Kroppens könsdiskriminering, del 2

Förra veckan tog jag upp några vetenskapliga belägg för att snabb viktminskning faktiskt kan vara svårare att åstadkomma för kvinnor än för män. Ni hittar texten här.

Det tycks alltså som om kvinnokroppen generellt sprattlar emot hårdare än manskroppen när den hamnar i kaloriunderskott. Vilket i så fall inte vore konstigt, evolutionärt är ju kvinnan gjord för att periodvis kunna ge näring åt två liv, och inte bara sitt eget.

Finns det då tips som är särskilt tillämpbara för kvinnor som vill gå ner i vikt? Ja, min lekmannauppfattning efter att ha försökt borra i ämnet är att det faktiskt finns några sådana.

Jag skriver ”lekmannauppfattning”, eftersom jag vill hårdbetona att jag nu skriver om sådant jag sannerligen inte är utbildad i, och inte heller har jobbat med. Jag kan inte heller förankra de här råden i egen livserfarenhet, jag är ju inte kvinna. Med detta sagt, jag hoppas jag gör argumenten rättvisa och att jag kan så ett eller annat frö till livsstilsoptimering.

Vad gäller det andra av de två tipsen är det användbart också för somliga män. Det gäller dock inte det första. För det handlar om mens!

Tips 1: Anpassa dig till din menscykel

Kvinnors hormoner är ju inte konstanta under en menstruationscykel. Och jag som levt med kvinnor vet att de här variationerna sannerligen kan ge rätt kraftiga utslag!

(Ni kanske anar att jag sammanbott med kvinnor med premenstruella humörproblem? Ni kanske dessutom anar att jag en och annan gång blivit orättvist hårt utskälld för någon liten småsak, som att inte plocka undan barnens leksaker eller glömma att tömma diskmaskinen? Ni anar rätt!)

Under vecka 1, själva mensveckan, ligger hormoner som progesteron, östrogen, luteiniserande hormon och testosteron på låga nivåer, medan follikelstimulerande hormon ligger högt. Eftersom progesteron har kunnat kopplas till hunger, och just det hormonet nu slår i botten, är det här måhända en bra vecka att jaga hekton.

Under vecka 2 går östrogenet upp. Detta förstärker kvinnliga drag, till exempel kan läpparna bli fylligare. En lättillgänglig presentation av de rönen finner ni här.

Vidare ökar testosteronet, vilket kan leda till ökad sexlust. Krasst uttryckt: naturen vill nu alltså att kvinnor ska vara extra vackra och villiga. För snart kommer det ett ägg!

Eftersom testosteronet är gynnsamt för träning, inte minst muskeluppbyggande träning, kan det därför vara på sin plats att denna vecka dels öka sitt proteinintag, dels träna mer.

Efter ägglossningen – nu är vi inne i tredje veckan – faller testosteronet brant. Många kvinnor känner sig mindre utåtriktade och aktiva. Progesteronet stiger. Och därmed hungern. Det är därför inte orimligt att nu dra upp matintaget en aning. Att bekämpa stor hunger kan kosta alltför mycket viljekraft.

Under den här veckan har en del kvinnor dessutom extra mycket mat-cravings. Ge därför akt på att inte ha för många onyttiga frestelser i kyl och skafferi. Cravings är ibland en signal om bristtillstånd. Den som är inne på kosttillskott kan därför vilja ställa in siktet lite extra på just den här veckan.

Och varför inte dra upp grönsaksätandet, för att få känna sig lite mer ”full av mat” i kroppen – och för att maxa vitamin- och mineraltillförsel?

Vad gäller då vecka 4? Jo, nu ska den blodkärlslika livmoderslemhinnan byggas upp (en process som inleds i vecka 3). Detta som en förberedelse för att kroppen ska kunna härbärgera och nära ett befruktat ägg.

Det här stadiet kan vara påfrestande för många kvinnor. Och alltså även deras nära och kära, som jag inledningsvis antydde!

Cravings och ökad hunger är fortsatt faktorer att hantera, som i vecka 3. Näringsrik mat i inte för små mängder är följaktligen att rekommendera. Och rikligt med sömn, vilket är en skyddsfaktor mot stressdriven överätning.

Sammanfattningsvis om vecka 3 och 4 kan sägas att man ska överväga att vara lite extra snäll mot sig själv. Större fysiska och mentala utmaningar passar bättre under vecka 1 och 2. Här en länk för den som vill fördjupa sig i hur könshormoner samspelar med ätmönstret hos kvinnor.

Tips 2: Försök inte vara perfekt

När man tittar på statistik över sådant som långtidssjukskrivningar, utmattningssyndrom och psykisk ohälsa hos unga, ser man att kvinnor kan drabbas hårdare än män i genomsnitt.

Det är kanske ingen djärv gissning att detta kan vara kopplat till att många kvinnor ställer mycket höga krav på sig själva. Böcker och reportage har haglat i ämnet under många år nu, och man talar om prestationsprinsessor och duktighetsfällor.

Många moderna kvinnor vill jobba bra, vara bra mammor, bra partners, bra väninnor, träna bra, ha bra (och kanske facebookskrytanpassade?) fritidssysslor, vara bra klädda, städa bra, odla bra kulturintressen och så vidare.

Bra räcker förresten inte alltid, för somliga är bara BÄST nog. Man ska vara bästa mamman och partnern och ha bästa kroppen och bästa kläderna…

Jag vet inte hur väl uppbackad den är, men jag minns en ofta citerad studie som kom för rätt många år sedan nu. Den berättade att kvinnors stressnivå ofta gick upp när de kom hem efter jobbet. Medan mäns stressnivå ofta gick ner. Tidsstudier bekräftar detta, såtillvida att kvinnor i genomsnitt gör mer av det oavlönade hemarbetet.

För en kvinna som har ett krävande heltidsjobb kan hemmet alltså vara en extra stressor och inte ett ställe för avkoppling.

Stresshormonet kortisol kan vara en perfekt partner när akuta problem ska lösas, som att undfly ett lejon eller bli klar med en brådskande arbetsuppgift. Men kronisk stress driver ofta hunger och kan förstöra sömn och återhämtning.

Ingen kan vara bra på allt. Den som prioriterar dåligt i livet, prioriterar till slut ingenting. Allra mest nedprioriterad blir så småningom den fysiska och psykiska hälsan. En morgon vaknar man i värsta fall och kommer inte ur sängen. Man har gått in i väggen.

Att ärligt och nyfiket inventera vad som är viktigt i livet – viktiga nöjen, viktiga livsmål, viktiga karriärmått, viktiga relationer – för att därefter sortera bort det mindre viktiga, kan dra ner den dåliga stressen radikalt.

Försök alltså att inte vara perfekt. Försök att vara lagom bra på lagom många områden. Och vet du vad? De flesta gillar ändå inte ”perfekta människor”? De gör ju bara att man själv känner sig som en sopa.

Erik Hörstadius