så ofta jag kunde för att maximera min bränsleekonomi.

Jag fortsatte hålla ett öga på mätaren och det gick inte lång tid innan jag kunde förstå att att det var många faktorer som spelade in i den totala bränsleförbrukningen. Exempelvis kör min man annorlunda än vad jag gör, vilket ger färre mil per liter bensin. Bränsleekonomin var generellt sett bättre när vi var på längre resor med en stabil fart, än kortare resor i stan eller vid tomgång i bilköer. Acceleration, inbromsning, vikt i bilen etc var alla faktorer som påverkade bränsleförbrukningen.

Till en viss gräns tror jag att min bils bränsleförbrukning bör likna det sätt som min kropp använder bränsle. Det finns antagligen dagar då jag förbrukar fler kalorier och dagar då jag förbrukar färre. Ålder, kön (speciellt hormoner), stress, aktivitetsnivå etc kan alla påverka vår metabola nivå – vilken är vår bränsleekonomi.

Dessutom, vilket vi vet från forskning, alla kalorier fungerar inte på samma sätt. En fettkalori (9 kalorier per gram av fett) och en kolhydratkalori (6 kalorier per gram av kolhydrater) tas emot på olika sätt i kroppen. Kolhydrater förbränns ganska fort och triggar en annan hormonbalans för att kunna bryta ner maten (metabolism) än vad fett och protein gör. Det är hormonerna och hur din kropp bryter ner maten som har störst betydelse. Vissa människor har dysfunktionella gensvar på kolhydrater. På sätt och vis är kolhydrater som en matallergi för mig då min kropp helt enkelt inte bryter ner kolhydraterna på ett effektivt sätt.

Hur räknar du ut din metabolism?

Så, om jag vill gå ner i vikt, hur kan jag tillgodose de variabler som jag varken kan mäta eller kvantifiera?

Till skillnad från min bil så har jag ingen käck mätare som kan kalkylera min metabolism, min CMM (kalori per minut) vid ett givet tillfälle. Eller har jag det? Jag kanske alltid har haft en mätare, men ”bruset” från den metabola dysfunktionen, fetman och insulinresistensen gjorde att jag inte kunde läsa och förstå min mätare. Mätaren är hunger. Innan jag började med LCHF var min kropp så förvirrad att jag inte kunde lita på mätaren. Mätaren stod alltid på tom tank trots att tanken (fettcellerna) var full.

Att äta enligt LCHF gör att jag kan lita på min mätare. Det har tagit mig många år att lära mig att lita på den. I början var ”bruset” kvar och det var svårt att försöka identifiera hungern eftersom jag hade sådana hemska matvanor, jag hade länge ätit av uttråkning och av ovana. På många sätt var mat ett av mina få nöjen.

Då jag använde mat som en psykologisk tröst blev det också grunden för den fysiska hungern.

Taubes, Attia, Phinney och Volek beskriver alla hur fetma är ett tillstånd då vår kropp inte kan använda fett som bränsle vilket leder till att vi alltid är hungriga. Jag kallar det för att vara i knädjupt vatten och dö av törst. När vi äter LCHF konsekvent får vi efter ett tag normala blodsocker och insulinnivåer. Det är först då vår kropp kan använda sig av fettet och då blir även vår mätare mer tillförlitlig.

Jag kommer ihåg när jag fortfarande var ny på LCHF och den fantastiska känslan att äntligen inte längre gå runt och vara hungrig. De första dagarna på LCHF var jag INTE hungrig. Jag vaknade inte hungrig och var inte hungrig när jag gick och la mig. För första gången i mitt liv kunde jag glömma att äta. Jag blev matad av mina fettreserver. Det kändes som om jag var i någon annans kropp. Jag undrade om det var så här normala människor kände sig.

Över fyra år senare vet jag vilken mat och vilka ingredienser som får min mätare att fungera dåligt. Jag lär mig fortfarande några av dem, men en sak vet jag säkert; att äta kolhydrater förstör min mätare. Lightläsk och kaffe (som jag älskar) stressar min kropp vilket gör att min mätare inte heller fungerar.

En viktig del av denna resa är att kunna läsa av din egen mätare och det börjar med att du matar din kropp med det bästa bränslet (maten) du kan. För mig är det LCHF. Men också att undvika ingredienser som stör min mätare även när jag är sugen på just de råvarorna!

Hunger är, när du kan lita på den, en utmärkt mätare. Vägen till att lita på din hunger är att utesluta eller lära dig hantera mat som stör din mätare. Att ha kalibrerat systemet har tagit tid och tålamod – men det har räddat mitt liv.

—
Kristie Sullivan

Mer

LCHF för nybörjare

Hur man går ner i vikt

Tidigare med Kristie

Säg cheese! Ett porträtt av en mamma med fetma

Alla tidigare inlägg av Kristie Sullivan