Kvinnor och fasta
Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:
Kan kvinnor fasta? Eller är det – som många fortfarande påstår – på något vis farligt för dem?
Inte helt förvånande har fasta använts för viktnedgång under en stor del av vår historia, eftersom det är ganska uppenbart att det fungerar. Jag menar, alla förstår väl att om man inte äter så är sannolikheten stor att man går ner i vikt. Duh. Detta gör det väldigt förvånande att folk i allmänhet är mycket rädda för att missa ens en endaste måltid, för att inte tala om att fasta under längre perioder.
Dessa människor tror att fasta (inte äta) kommer att göra en fet. Det går att likna vid att påstå att skvätta vatten på huvudet gör håret torrt. Moderna kostråd i ett nötskal. En rätt bisarr världsbild, om du frågar mig.
Det är fortfarande väldigt många läkare som anser att socker inte alls är dåligt för typ 2-diabetes. Och det får en att undra hur de ens kom in på läkarlinjen. Eftersom det är rätt uppenbart att skippande av måltider leder till viktuppgång, skräms folk fortfarande av myten om ”svältläge”.
Berättelser om att folk ”förstör” sin ämnesomsättning finns överallt. Livsmedelsindustrin har självklart ”utbildat” folk som arbetar inom vården både om faran med att hoppa över måltider och att socker är helt ofarligt att äta. Ingen tjänar ju pengar om du hoppar över måltider.
Fasta har en lång historia
Fasta dök upp för första gången i den medicinska litteraturen för över 100 år sedan. Något väldigt intressant är att denna litteratur beskriver så kallade ”professionella” fastare som uppvisade att de fastade under långa perioder. En sådan person fastade under 30 dagar och drack en viss del av sin egen urin.
Snacka om att svälta för underhållnings skull. Lite som att se på när målarfärg torkar. Detta skildrades i Franz Kafkas novell ”A Hunger Artist”. Att fasta som underhållning var populärt mellan 1883 och 1924. Fast min gissning är att det nog inte är särskilt underhållande.
Under tidigt 1900-tal beskrev doktorerna Folin och Denis fasta som ”en säker, ofarlig och effektiv metod för viktminskning för personer som lider av fetma”. Jättebra. Det är precis vad vi behöver. Något som är både säkert, ofarligt och effektivt.
Det faktum att fasta har utövats (mestadels av religiösa skäl) under flera tusen år är ytterligare tecken på att det har en lång historia av ofarlighet. Det är svårt att argumentera för att fasta är farligt om folk har gjort det under de senaste 5000 åren. Då kan man lika gärna påstå att det är farligt att använda tvål. Trots detta lever många myter om farligheterna med fasta kvar överallt.
Under tidigt 1950-talet uppstod ett nytt intresse för, mestadels kortare, fasta som ett terapeutiska verktyg. Dock beskrevs även många längre perioder av fasta i litteraturen.
Fasta som kvinna?
Dr. Gilliland undersökte det här med fasta då dess popularitet återuppstod under 1950- och 60-talet, och rapporterade sin erfarenhet med 45 patienter ”vilkas viktminskningsmetoder började med en standardfasta i åtminstone 14 dagar.” Wow! Det gillar jag. När jag säger till folk att de ska fasta mer än 24 timmar ser det ut som att ögonen ska hoppa ur skallen på dem. Och dessa hade en standardfasta som varade i 2 veckor! Och det var bara början!
Av dessa personer var 14 män och 32 kvinnor. Detta är viktigt eftersom jag hela tiden får frågor om huruvida fasta är för kvinnor. Detta tror jag huvudsakligen sker på grund av ett inlägg som går att finna på nätet som har lästs över 100 000 gånger. Så här skrev hon år 2012: ”Kvinnor och fasta: Bör kvinnor fasta? De få studier som genomförts pekar mot ett nej.”
Inget kunde vara längre ifrån sanningen. Det finns hundratals studier som genomförts över 100 år och klinisk erfarenhet över 5 000 år pekar mot att effekten av fasta är densamma för kvinnor och män, förutom i fall där de är underviktiga.
Detta är ett enkelt problem. Borde någon som är väldigt underviktig fasta? Eh, nej. Det behöver man inte vara ett geni för att räkna ut själv. Om du är väldigt underviktig och fastar så kommer du att bli infertil, ja.
Föreställ dig de senaste 2 000 åren i människans historia. Är muslimska kvinnor undantaget som bekräftar regeln? Är buddhistiska kvinnor undantaget som bekräftar regeln? Är katolska kvinnor också undantaget som bekräftar regeln? Nej. Så vi har miljoner ”personår” av praktisk erfarenhet av kvinnor och fasta. Och det uppstår inga problem i 99,9% av fallen.
