Lagom är bäst!

Grönsakerna kan du hoppa över. Och följ för guds inte Livsmedelverkets tallriksmodell: ris och pasta och potatis kan skada dig. Mättat fett – se till att få i dig mycket. Drick vin, gärna varje dag. Dras du med trivselkilon – bättre du behåller dem än att du bantar bort dem. Hoppa över träningen, i all fall om du känner motstånd; och tja, varför inte skippa träningen helt? Samma med frukost. Bereder den dig inte stor njutning, är frukost något du helst ska undvika.

Och förresten, när du äter: Ta gärna stora portioner! Då bränner du fler kalorier.

Om man gillar att få invanda föreställningar och etablerade hälsoråd ställda på huvudet, då är professorn i internmedicin Fredrik Nyströms bok Radikalt lagom (Volante förlag) måsteläsning.

(Eftersom Nyström medverkar här på Diet Doctor kan denna recension anklagas för partiskhet. Med detta sagt – nu går vi vidare till allt spännande innehåll!)

Ni som läser mig i den här spalten vet att jag för ett lågintensivt krig mot försantförhållanden och hälsomyter som bara fått rulla på genom åren och som trumpetas ut i tidningar, av dietister, av myndigheter, i skolornas hemskunskapsundervisning.

Allt behöver förstås inte vara fel. Den stora skandalen är att forskningsgrunden ofta är så svag – eller helt enkelt obefintlig. Om vi som skattebetalare och medborgare finansierar och politiskt organiserar myndigheter som till exempel kolporterar ut att hälften av energin bör komma från kolhydrater, måste det ju dessa påståenden vila på andra fundament än vanetänkande och spannmåls- och sockerindustrins skickliga lobbyism (och politikers behov att säkerställa tillgången till billig mat?).

Men. Det är ju som Nyström berättar i sin bok på det viset, att det finns inga essentiella (livsviktiga) kolhydrater. Glukos (blodsocker) kan levern tillverka i erforderlig mängd. Inuiternas fruktträdgårdar och risodlingar är inte särskilt imponerande, ska ni veta… Och håller de sig till sin traditionella livsstil, är de friska och slipper de stora livsstilsrelaterade folksjukdomarna.

Däremot finns det vissa fetter och aminosyror (protein) vi måste tillföra, samt mineraler och vitaminer.

Dock inte alls så mycket vitaminer som vi tror. Att hålla skörbjugg borta kräver inte mycket C-vitamin. Nyström menar att i stort sett alla kosttillskott är onödiga för de allra flesta människor, ibland rentav av ohälsofrämjande. (Men givetvis plånboksfrämjande för tillverkare och distributörer!)

På det här lilla utrymmet hinner jag bara gå igenom en bråkdel av alla intressanta – somliga starkt överraskande – råd och slutsatser. Alla väl uppbackade av högkvalitativa studier, väl förklarade.

Ett viktigt påpekade, dock: Nyström menar sig inte ha kommit fram till absoluta, eviga sanningar. Forskningsfronten är ett levande och hela tiden föränderligt väsen.

Men en bra start är ju att sortera bort usel forskning. Ofta i hälso- och kostsammanhang handlar det om att man hittar ett samband. Mellan, säg, mättat fett och hjärtinfarkt; mellan hög vinkonsumtion och kortare liv; mellan träningslättja och ohälsa. Men orsakssambandet kan ju se ut så här:

Den vinpimplande fläskkarrégrillaren dras med andra ohälsofaktorer, som rökning. Eller ta honom/henne som aldrig tränar. Icke-aktiviteten kanske beror på depression, sjuklighet, energibrist, svåra livsomständigheter? Så det kanske är där orsaken ligger?

Nyström lyfter därför ofta fram lottade studier. En känd sådan är den spanska Predimed-studien, i vilken deltagarna lottades att följa, eller inte följa, klassisk Medelhavskost, där vin ingår naturligt. Medelhavskostätande kvinnor halverade sin risk för bröstcancer. ¹

Det behöver förstås inte vara vinet i sig som gav skydd; det kanske var det högre fettinnehållet i maten, eller specifika hälsovinster med exempelvis olivolja. Men resultaten pekar i intressant riktning.

Nyström berättar hur han borrade vidare i frågan. Han lottade fram två grupper psykologistudenter (etiska krav ställdes på att deltagarna skulle vara 25, minst; och psykologistudenter plägar vara äldre än andra!). Den ena gruppen skulle dricka vin till maten, den andra vatten.

Blodtryck och kolesterolvärden förbättrades hos vinpimplarna. Och deras levervärden försämrades inte.

Bokens undertitel lyder: “Så lever du långt och lyckligt utan att träna, banta och stressa dig till döds”. Och när det gäller träning går Nyström noga igenom vad vi faktiskt vet. Det visar sig att forskningsstödet fortfarande är rätt svagt för den allt mer spridda idén att fysisk träning är boten mot all ohälsa, såväl fysisk som psykisk.

Han är inte emot träning, han tränar mycket själv. Men han tycker det talas för lite om alla “träningsskador”: allt från hjärtmuskelinflammation, förmaksflimmer och utmattningsfrakturer, till infektioner, astma och plötslig död. Och han menar att evidensen för rådet till svaga/ledsna människor att de ska träna, är ytterst svag.

Sambandet kan ju i själva verket se ut så här. Mår du bra, kanske du vill och kan träna! Det finns alltså helt klart en koppling mellan hälsa och (lagom!) träning. Friska människor tränar mer än ofriska. Men om lusten/orken inte finns… Han hänvisar till studier som visar på enormt många avhopp från det nya träningslivet i ettårsuppföljning. Om träning nu gör underverk – varför slutar folk?

I en rolig finsk gammal studie på finska män mitt i livet som ville gå ner i vikt, visade sig dödligheten bli betydligt högre för dem som långsiktigt lyckades med sin bantning! Nyström spekulerar i att hälsostress, utebliven livsnjutning, och ett hela tiden stressande dåligt samvete kan vara en delförklaring. En annan att trivselkilon har en skyddande effekt för äldre människor.

Och här en egen spekulation. De som lyckades banta gjorde det troligen med fettsnål kost – det var det som gällde då. Och med mindre fett blir det mer kolhydrater i maten. Och högre sockervärden i blodet, mer insulinproduktion, mer inflammation.

Nyström berättar i boken om sitt mest kända experiment, när han för 15 år sedan bad normalviktiga läkarstudenter dubbla sitt kaloriintag medelst snabbmat under en månad. (Här en dokumentär om när experimentet upprepades i Storbritannien: https://topdocumentaryfilms.com/why-are-thin-people-not-fat/)

Några av participatorerna ökade sin vikt med hela 15 procent, medan andra låg nästan stilla. Vissa ökade sin förbränning av kalorier i vila med hela 30%, en Big Mac/dag alltså. De så att säga eldade bort överskottsmaten istället för att bli tjocka. Några byggde muskler istället för fett!

Den filosofiska slutsatsen: Livet är djupt orättvist.

Nyström kunde också visa att de stora mängderna mättat fett i all snabbmat som svullades förbättrade deltagarnas kolesterolvärden. (Det goda HDL-kolesterolet steg mycket mer än LDL-kolesterolet.)

Den här boken är fylld av pedagogiskt beskrivna stora och små fynd av den här typen. Läs den!

Erik Hörstadius