”LCHF och idrottande är en perfekt kombination”

Behöver du kolhydrater för att klara av att springa ett maraton? Nej, det behöver du inte. Det kan Edit från Storbritannien, tillsammans med många andra, intyga.

Efter att Edit blivit fettadapterad har hon genomfört flera maraton på lågkolhydratkost och upplever att hon inte längre behöver trycka i sig gelégodis eller energigel under loppet. Hon berättar att ”kolhydratladdning och tilltron på socker tillhör det förflutna.”

Utöver detta har Edit förbättrat många hälsoproblem, som pre-diabetes, akne och extremt kolhydratsug tack vare att hon uteslutit kolhydrater helt samt börjat med periodisk fasta.

Här får du ta del av Edits LCHF-resa, en intervju som har redigerats något och förkortats för mer tydlighet.

Edits LCHF-berättelse

Jag heter Edit, är 39 år gammal och bor i Storbritannien.

Jag har alltid varit en mycket aktiv person. Redan i mina unga år höll jag på med karate och genomförde längdskidåkningslopp som kunde vara upp till 64 kilometer långa. Jag satt sällan stilla.

Det låter väl som en bra start, eller hur? Men (för det måste finnas ett men) vid denna tidpunkt blev jag också beroende av choklad och bröd och drack ofta en stor flaska cola light efter skolan.

Jag hade absolut ingen kunskap om näring. Min kost innehöll otillräckligt med protein och jag hade ingen aning om var jag exempelvis hittade bra fetter. Trots att jag var aktiv la jag på mig några kilon, men aldrig för mycket. Mina största problem var att jag ofta drog mig undan i perioder, fruktansvärd akne, kraftiga begär och en känsla av nedstämdhet.

Vid 27 års ålder berättade en läkare att jag hade svår insulinresistens och att mina insulinnivåer låg tio gånger högre än än det högsta normalvärdet. Hoppsan! Jag ordinerades Metformin och tänkte inte speciellt mycket på detta under flera år. Jag lärde mig helt enkelt att leva med envisa hudproblem.

2013 födde jag en vacker flicka och hade efter det svårt att gå ner i vikt, trots att jag gick med i den lokala bantningsklubben. Jag bestämde mig då för att gör lite efterforskning och kom i kontakt med periodisk fasta och tidsbegränsat ätande. Tack vare min nya kunskap lyckades jag gå ner min övervikt, men behövde kämpa hårt för att hålla den borta.

Jag fortsatte vara aktiv, gick med i min lokala löparklubb, blev bättre på att springa och tyckte om det så pass mycket att mina närstående tyckte att jag blivit beroende! Det finns dock värre saker att vara beroende av, eller hur? Som sockerberoende, vilket jag fortfarande kämpade med varje dag.

Trots ett BMI på 23 låg mitt blodsocker inom det pre-diabetiska området. Jag tänkte att det måste finnas ett sätt för att slippa behöva kämpa så hårt och började läsa på om hälsa igen och upptäckte Diet Doctor. Åh, vilken utmärkt informationskälla, tänkte jag. Diet Doctor blev en ny besatthet och jag älskar videorna och podcasten!

Jag hade hela tiden fortsatt med periodisk fasta, 16:8 eller 18:6, men bestämde mig nu för att utesluta bröd, kakor, potatis, ja allt det där. Däremot har jag aldrig riktigt haft koll på makronutrienterna i min kost. Istället använde jag mig av de visuella guiderna på Diet Doctor som gav mig en god uppfattning om vilka livsmedel jag kan njuta av.

I början påverkades min löpning negativt. Jag kände mig jättetrött, men visste att det bara var tillfälligt och fortsatte därför att springa. Efter några veckor började jag känna mig stark igen, äntligen! Ska jag vara ärlig gick jag inte ner speciellt mycket i vikt, vilket jag heller inte behövde. Idag har jag ett BMI på 21 och har regelbunden menstruation. Min hud är bättre och jag har hittills lyckas halvera dosen Metformin.

Jag anmälde mig också till Virtual London Marathon! Under träningspassen var jag den enda som inte åt geler eller gelégodis. Jag har endast vid några tillfällen tillsatt elektrolyter i mitt vatten. Istället åt jag en LCHF-frukost rik på protein och det räckte. Jag går regelbundet på spinningklasser och tränar styrketräning (vilket jag behöver mer av!).

Jag bestämde mig för att köpa en ketonmätare och blev mycket glad över att jag, trots att jag nästan aldrig räknar makronutrienter, är i ketos varje dag. Jag tror att detta delvis beror på tidsbegränsat ätande och den regelbundna träning som oftast sker fastande, för att hela tiden pressa mina gränser.

Den 4 oktober 2020, startdagen för Virtual London Marathon, åt jag min vanliga proteinrika frukost – och vad mer fanns att göra förutom att springa 42 kilometer i regn och vind? Åh, vad kul! Det var mitt femte maraton, men mitt första på LCHF. Jag gick i mål på fyra timmar och 22 minuter, inte mitt bästa resultat men heller inte mitt sämsta!

Efter 24 kilometer åt jag en proteinbar med lågt kolhydratinnehåll eftersom magen kurrade. Mina ketoner låg på 1,4 mmol/l på morgonen och 2,4 mmol/l efter maratonloppet, vilket är min högsta ketonnivå hittills!

Bara det faktum att jag kunde lita på lågkolhydratkosten och inte behövde äta så ofta under loppet visar att LCHF och idrottande är en perfekt kombination. Kolhydratladdning och tilltron på socker tillhör det förflutna. Jag kommer aldrig gå tillbaka till gamla vanor och känner inte ens att jag saknar bröd längre!

Stort tack och varma hälsningar,
Edit

Kommentar

Tack Edit för att du delar din berättelse. Jag uppskattar ditt tålamod när din träningsprestation till en början sjönk men sedan kom tillbaka. Det är viktigt för andra att känna till det redan innan för att inte omedelbart ge upp. Jag uppskattar även ditt budskap om att de flesta varken behöver räkna kalorier eller makronutrienter. Håll det enkelt och det kommer fungera på lång sikt. Bra jobbat!

Vänligen,
/ dr Bret Scher

Mer

Har du också en framgångshistoria som du vill dela med dig av? Läs mer här.

Kom igång

Vill du också gå ner i vikt och förbättra din hälsa? Anmäl dig till vår gratis tvåveckors LCHF-utmaning!

Du kan också använda vår stora guide LCHF för nybörjare. Om du vill underlätta maximalt rekommenderar vi vårt populära verktyg Diet Doctors veckomenyer – prova gratis en månad. Ingen reklam, ingen bindningstid.