I vår klinik, där nästan 1 000 patienter behandlats, så har jag inte upptäckt någon anmärkningsvärd skillnad mellan män och kvinnor. Möjligen brukar kvinnor klara fastan bättre. Män, däremot, verkar i många fall vara stora bebisar. Jag ska dock nämna att de största framgångarna nås när ett par fastar tillsammans.
Undantag och problem
Gravida kvinnor är dock undantagna från fasta i nästan alla religioner. Även barn. I båda fallen är det mycket logiskt. De behöver tillräckligt med näring för att växa, och människor har erkänt detta sedan urminnes tider.
Låt oss vara tydliga här. Det finns en poäng i att flera problem kan uppstå då kvinnor fastar. De kan dock också uppstå när män fastar. I vissa fall går inte kvinnor ner lika mycket i vikt som de hade önskat. Och det händer ibland med män också. Amenorré uppstår då kvinnor har för lite kroppsfett. Och ja, det är inte ett problem som löses av att fasta.
Om amenorré eller andra problem uppstår vid fasta – sluta omedelbart. Det här ”kvinnor och fasta”-problemet är bara ytterligare en myt som används för att avskräcka folk från att fasta. I princip alla fall under de senaste 100 åren har inkluderat både män och kvinnor.
Tillbaka till studien
Hur som helst, tillbaka till studien. Patienterna befann sig på en metabol avdelning under de första 14 dagarna och enbart vatten, te och kaffe var tillåtet. Efter det fick de åka hem och följde en 600- till 1 000-kaloridiet.
Det faktum att två patienter frågade om de kunde stanna 14 dagar till (!) för att få bättre resultat är väldigt roligt. Fungerade det? Fanns det några tvivel?
Genomsnittlig viktminskning var 8 kilo under de första 14 dagarna. Detta är mer än de ungefärliga 0,2 kilo av fettminskning som uppstår vid längre fastande. Detta indikerar att lite av den initiala viktminskningen är vattenvikt. Detta bekräftas då personerna snabbt går upp i vikt igen då de börjar äta igen.
Det är viktigt att förstå detta för att undvika den besvikelsen som ofta uppstår då man går upp i vikt igen då man börjar äta. Den snabba viktminskningen och viktuppgången är vatten och inte ett bevis på att fastandet misslyckats. 44 av de 46 patienterna slutförde tvåveckorsfastan. En drabbades av illamående och en bestämde sig helt enkelt för att hoppa av.
Det innebär att 96% av personerna var framgångsrika även då fastandet varade så länge som två veckor! Detta är vår kliniska erfarenhet också. Folk antar jämt att de inte kommer klara det utan att ens ha försökt. När vi väl börjar fasta anser patienterna i vårt intensiva kostomläggningsprogram att det faktiskt är ganska lätt.
Efter fasteperioden instruerades patienterna dock att följa en lågkaloridiet. Detta var hemskt misslyckat. Det visade sig att 50% av patienterna inte hade följt dieten vid uppföljningstillfället två år senare. Istället för att använda sig av framgångsrika fastetekniker så försökte de hålla sig till en konstant energirestriktion som diskuterades i föregående inlägg.
Huvudpunkten här är att livets naturliga rytm är att ibland fasta, och ibland äta ordentliga festmåltider. Det finns tillfällen där det är tid för att festa till det (bröllop, högtider), och det finns tider då man bör fasta. Emellanåt. Att äta kalorisnålt år ut och år in är onaturligt och ännu värre, dömt att misslyckas.
Ketoner detekterades i urinen vid dag två och därefter under hela fasteperioden. Alla tre patienter med diabetes hade slutat med medicin vid slutet av de två veckorna. En patient med allvarlig hjärtsvikt kunde gå utan andnöd vid slutet. Denna tvåveckorsfasta var ej skadlig, som vi har lurats att tro, utan väldigt förmånlig.
Var det svårt? Faktum är att dr. Gilliland beskriver känslor av ”välmående” och ”eufori”. Hungrig? Tja, nej. ”Vi fick inte något klagande på hunger efter den första dagen. Vi stötte inte på några fall av anorexi.” Detta bekräftades av andra forskare under samma tidsperiod.
Dr. Drenick, från VA-centret i Los Angeles, skrev mycket om terapeutisk fasta. Hans erfarenhet publicerades år 1968. Detta var vid den tidpunkt då man talade mycket om fördelarna med fasta vid viktnedgång. Han publicerade sin erfarenhet av 6 män och 4 kvinnor (återigen, ja, kvinnor var med i studien). Fungerade det? Kort och gott, ja.
Borde kvinnor fasta? Ja.
Borde män fasta? Ja.
Video med dr Fung
